IFK Göteborg - Hammarby

Hata, hata, hata Göteborg - Inför IFK borta

Om det är något jag imponeras av så är det just detta: trots mitt och mångas förakt för, ironiserande över och ifrågasättande av staden och föreningen Göteborg så är ju IFK där i toppen av Allsvenskan och utgör en jävligt läskig bortamatch i omgång 18. Trots krossen senast på hemmaplan finns det verkligen inga garantier att detta kommer bli en trevlig tillställning för oss Bajare.

Det jag inleder med att berätta är något som vissa av er inte kommer tro på utan antar är ljug för att jag ska ha en väg in i denna artikel. Framför allt lär inte de göteborgare som smugit in här vilja acceptera anekdoten men den är faktiskt sann.

Vi har en ny kollega på jobbet som ursprungligen kommer från den mindre västkuststaden Göteborg. Personen i fråga kom att i ett samtal beskriva sin tidigt födda vilja att komma därifrån och att då kunna hamna i Stockholm. Efter en kort vistelse i huvudstaden blev det på grund av yttre omständigheter tvunget att återvända och här inträffade tydligen något intressant. Väl tillbaka på västkusten slogs personen av bemötandet mot och reaktionerna på att en göteborgare som hon aktivt ville etablera sig i Sveriges huvudstad Stockholm. Min nya kollega sammanfattade därefter på bred göteborgska vad detta i grunden berodde på:

"Göteborgare har ett otroligt starkt lillebrorskomplex."

Få är de människor vilka kan släppa sakers litenhet för att erkänna reell storhet. Personer som har en bakgrund från Västra Götaland lär väl knappast i första taget vara ärliga om länets eller städernas litenhet i mötet med andra som har samma ursprung? Men när lillebrorskomplexet inte längre tynger dem så tycks ärligheten komma fram. Min återkommande erfarenhet är att de som är från Göteborg närmast tycks bli befriade av att kunna släppa myten och få yppa sanningen, att bli frigjorda och ges möjlighet att sammantaget säga en sak:

Göteborg är inget märkvärdigt.

Idag framstår IFK Göteborg främst som en spillra av något förflutet. Blåvitt är ett minne påhejat av en mindre mängd supportrar vilka i linje med stadens historia tycks söka sätt att kompensera för det där nämnda lillebrorskomplexet. Det är en förening och stad vilka gång på gång blir smärtsamt påminda om deras litenhet men svaret än så länge är endast att ta emot käftsmällarna och resa sig upp igen och igen och igen. Kanske är det den egenskapen att inte erkänna sig besegrad som kommer innebära att IFK Göteborg faktiskt återerövrar en plats i svensk fotbolls finrum. Om det är något jag imponeras av så är det just detta: trots mitt och mångas förakt för, ironiserande över och ifrågasättande av staden och föreningen Göteborg så är ju IFK där i toppen av Allsvenskan och utgör en jävligt läskig bortamatch i omgång 18.

IFK Göteborg

Det är inte så länge sedan vi mötte dem och den inför-artikeln kan ni hitta här. Sedan vi vann på hemmaplan med 3-0 har laget inte förlorat och efter ett oavgjort mot Mjällby har det blivit segrar mot Norrköping två gånger och senast borta mot Varberg med 0-4. Inför vår förra match poängterade jag att lagets säsong varit en slalomåkning men bortsett från vår seger så är det ett av Allsvenskans formstarkaste lag vi skall ta oss an på måndag. Räknar vi de senaste fyra matcherna har laget 3-1-0 i resultat och 9-1 i målskillnad.

Simon Thern och Kevin Yakob tycks ha kommit igång med sitt målskytte. Markus Berg fortsätter även att producera och är efter sina 2 mål mot Varberg delad tvåa i skytteligan på 9 mål. Dessutom har laget fortsatt vara defensivt starka och har hittills i år enbart släppt in 15 mål. Att förlora på hemmaplan är också något Göteborg i princip undvikit i år. Av årets hittills spelade 8 hemmamatcher är det 4 vinster, 3 oavgjorda och endast 1 förlust med den totala målskillnaden 12-6. Det lag som hittills lyckats resa hem med tre poäng från Gamla Ullevi är Kalmar FF medan exempelvis hyresgästerna bara lyckades komma undan med 1-1. Här är det värt att titta på vårt bortafacit och de senaste fem åren har det sett ut såhär:

2021
IFK – Hammarby 0-0

2020
IFK – Hammarby 0-4

2019
IFK – Hammarby 0-0

2018
IFK – Hammarby 1-2

2017
IFK – Hammarby 1-1

Våra möten har antingen slutat oavgjort eller med segrar för oss. Den senaste hemmavinsten för IFK i detta möte är 2016 när vi förlorade med 2-1 men utöver det är IFK ett relativt trevligt möte resultatmässigt såväl borta som hemma.

Hammarby

Det börjar dra ihop sig till att vi spelat 2/3-delar av årets Allsvenska. Internt tycks diskussionerna mer och mer försöka hantera det faktum att vi inte har en särskilt angenäm höst att se fram emot vad gäller bortamatcher. Formkurvan är god men den byger också främst på de returmöten mot bottenlag vi haft i de senaste omgångarna. Efter 1-2 mot Värnamo är det däremot nog få Bajare som vet vart vi står och om vi kommer kunna justera våra brister på ett tillräckligt sätt för att fortsatt ligga i toppen av Allsvenskan. Personligen var jag efter ovan nämnda match bedrövad och även om segern senast mot Sundsvall var övertygande sett till slutresultatet är det fortsatt ett enormt problem vi behöver lösa:

Vi är lättlästa och det blir enkelt för motståndare att backa hem och gå på kontring.

Effektivitet är önskvärt när det kommer till fotboll och det här är något Hammarby säsongen 2022 saknar. Det kan så klart låta jävligt dumt att klaga när vi nu på de senaste 5 matcherna har 4-0-1 i resultat och målskillnad 13-2. Men segrar på pappret är inte detsamma som att varenda åskådare har sett de där 4 segrarna och från minut 1 tänkt att ja, det här vinner vi. I flera fall har det väl snarare varit så att vi förbannat oförmågan att göra det där andra målet tidigare. Dessutom är det mönster som börjat uppenbara sig följande:

Vi vinner övertygande mot (de flesta) bottenlag hemma
Vi spelar oavgjort mot topplag hemma
Vi förlorar eller spelar oavgjort i de flesta matcherna borta

Det långsiktiga svaret på dessa problem heter säkerligen främst tid och tålamod. Med andra ord att om Cifuentes inte gör en Milos utan fortsatt tränar oss 2023 kommer vi under den säsongen vara ett ännu bättre lag. Nuvarande säsong rullar dock på och i brist på tid och utifrån ambitionen att åtminstone bibehålla vår nuvarande tabellposition så behövs snabba lösningar. Personligen tror jag att det i dagsläget finns en sådan som dessutom har ett namn: Veton Berisha.

Sett till säsongen har vår avsaknad av en regelrätt nia som kan stå för kliniska avslut kostat oss flertalet poäng. Spelsystemet Cifuentes vill använda sig av har fungerat otroligt väl över i princip samtliga lagdelar utom just runt denna sista offensiva del. Vi har släppt in otroligt få mål, vi kan kontrollera och dominera matcher och dessutom spela oss till eller nyttja fasta situationer för att komma till målchanser. Grundspelets styrka bekräftas även av att vi spelat in 33 poäng på 17 matcher med målskillnaden 34-13. Astrit Selmani är en väldigt bra fotbollsspelare men hans kvaliteter var tyvärr inte sådana att de passade in överdrivet bra i det sätt vi i år spelar fotboll.

Ersättaren Berisha har från start bevisligen just det vi sökt och det känns sannerligen som om föreningen handplockat just den spelare som de ansåg skulle kunna komplettera helheten. Som tidigare sagt är förväntningarna skyhöga på Veton men av vad vi hittills sett är detta den pusselbit vi saknat och jag hoppas innerligt att den visar sig vara lösningen på de problem i offensiven vi hittills upplevt. Matchen mot IFK spelas dessutom på gräs och våra problem på det underlaget är väl allmänt känt. Mot Varberg borta syntes kapaciteten att kunna anta denna "underlagsutmaning" och förhoppningsvis kan laget blicka bakåt mot denna match, granska 3-0 segern mot IFK senast och inse att vi har en god chans att åka hem med 3 poäng från den mindre staden Göteborg.