1930-Bloggen: "Handlar om små grupperingar där ideal odlas"
I dessa dagar talas det mycket om oroligheterna på läktarna, smällare hit och avbrutna matcher dit.
För mig är scenariot tydligt - det här handlar inte om en hel fotbollspublik som ballat ur. Vi ser inga omfattande upplopp, hela sektioner i uppror eller dylikt. Det handlar dock inte heller, som vissa alltid vill ha det till, om "enskilda galningar".
Nej, det handlar om små grupperingar där den här typen av ideal odlas, och där klubbens välgång fotbollsmässigt och ekonomiskt knappast står i fokus. Just detta är, när vi diskuterar lösningar, den så kallade klämmande skon. Förbundet, polisen och rättinstanser må straffa klubbarna hur mycket de vill med böter, poängavdrag och tomma läktare, men kommer inte att uppnå större lugn för det. Detta av två enkla skäl. För det första, de grupperingar som utför dessa då är inte grupper som klubbarna med nuvarande resurser och befogenheter kan få kontroll på och stävja. För det andra, dessa grupper är, även om det kallar sig lojala med klubbmärket, så bryr de sig inte om klubbens tabelmässiga eller ekonomiska välgång - för dem mäts status och framgång i andra valutor.
Lösningen då? Sluta straffa klubbarna, och börja slå ner stenhårt på de individer som genomför dåden. Kameraövervaka de sektioner där oroligheter kan förekomma, efterlev maskeringsförbud och stäng av och identifiera de som ställer till med saker. Håll dem utanför arenan, och straffa de som gör saker stenhårt. Ge klubbarna de verktyg de behöver för att göra sin del, och se till att polisen ser detta som ett allmänt ordningsproblem - om dessa individer inte varit på fotbollsläktaren hade de hittat på skit någon annanstans, och de hade då betraktats som ett samhällsproblem, precis som också borde vara fallet nu.
Det enda kännbara straffet är det som läggs på den som utför dådet, och det är också den enda vägen som inte kommer att leda till en nedmontering av den positiva läktarkulturen.
// Julius Sääf, Värend i Hufvudstaden
