Hansens Hörna 3: Intertotocupfyndet
Det var sommaren 1995. Kompisen Johans familj hade beställt eftersändning av Smålandsposten till sommarstugan i Saxemara. I Lill-Dammas Rike förkunnade således en dagsgammal morgontidning den ytterligt fascinerande nyheten att en engelsman var klar för Öster.
Stackars Tottenham Hotspurs blev tvungna att ställa upp i Intertotocupen den sommaren. UEFA lät ingen komma undan. Kom någon dragandes med ett renodlat ungdomslag så riskerade samtliga engelska klubbar att helt bli utan platser i de europeiska klubbturneringarna. Och ett antal av spelarna i Intertotocupen måste vara seniorspelare. Så Tottenham gjorde som flera andra storklubbar och lånade in seniorer från lägre divisioner med uppdraget att enbart deltaga i ett fåtal ointressanta Intertotocupmatcher. En av spelarna hette Alan Pardew. En annan Mark Newson.
Tottenham gömde till synes undan mötet med Östers IF från Londonborna. Det fick spelas på sydkusten. I Brighton. Den riktiga anledningen till flytten var dock att White Hart Lane den sommaren var utlånad till en turnering i amerikansk fotboll.
Nanne Bergstrand mönstrade bästa tänkbara lag med spelare som Pål Lundin, Peter Wibrån och Hasse Eklund. Öster vann med 2-1 mot Tottenham precis som Östersund gjorde mot Arsenal förra veckan. Tjugotre år tog det mellan att två svenska klubblag vann på engelsk mark i en UEFA-turnering.
I Tottenhams match efter den knäckande förlusten mot Östers IF ådrog man sig klubbens största förlust någonsin. FC Köln som fick med sig 0-0 från Värendsvallen i samma gruppspel mosade Tottenham med 8-0. Den nivån höll alltså spelarna som Spurs mönstrade i Intertotocupen 1995.
Öster fick lite skadebekymmer den sommaren. Man behövde en back till i kampen för att fortleva i Allsvenskan. En svacka hade uppstått efter de fina säsongerna som varit efter återkomsten 1990. Någon i Österledningen hade imponerats av en storvuxen, mörkhyad spelare i Tottenham. En av de inlånade överåriga. Men vilket nummer hade han haft? Man skummade igenom laguppställningen och gjorde upp låneaffären med hjälp av en av dåtidens främsta moderniteter. Telefaxen.
När Mark Newson kom till Växjö var han kortvuxen och dessutom blek som bara en britt kan bli. Något hade gått förlorat på resan över havet. Man hade lånat in fel spelare.
Om det visste jag inget där i Saxemara. Den för tiden så exotiska sommarvärvningen (långt före det att angolaner, ghananer, rwandier och jamaicaner var vardagsmat) debuterade på Örjans Vall och jag var där. Någon vecka senare direktsände Sveriges Television engelsmannen som var Östers då äldste spelare. På den tiden hade den statsägda televisionen den goda smaken att sända allsvenska matcher i sin helhet.
IFK Göteborg-Östers IF.
Det stod 0-0.
Andreas Bild slog en hörna från höger. VM-bronsmålvakten Thomas Ravelli stod chanslös när Mark Newson rakade in en förlupen retur i nättaket. Flera år efter den stunden kunde man höra ramsan från Österfansens läktare:
-Mark Newson 1-0 mot Götet! *klapp*
-Mark Newson 1-0 mot Götet! *klapp*
-Mark Newson 1-0 mot Götet! *klapp*
East Fronts uppskattade fanzine har gått ut till alla medlemmar under alla år. Ibland har julnumret kommit mitt i sommaren. Fanzinet har nästan alltid hetat Öster News. För ett nummer bytte man namn till Öster Newson. Så stor var kultstatusen.
Under inledningen av 2000-talet borde det egentligen anonyma fyramånaderslånet varit bortglömt. Öster hängde visserligen kvar via kvalspel mot Gefle men Mark Newson var ingalunda någon hjälte. Det till trots eller just på grund av det satt jag och nötte Altavista med sökningar efter Mark Newson mer än vad jag nötte studieböckerna på Campus. Något mejl skickades och besvarades från någon Londonbo. Någon Mark Newson som var känd för att tillverka vaser fick bortses från. Ett tusenbitarspussel utformades där det på den sista biten stod Fisher Athletic Football Club. I en non-leagueklubb från sydöstra London kämpade vår Mark Newson med att hålla karriären vid liv. I samma del av huvudstaden avslutade Newson sedan karriären som 41-åring i den lilla klubben Romford. Fisher Athletic i sin tur gick i konkurs 2009.
Eftersom sovjeterna Prigoda och Andreev bidrog så mycket till en så markant förbättring av spelet då de kom 1989 var Mark Newsons korttidsinlåning på ett sätt en inledning på trenden att ta in utländska värvningar som inte bidrog till en markant förbättring av spelet.
1996 kom Peter Binkovski.
1997 kom Andrejs Rubins och Mark Watson.
1998 kom Thorvaldur Makan Sigbjörnsson.
1999 kom Stefan Logi Magnusson.
2000 kom Haavard Monsen och Rasmus Drönan Haugland.
Senare kom Yamba Asha och DJ Countess.
Och Skuru Mandla.
Och Neil Hlavaty.
Och Boris Sandoval Molina.
Och Morten Sundli.
Av alla de utländska Östervärvningar som inte gjort stor succé spelmässigt är det förmodligen bara Ingemar Teever som nått den kultstatus som Mark Newson gjorde.
Så vem var då den storvuxne, mörkhyade spelaren som Öster trodde att de lånade in när de bad om Mark Newson? Oklart. För er som orkar ge er ut på Altavista kan ni genomsöka nedanstående trupp som Tottenham mönstrade i Intertotocupen sommaren 1995:
Målvakter: Simon Brown, Chris Day
Försvarare: David Bryne (lån från St. Mirren), Jamie Clapham, Mark Newson (lån från Barnet), Stephen Carr, Owen Coll, Leon Townley
Mittfältare: Alan Pardew (lån från Charlton Athletic), Ian Sampson (lån från Northampton Town), Kevin Watson, Andy Turner, Simon Wormull, Gerry McMahon, Simon Spencer
Anfallare: Paul Mahorn, Steve Slade, John Hendry, Robbie Simpson
Det är något med den tid när Silly Season begränsade sig till det som stod att läsa i en dagsgammal Smålandsposten eftersänd till en sommarstuga i Saxemara.
Det är något med den tid då Altavista ännu inte lanserats, dött ut och ersatts av sökmotorerna Yahoo och Google.
Det är något med den tid då man kunde se Mark Newson göra mål i den statliga televisionens direktsändning den 28:e augusti 1995 parallellt med att nyhetsrapporteringen på den andra kanalen informerade om att Windows 95 just lanserats, att svenska kyrkan beslutat skilja sig från svenska staten och att fransmännen stod i startgroparna för att utföra en serie kärnvapenprovsprängningar på den stackars Moruroaatollen i Stilla Havet.
Känslan kring mediebruset då och nu är alltjämt densamma och kan sammanfattas i en mening:
I would rather see Mark Newson TV than bad news on TV.