Inför HBK - Helsingborg
Dags än en gång för årets viktigaste match. Dags att överge alla tankar på finlir och bara sikta på att oskadliggöra kusinerna från syd med tyngd och snabbhet.
Matcherna mot HIF brukar betyda en trevlig stund på Örjans Vall. Bra fotboll, härlig stämning på läktarna och en hälsosam rivalitet på plan. Och oftare än inte en eller fler poäng till HBK. I år är det bara att släppa allt vad tillförsikt heter. Alla förhoppningar om god underhållning och alla tankar på hur lustigt det är att snäppa helsingborgarna på näsan. Tankarna på tre poäng är allt som ska finnas kvar.
Söndagens match på Örjan blir ett krig, en ren uppgörelse med de spöken som HBK har samlat på sig under säsongen. Alla oförklarliga genomklappningar och underprestationer. Det är nu det är dags att ta ut revanschlustan för de pissiga förlusterna mot Öis, Bajen, MFF och Kalmar. Spelarna måste fokusera på att få bolljäveln i mål, gång på gång - inget annat. Finlir och publikfrieri sparar vi till nästa säsong. Just nu ska vi bara koncentrera oss på att se till så att nästa säsong spelas i Allsvenskan och ingen annanstans.
Matchen mot Elfsborg blev en besvikelse. HBK bar med sig minnet av en exceptionell insats mot Sporting i Uefacupen, men lyckades inte alls omsätta de minnena i ett fungerande spel mot ett Elfsborg som i stort sett inte hade något att spela för. Det har HIF. Skåningarna jagar en plats i Royal League och kanske, kanske andraplatsen bakom Djurgården. De kommer att ha nerver, något som Elfsborg var skonsamt befriade ifrån. Spela på det, grabbar. Vi vet ju alla fortfarande att HBK kan spela så bra som man gjorde i Uefacupen, helt oavsett hur krampaktigt spelet såg ut mot Elfsborg. Vi på läktarna vet ju att HBK har en högstanivå helt i klass med de bättre lagen i serien. Spelarna måste inse det själva också.
På senare år har matcherna mot HIF inte sällan varit väldigt dramatiska. Som i fjol. I hemmamatchen, på våren, dominerade skåningarna fullständigt i första halvlek och gjorde enkelt två snygga mål genom Mattias Lindström. Att HBK lyckades reducera genom Rosenberg bara minuter innan halvtid kändes inte helt rättvist. I andra halvlek lyckades man dock vänta på steken fullständigt, och vann med 3-2 efter att Preko fällts i straffområdet i kamp med en HIF:are. Många skåningar hade en del att invända mot straffen, men segern kändes odiskutabel - i andra var det ett lag på banan. Även på hösten blev det seger - i näst sista omgången, med två underbara mål från Mackan.
Fina minnen. Som är värda absolut ingenting just nu. Söndag är dag ett. År noll. Och det är dags att skriva ned vart vi vill att HBK ska spela nästa säsong.
***
Janne presenterar samma trupp som till matchen mot Elfsborg. Han aviserar någon eventuell förändring, men vi lär kunna räkna med i stort sett samma blåsvarta aktörer på banan. Dusan, Gunnar, Anklev och Preko var glödheta mot Sporting, de två förstnämnda visade också upp riktigt fina takter mot Elfsborg. Det finns hopp än. Se till att hålla det levande. På banan liksom på läktarna. HIF ska få veta att de lever. Heja HBK!
