Östersund - Sirius
3 - 0

HBK-HIF 1-2

Efter tre omgångar är fortfarande HBK utan poäng - Rättvist? Ja.

Efter två individuella försvarsmisstag, ett av Baffo och ett av Ljung, ligger nu HBK sist efter tre spelade omgångar med noll inkammade poäng. För prydlighetens skull så fick i alla fall Barny slå in returen på sin straff som skulle bli HBKs enda mål i dagens derby, som annars handlade om ett anfallande Helsingborg och ett försvarande Halmstad, bortsett från sista 15 minuterna där HBK tvingade fram lite lägen i ren frustration.

Efter tre avslutade matcher för HBK i 2015 års upplaga av allsvenskan kan vi konstatera en del saker;

1. Det saknas genomförande av den befintliga(?) strukturen för hur man ska anfalla. Oftast fastnar bollarna på försvarare eller att inläggs/insticksförsöken helt uteblir.
2. Den komptakta defensiven för att kunna spela 0-0 även om anfallsspelet är ojämnt finns inte.
3. Det missas alldeles för mycket enkla passningar.

HBK med Janne Jönsson i spetsen har uttryckt sin vilja över att spela anfallsfotboll och att vilja styra spelet, framför allt i de två senaste matcherna. Men ett eget spel verkar till synes vara helt obefintligt, bortsett från en handfull sekvenser från de två senaste hemmamatcherna. Den speed som Jönsson efterlyste i samband med hans tillträdande verkar också till synes helt obefintlig. Jag vill därför fortsätta med punkttemat och nämna några saker som kännetecknar dagens HBK.

1. Ser till att motståndarna får tillbaka bollen om de mot förmodan råkar slå en felpassning. Även känt som "fair play".
2. Ser till att släppa in mål före man lyckas göra mål själv. Att "jobba sig från underläge" är årets grej.
3. Genom brist på nyckelspelare får Janne chansen att bygga ett starkt kollektiv. Detta argument stärkts genom det omtalade pingsbordet i omklädningsrummet.
4. Genom otydlighet med spelíde blir det svårt för de andra allsvenska tränarkollegorna att läsa av Halmstads spel. Överraskningsmomentet ger gemene man hybris!

Fidde formulerade ett brev till Halmstadpubliken, en vädjan om att ta sig till Örjans, hungriga- För att äta upp lönen och kroppsvikten. Dessvärre tror jag att framtiden utlovar en smalare och mer smärt Halmstadbefolkning än vad den varit sedan 2011, då tapasen invaderade Halmstad.

Det krävs att man etablerar ett eget spel som kan generera poäng. Ännu är det många poäng kvar att spela om, men frågan är om tålamodet hos spelarna räcker så långt som det krävs, för ännu har jag inga trepoängare i sikte.