Halmstads BK - Hammarby TFF1 - 0
HBK - Frej. Hämnd är en maträtt som bäst serveras sval
”Vi får den scoringen vi trenger.” Alexander Ruud Tveter blev intervjuad efter matchen, samtidigt som en lycklig dansk Mathiesen kom gående och gratulerade honom med dansk rotvälska. Sex ord räckte gott för att beskriva den tredje 1-0-segern i rad.
HBK - BK Frej 1-0 (0-0)
Publik: 2485
Laguppställning:
Stojan Lukic
Jesper Westerberg, Marcus Mathisen, Fredrik Liverstam, Adnan Kojic
Alexander Henningsson, Ivo Pekalski, Rebin Asaad, Sead Haksabanovic
Alexander Ruud Tveter, Fredrik Olsson
Byten
79. Pekalski ut, Berntsson in
85. Ohlsson ut Gudmundsson in
89. Asaad ut, Rojas in
Det var svårt att inte titta på den här matchen med hämndens svarta glasögon i pannan, redo att fälla ner om läge gavs. Den där 2-5-matchen känns i efterhand nästan obegriplig. Vi var så övertygade där i juni om att HBK:s försvar var ramstarkt. Istället fick vi den flippade raden 2-5, 5-2, 1-4 som bröt mot våra tankar om laget och säsongen. Många hade tankar om att det var bristen på allsvensk klass i motståndarnas anfallsspel som förklarade det starka försvaret under våren. Och kanske var det så. När Frejs Oke Akboveta gjorde mål och slog passningar som han ville fick den tesen stöd. Det var ju en märklig vår och sommar. Vi hade en vår där vi tänkte ”Sen” när Westerberg, Pekalski och Asaad skulle komma tillbaka. HBK vann matcher men spelet fungerade inte. Ibland inte ens försvarsspelet. Och mitt i allt detta debuterade egen produkt efter egen produkt och HBK fortsatte vinna matcher. Sen kon "Sen" och sommaren flippade ut.
Hur som haver. Så länge vi vinner är det okej. Jag var aldrig orolig under matchen mot Frej. Det är något väldigt behagligt att titta på matcher där jag är säker på att HBK kommer att vinna (med uddamålet). Jag kan ägna mig åt att tänka på annat. Som vilka spelare som ska vara på plan nästa säsong och rädda oss en säker niondeplats och bidra till nya, fina spelarrekryteringar i framtiden. Just nu verkar några av de yngre egna produkterna ligga längre från laget, vilket stör mina drömmar om spelare som lyfter sig ytterligare ett snäpp eller två.
Tillbaka till HBK Frej. TV-bilden gav ett dystert intryck. Solen lyste inte på en blöt gräsmatta. Gräset påminde lite om i Fotbolls-EM första två omgångarna när det såg ut som att gräset var utan rötter och halkade loss så fort någon fick dubbar i marken. Det var en och annan halka och fall.
Första halvlek. Försvarsspel utan misstag
Det började oroande. En kantfrispark från Frej studsade utanför lite farligt. Några mer farligheter fick knappt Frej den halvleken. HBK gjorde en mycket bra halvlek, med anfallsspel med vissa intentioner, men framför allt väldigt stabilt försvarsspel mot spelvändningarna som Frej aldrig fick.
Det var nick av Henningsson som räddades på mållinjen, bra inlägg till Ruud Tveter efter inlägg av Henningsson, skott utanför av Asaad efter fint passningsspel, Henningsson nära hitta Ohlsson, Haksabanovic i dålig vinkel nära mål och Henningsson hade ett dubbelskott (med både höger och vänster). Och det var Henningsson som blev mosad av Frejs målvakt i 34:e minuten i ett nickläge på en långboll. Det var offside, annars hade det nog varit solklar straff och rött kort. Nu klarade sig Frejs målvakt med ett gult kort trots livsfarligt spel helt utom kontroll.
Försvarsspelet i halvleken var helt under kontroll. De fyra mittfältarna tätade ytor och tog även snabba närkamper ibland och vann tillbaka bollar. Och missade de tog backlinjen högre press och stoppade innan något blev. Precis så ska ett topplag spela. Våga! Men anfallsspelet hade trots ovanstående chanser stora brister. Frej backade väldigt lågt, och de låg ganska smalt för att styra HBK ut mot kanterna för att slå inlägg mot samlat försvar. Henningsson kom till många inläggslägen på det sättet, men det blev få farliga chanser. De bästa chanserna kom när vi vände spelet snabbare eller när vi återvände till ytorna på mittfältet för skott utifrån.
Andra halvlek. Frej stack upp. Lite. Väldigt lite
Det fanns bra målchanser även i andra halvlek. Det var några inlägg, både av Kojic och Henningsson, det var ett lågt vänsterskott av Henningsson som mycket väl kunde styrts in av Ohlsson, nick av Henningsson och halvskott av Asaad. Det var gott om bra intentioner och kortpassningsspel, men lite färre vassa chanser. Frej var väl samlade och HBK bjöds inga spelvändningar.
Förrän i 64:e minuten. Westerberg slog ett underbart långt svepande diagonalt inlägg mot ett Frej som stod redo att försvara mot kortpassningsspel. Och Ruud Tveter kom springande och slog in en iskall bredsida på volley. Det var en av få gånger som HBK bröt det stereotypa mönstret och där både bollen slogs och spelaren sprang. Mer sånt.
HBK tappade lite av försvarsspelet i omställningarna. Antingen blev mittfältet trötta eller också jagade de anfall lite för högt. Det ledde inte till några jättefarligheter, men med en Akboveta hade det kunnat göra det.
I 79:e minuten gick Pekalski ut och Andreas Bengtsson kom in. Mathiesen gick upp på innermittfältet när det ibland såg ut som att HBK gick över till 3-5-2. Bara minuterna senare kom Mathiesen helt fri i misstänkt offsidesituation på en djupledslöpning. Solklar straff och Janne Jönsson tog en för laget och blev uppvisad på läktaren när straffen uteblev.
Några bra och dåliga
Jag gillar inte att mitt frågetecken är samma som hela säsongen: Hur vill HBK göra sina mål mot ett defensivt spelande motståndarförsvar? Just nu är idén inlägg från yttrarna mot stillastående försvar. Och det skapar få riktigt farliga chanser. Fredrik Olsson är ett av svaren på den frågan. Han är en av möjligheterna till det korta och långa djupledsspelet HBK inte får till. Han springer ofta rätt, men a) fick bollarna för sent eller inte alls och b) inte var snabb nog för att rinna förbi backarna. Det sistnämnda oroar. Yttermittfältarna är ett annat svar. Skott utifrån skulle behövas oftare från både ytter- och innermittfältare.
Jag gillar att Pekalski och Asaad klarar av rollfördelningen så att de inte tappar massa ytor på mitten. Jag gillar också att ytterbackarna kommer upp i anfall.
Jag gillar Mathiesen. Han gjorde några riktigt bra soloingripanden i försvaret, även om han ibland missade vidarenickar och annat till medspelare han trodde sig se. Men han slog en bra långboll och hade ett friläge från rollen som defensiv mittfältare. Bra värvat!
Nästa helg väntar Dalkurd. Vi vet alla vem som spelar där nu. Oke Akboveta. Jag bävar.
