Bollklubbsbloggen: Haraldsson
Fel köpt, fel använd eller både och?
Tryggvi Hrafn Haraldsson lämnar Halmstad och återvänder till Akranes. Ytterligare ett exempel på de senaste årens mindre lyckade värvningar av HBK.
Men jag kommer aldrig att sälla mig till dem som tycker sig kunna döma ut en spelare som de egentligen inte sett så mycket av på en viss nivå. Det är bara att fråga vilken spelare som helst om betydelsen av kontinuitet och tränares förtroende. Motargumentet blir så klart ”ja men hade han varit tillräckligt bra så hade han ju fått spela mer” men det blir en alldeles för enkel analys enligt mig. För någon annanstans hade en annan tränare kunnat göra en helt annan bedömning. Och troligen handlar det mycket om att veta hur man ska utnyttja spelarens kvaliteter rätt.
I Haraldsson fall var kvaliteterna framför allt hans snabbhet och avslutsförmåga. Men han kommer att gå till HBK-historien som ännu en floppvärvning trots att han på sina ganska få framträdanden stod för ett par mål som verkligen andades klass. Dels chippen borta mot Hammarby i den allsvenska avslutningen 2017 och dels det distinkta avslutet mot Värnamo efter Pontus Silfwers fenomenals framspelning.
Så den kvarvarande känslan blir att något inte stämmer. För faktum är att de få chanser Haraldsson fick från start på sin enligt mig rätta position som forward under fjolåret sammanföll med en lyckosam period då klubben tog 13 av 15 möjliga poäng och Haraldsson stod för två mål. Därefter verkar han ha fallit offer för en otydligt uttalad spelidé.
Så när andra jublar över hur skönt det är att vara av med Tryggvi Hrafn Haraldsson tycker jag de relevanta frågorna att ställa är - för vilket spelsätt han scoutades, och hur han faktiskt användes?
