Halmstads BK - Djurgården
0 - 1

HBK-Djurgården 0-1. Rejält med otur

Det fanns varningssignaler redan i första halvlek när Djurgården fick färre varningar trots mycket fulare spel. HBK spelade fint och radade upp chanser. Men det var en ödesmättad tragedi för HBK. Det är svårt att försvara sig mot en feldömd straff.

Laguppställning: Pettersson - Kojic, Johansson, Liverstam, Bengtsson - Alho, Pekalski, Mathisen, Haksabanovic - Olsson, Ruud Tveter.

Publik: Jag tyckte jag hörde någon säga 6700

76. Alho ut, Gabriel Gudmundsson in
80. Olsson ut, Kinoshita in

Ett soligt Örjans vall i slutet av april, dagarna efter en period av aprilvinter med kyla och regn. Mot ett Djurgården med stjärnor men delvis utan lagspel. Janne Jönsson intervjuades på ett lättsamt, nästan fnittrigt humör. Han sa det vanliga, att lagdelarna ska hålla ihop och ta ansvar defensivt. Vårkänslorna fick mig nästan att glömma att HBK haft så svårt att komma till anfall under de två senaste matcherna och att särskilt Haksabanovic varit osynlig. Den oron var obefogad.

Lagdelarna hade långt avstånd i ungefär en minut när Mrabti fick avancera tio meter på mittfältet och ladda bössan så att Pettersson fick släppa retur på det hårda skottet. Därefter var HBK:s försvar väldigt organiserat, särskilt mot Djurgårdens försök till omställningar med Källström till Engvall. Bra variation mellan press och falla djupt tog ifrån Djurgården tryggheten i spelet. En mycket väl genomförd defensiv match. Kojic gjorde en riktigt fin brytning i första där han sprang 15 meter med Gustav Engvall men vägrade dra i axeln eller fälla honom utan bröt istället fint och lugnt när läget kom.

Det var en lång kavalkad av bra spel av HBK, även om de riktigt bra målchanserna aldrig kom i första. I tionde var det Ruud Tveter som nästan fick chansen nära mål efter ett mycket snyggt ryck på vänsterkanten av Haksabanovic. Frisparken av Ruud Tveter var bra men gick en meter utanför. Ruud Tveter slog en mycket snygg yttersida som inlägg till Haksabanovic. Haksbanovic hade bästa målchansen på ett lurigt skott utifrån. Alho var pigg på sin högerkant, ofta i fint passningsspel med Kojic. Snyggast var kanske Ruud Tveters inlägg till Haksabanovic med yttersidan. En bra halvlek.

Men det går verkligen inte att säga att HBK hade domaren med sig i första halvlek. Medan Djurgården undvek varning när Haksanabovic och några andra blev fult tacklade utanför straffområdet. Djurgården verkade ha stor respekt för HBK:s fart i spelvändningarna med våra kvicka kantspelare och tacklade hårt som motmedel. HBK verkade bli bestulna på en straff när Walker fick bollen på handen. Både Pekalski och Mathiesen fick varningar för hårt spel, men Djurgården borde fått ett par varningar till. Och märkligt nog fick Haksabanovic varning när han råkade trampa på ett utsträckt ben när han just tagit sig förbi en chanslös högerback. Han kastade troligen ut sina armar lite för mycket i en döende svan. Illa dömt, även om jag är osäker på om det var frispark eller straff. Sån obalans i varningarna är märklig när Djurgården var det lag som spelade hårdast.

Andra halvlek var Djurgården betydligt mer samlade i sitt passnings- och anfallsspel. Men det var HBK som stod för de bästa chanserna när det kom fler möjligheter för att vända spelet. En riktig läckerhet var när Haksabanovic slog en cross till Alho som sköt ett inlägg på volley som nådde Olsson inne i mitten, men han fick inte till skottet utan blev istället mosad av försvararen. Kanske var det straff? Haksabanovic fick en riktigt bra chans där han kom på djupet rakt genom stillastående försvar men Andreas Isaksson räddade med en fotparad och undvek mål på tunnel.

Med en kvart kvar låg den farliga känslan av att Djurgården snart skulle få straff och vinna låg som ett obehagligt regnmoln i öster. (Jag skojar inte. Den meningen skrevs i 74:e spelminuten.) Jag vände mot optimism i 78:e minuten när Haksabanovic slog ett snyggt inlägg mot en Gudmundsson som nickade precis utanför mitt i trängseln. Bästa målchansen i matchen och nu var det riktigt orättvist att HBK inte hade ledningen.

Sen kom den där jävla straffen! I 83:e minuten fick Djurgården en skandalöst dömd straff. Badji rövade ner Kojic, och ramlade sedan över Kojic och fick straff. Fruktansvärd feldömning. Ett feldomslut av värsta klass. Sen var det småchanser och stora chanser. Inte minst när Pekalski på stopptid nickade och Ruud Tveter var centimetrar från att få en tå på bollen.

Men det var en sån där eländig kväll. Jag har bara tre ord om matchen.
Skit också!
Skandal.

Ett sorgligt slut på en mycket bra match av HBK. Om den här matchen spelas om vinner HBK åtta av tio. Jag funderar på att sälla mig till konspirationsteoretikerna.