HBK-Trelleborg. Stabilt i vårvädret
Träningsmatch mot ett Superettanlag är kanske inte det bästa måttet på hur bra HBK är. Men i vårvädret fanns det ganska många glädjeämnen i den stabila 3-1-segern.
HBK-Trelleborg 3-1 (2-0)
1-0 Alho (15)
2-0 Kinoshita (43)
2-1 Camara Jönsson (63)
3-1 Olsson (78)
Laguppställning: Malkolm Nilsson - Marcus Mathisen, Fredrik Liverstam, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson - Nikolai Alho, Jonathan Svedberg, Ivo Pekalski, Sead Haksabanovic - Alexander Ruud Tveter, Kosuke Kinoshita.
Byten:
65 Jesper Westerberg in, Bengtsson ut
69 Fredrik Olsson in, Kinoshita ut
69 Rebin Asaad in, Pekalski ut
Äntligen stod japanen i laguppställningen. Att få se den där Kinoshita var en av dagens för mig. Möcke bra, som Svennis skulle sagt. Det skulle också bli intressant att se om Mathiesen som högerback var något att ha och om Jonathan Svedberg skulle hålla på innermittfältetbåde offensivt och defensivt. Men min allra största förhoppning inför matchen var att se HBK visa kollektiv intelligens i försvarsspelet. I ett läge när spelarmaterialet är sämre än de andra lagens är det enda som kan leda till framgång att helheten är bättre än delarna. Alltså lite som mot Norrköping fast tvärtom.
Matchen
Matchen började med den trötthet som bara en träningsmatch framför 100 pers kan bjuda på. Trelleborg såg piggast ut, men HBK tog snart över. Efter en kvart gjorde Alho mål på en lurigt långskott som damp ner ganska lågt vid stolpen. Snyggt mål. Alho var överlag inblandad i mycket positivt. Han fortsatte slå stabila hörnor och hade några fina inläggslägen.
En annan som imponerade var Kinoshita. Hans djupledslöpning fram till 2-0 i 43:e minuten lovar gott. Kinoshita vann bollen, passade kort till Ruud Tveter och sprang sedan direkt djupt mot stillastående backlinje och Ruud Tveter slog den perfekt längs marken. Härligt avslut mellan benen av Kihoshita! Han imponerade med starkt fysiskt närkampsspel men ändå med rörlighet och förmåga att delta i passningsspelet. Han kom också på inlägglägen på högerkanten ibland. Som en lite fysiskt starkare Ruud Tveter utan frisparkarna. Lovande.
Trelleborg reducerade till 2-1 av Camara Jönsson i 63:e minuten, iskallt vid stolpen från utanför straffområdet. Ingen mittfältare och ingen innerback var i närheten av honom när han fick bollen och sköt. Den gamla ökända ytan framför backlinjen var sedvanligt tom på försvarare.
Sedan gjorde Olsson 3-1 i 78:e minuten, på direktinlägg av Alho efter ett långt svepande Westerberginlägg från vänsterkanten. Slutet av matchen lunkade HBK igenom ganska stabilt även om Trelleborg fick till några långskott.
Reflektioner
Kinoshita och Ruud Tveter synkade bra, precis som Olsson och RT brukar göra. De är bägge fysiskt starka men är inga stela fyrtorn, utan har bra rörelseförmåga och är bra bollmottagare. Anfallsstrion känns stabila.
Yttermittfältarna är alla inblandade i många farligheter. Både Haksabanovic och Alho känns gjutna i laget inför seriestarten. Gudmundssons löpvilja känns viktig att kunna byta in ibland.
Ingen Westerberg på högerkanten, vilket förändrar vårt anfallsspel och på många sätt känns det lite skönt att de tvingas bryta vanan där på högerkanten. Betydligt färre långa högerinlägg från framför straffområdet och färre öppna ytor för motståndarna att utnyttja mot HBK. Och när jag är nöjd med det är han plötsligt inbytt och slår det långa inlägget från vänsterkanten som Alho slår in framför mål så att Olsson kan göra 3-1. Han har kvaliteter och brister den där Westerberg. Mathiesen missar lite småsaker i försvarsspelet, men kommer till tre bra skottlägen i anfallsspelet. Det är väldigt skönt att ha en spelare i truppen som kan spela på så många positioner. Bengtsson gjorde en habil match på sin kant. Min ytterbacksoro är lite mindre efter idag.
Det blyga innermittfältet. Det är intressant att lyssna på TV-sändningar. Hela matcher kan gå utan att våra innermittfältare nämns vid namn. Ni som minns förra säsongen vet att våra innermittfältare knappt gjorde några mål eller assist och vet att det ofta saknades både kraft och täckta ytor i försvarsspelet. Jag kräver vare sig Frank Lampards tio mål eller Stefan Schwarz tuffhet. Men jag skulle vilja se dem briljera och dominera lite mer. Vare sig Svedberg eller Pekalski gjorde en dålig match, men jag skulle vilja se Sidleds-Ivo och Sidleds-Svedberg skina ibland antingen offensivt eller defensivt. Med det sagt visade Svedberg framfötterna, och var inblandad i vissa passningar som ledde till farligheter. Pekalski är sedvanligt stabil utan att dominera.
Innerbackarna märks lite, och min känsla är att Liverstam är otroligt viktigt för att styra upp försvarsspelet och hålla alla på tårna. De löste några knepiga situationer på bra sätt.
Malcolm Nilsson gjorde några riktigt bra räddningar på skott utifrån och är sedvanligt bra med fötterna.
Match mot ett blivande mitten- eller bottenlag i Superettan är inget bra mått på HBK:s klass. Jag blir ändå glad över att HBK påfallande ofta är välbalanserade med många spelare bakom bollen i försvaret. Dessutom löser innerbackarna några situationer inne i straffområdet. Jämfört med icke-försvarsspelet mot Norrköping var det ett stort steg framåt. Offensivt är alla i mittfält och anfall inblandade i farligheter, utom möjlighet Pekalski. Stabilt.
