Lagbanner

The little engine that could

”Chug, chug, chug. Puff, puff, puff. Ding-dong, ding-dong. The little train rumbled over the tracks. She was a happy little train for she had such a jolly load to carry. Her cars were filled full of good things for boys and girls.”

Jag tänker ofta på Watty Pipers klassiska barnbok om det lilla tåget som tuffar på. Som aldrig ger upp oavsett vilka hinder som ligger i dess väg. Som trots att uppgiften verkar för svår, trots att berget är omöjligt högt, tuffar på och tuffar på; I think I can, I think I can. 

Och tåget når bergets topp. Och tåget är HBK.

***

Kom hem från jobbet. Kasade i matchtröja och matchshorts och började laddningen. Det närmade sig. Kanske. Kanske ändå. Massiv panik innan jag fick ordning på länkar och Media Players och allt sånt där som vi datanördar (ja, det är VI som är nördarna) inte begriper oss på. Men det rullade igång och jag var med. Bilden var grynig, men jag var med.

Och vad skall man säga? Är inte detta själva definitionen av en bragd? Jag stod på läktaren mot Ljungskile. Jag stod på läktaren mot Trelleborg. Mitt livs sorg är att jag missade Parma "hemma", men den har rullat om och om och om igen på den gamla VHS-en. Ringde farsan från Greyhound-stationen i South Central, LA, och lackade rejält på stackarn; ”Men lägg av, vad blev det? 3-0? SLUTA, vad BLEV det?”. Det finns fler ögonblick. Fler magiska HBK-ögonblick. För stunden kändes de alla som det största. Precis som detta.

Men jag tror att detta verkligen ÄR det största. Satt i sitt sammanhang måste det vara så. Mackan, Touma och Micke bort. Alla förbannade skador. Bredsladd i Allsvenskan och allt emot oss i hemmamötet mot Sporting. Ribbskott och självmål igår. Totalt uträknade. Helt otippade.

I think I can, I think I can.

Vad talade egentligen för HBK? Kanske just att ingenting talade för HBK. För det är då den lilla klubben vid Nissans strand slår till. Så som bara HBK kan. Och jag satt där i mitt matchställ.

Vi är kanske inte så många. Vi kanske inte är ”kaxiga”, som man visst skall vara. Vi kanske inte gör ”supervärvningar”. Vår målsättning kanske inte är att ”etablera oss i Europa”, och det kanske är ”tråkigt” och kanske också ohyggligt ”farligt för svensk fotboll”. Eller kanske inte.

Själv har jag krängt på mig matchstället igen. Kanske du också. Vi älskar den lilla klubben vid Nissans strand. Vi delar magin tillsammans.

***

Nu är vi där igen och det är tragiskt att detta skall behöva skrivas. Samma skittråkiga förbannade sak. Hemmamatcher borta. Hur länge tolererar Halmstadborna denna genanta verklighet? Vem skall göra kalkylen? Vem skall räkna på alla hotellnätter, alla krognotor, all goodwill, etc, etc? Vem skall se siffrorna och fatta vad det är värt med en fotbollsklubb av HBK:s kaliber i kommunen, och vem skall agera utefter det? Man saknar inte Bollklubben förrän Örjans Vall ekar tomt.

När skall Halmstad förtjäna HBK - The little club that could?

***

Daniel Zell2005-09-30 23:30:00

Fler artiklar om Halmstads BK