Dokument: Torbjörn Arvidsson
Himlen är blå ser tillbaka på Torbjörn Arvidssons karriär i HBK. En 17 år lång resa i både med- och motgång. - Vissa tar sig hit på tekniskt kunnande, andra på sin fysik. Har man båda försvinner man utomlands, säger Tobbe.
”Ny i HBK för säsongen efter att tidigare ha gjort succé i Kalmars FF. En skicklig mittback, brytsäker, säker i huvudspelet och en effektiv framspelare. Värnpliktig.”
HBK:s matchmagasin 1989.
Torbjörn Arvidsson, 21 år, hade precis lämnat småländska Kalmar FF för nykomlingarna i Allsvenskan Halmstads BK. I Kalmar hade Tobbe redan fått smaka på framgångens söta smak när Kalmar vann Svenska Cupen 1987, men när säsongen 1988 var över lockade Allsvenskan för mycket. Torbjörn valde att ta steget över till västkusten och HBK.
- Ekonomiskt var erbjudandet inte något speciellt, men allsvenskan lockade, berättar Tobbe.
Han lämnade en klubb i disharmoni. Efter två år i klubbens seniorlag saknade Tobbe kontinuitet i föreningen som han spelat i sedan han var åtta år. Tränarna kom och gick och Tobbe kände att föreningen inte kändes stabil vare sig spelarmässigt, tränarmässigt eller sett till styrelsen. Beslutet att gå vidare i karriären kändes rätt, även om Kalmar för alltid skulle få en plats i Tobbes hjärta.
- Jag har vuxit upp med klubben och känner fortfarande för den. De har fostrat mig till viss del, framför allt de ungdomsledare som jag hade. De ska ha en stor eloge för den enorma insats de gjorde.
Baxter imponerade
I Halmstad väntade nya intryck. Skotten Stuart Baxter var tränare i HBK och Tobbe märkte direkt skillnad sedan tiden i Kalmar. Framför allt gällde det Baxters förmåga att instruera sina spelare. Det blev lite av en nystart för mittbacken Arvidsson som spenderade tre år under Baxters ledning.
- Han låg väldigt tidigt framme och utbildade en grupp väldigt bra. Det var en väldig skillnad jämfört med mina tidigare tränare, minns Tobbe.
Han imponerades under sina tre år med Baxter av skottens noggrannhet. Spelarna fick alltid väldigt raka instruktioner och framför allt var Baxter duktig på att förklara vad han ville. Därmed visste alltid spelarna hur de skulle uppträda på plan. För Tobbe blev det en trygghet. Men Baxter imponerade på fler sätt.
- Han låg väldigt långt framme även med fysträningen. Sättet vi tränade på då är lite som i dag, stabilitet i magen, balans, koordination och rytmik i träningen. Just då kändes det som den bästa träningen jag fått sen ungdomsåren i Kalmar, minns Tobbe.
Att han trivdes märktes snabbt. Han startade nästan varje match tillsammans med Ulf ”Puh” Jönsson i mittförsvaret och spelet flöt på. Tobbes första mål kom redan i säsongens tredje match, mot Djurgården på Örjans Vall den 23 april. Till slut blev det en femte plats i Allsvenskan, endast en poäng från slutspel, för HBK under Torbjörns första år. Ett succéår och nu var Tobbe ett etablerat namn i Halmstad.
Tungt år
Säsongen därpå bildade Torbjörn ett svårforcerat mittlås med en annan HBK-legend, Tommy ”Hacke” Andersson. Det blev också 16 allsvenska matcher detta år.
Men det var året därpå som saker och ting började hända. Efter en jobbig säsong fick tiden med Stuart Baxter vid rodret ett grymt slut när HBK åkte ur Allsvenskan via Kvalsvenskan och Baxter gick.
- Allsvenskan är ju finrummet så det var tufft. Samtidigt var det inte samma allvar och fokusering som i dag när det gällde vad en allsvensk plats betydde 1992. I dag är det mycket svårare att ta sig tillbaka igen, ekonomin står på spel med dyra kontrakt som klubbarna får dras med.
Men några funderingar på att lämna HBK hade inte Tobbe. Med klubbens tydliga linje var HBK, till skillnad från det Kalmar han lämnade ett par år tidigare, fortfarande en väl fungerande förening.
Nystart med Jingblad
I stället blev det nystart i Division I södra mot bland andra Henrik Larssons Helsingborg och Andreas Jacobssons Landskrona BoIS. Efter Baxter tog förre HBK-stjärnan Mats Jingblad (77-87) över och med Baxters disciplin som språngbräda lät Jingblad HBK bli ett mer spelande lag. Samtidigt genomgick HBK ett generationsskifte. Niclas Alexandersson och Gudmundsson, Henrik Bertilsson och Fredrik Andersson markerade en ny era i HBK:s historik.
- Det går undan rejält i dagens HBK, kunde Mats Jingblad glatt konstatera.
HBK-basen Stig Nilsson skrev ”Vårpremiär på sköna Örjans Vall, en primör lika efterlängtad som första nypotatisen …” i matchmagasinet till mötet med Landskrona BoIS.
Nog blev det en skön säsong för ”nya” HBK. Bortsett från 1-0 förlusten i premiären borta mot Mjällby gick HBK inte att hejda. HBK vann Division I södra, fortsatte segertåget i Kvalsvenskan och var åter ett allsvenskt lag på hösten. Givetvis med Tobbe från start.
- Det gick enkelt och smidigt, ett långt segertåg egentligen utan kniven på strupen. Vi hade verkligen ett bra lag 1992, om inte annat så höll vi i alla fall bra allsvensk klass, minns Tobbe.
Även om återkomsten till Allsvenskan inte slutade på första platsen så skapade HBK rubriker. Trots att han missade de sex avslutande omgångarna blev Henrik Bertilsson skyttekung med 18 mål. Och Tobbe tog sitt andra röda kort i HBK-karriären när han åkte på en grov utvisning mot Degerfors borta i april.
Tobbe omskolades
Vintern 1993-1994 blev en avgörande tid för mittbacken Arvidsson. Mats Jingblad ville ha mer tyngd på mittfältet och lösningen blev att skola om Tobbe till mittfältare. En stor omställning när medspelarna hamnade runtomkring i stället för framför. Och motståndarna fanns nu även bakom honom.
- Även om jag aldrig varit något tekniskt geni så var det en svår omställning. Det ställs hela tiden högre krav på fotbollsspelare, det räcker inte längre att bara bryta och sparka bort bollen, man måste kunna prestera något också. Jag tar gärna en utmaning, även om jag har insett att jag aldrig blir någon Maradona.
Sagt och gjort. Från 1994 har Tobbe varit bofast på HBK:s mittfält och skapat sig ett rykte som en tuff och stabil mittfältsspelare. Men även tekniken har fått sig en finputsning under åren.
- Vi jobbade en hel del med honom tekniskt under mina år och han nådde en helt okej nivå, minns Malmö FF:s tränare Tom Prahl som tränade HBK åren 1996-2001.
Själv anser Tobbe när han ser tillbaka på sin karriär att han kunde ha gett just tekniken en mer framträdande roll.
- I dag ser jag att det blev fel, jag prioriterade fysik mer än teknik, jag borde kanske gett tekniken en större chans. Då hade jag kanske också tagit ytterligare något steg. Kanske att jag kunde klarat både ock.
Cup-segern stor
Säsongen 1994 blev ett mellanår för HBK, men större saker väntade runt hörnet. I ständigt åsidosatta Svenska Cupen stod HBK helt plötsligt i final mot AIK den 25 maj 1995. Under en härligt varm vårdag spelade HBK drömfotboll långa stunder och tog en rättvis 3-1-seger på Gamla Ullevi.
- Det var en njutning, en tillfredsställelse, när vi vann. Det stora minnet är Jeppa (Jesper Mattson) i bandaget. Dessutom nickade han ju in ett viktigt mål.
Segern i cupen var stor. Men den bäddade framför allt för något större. En upplevelse och ett minne som för alltid kommer leva med Tobbe och alla HBK:are som tog sig till Göteborg den där höstdagen 1995. Den där dagen då några glada amatörer tog ner världslaget Parmas stjärnor på jorden igen. I Italien strejkade journalisterna och tv-tittarna nere i Sydeuropas stövel fick följa matchbilderna utan kommentarer. Lika bra det antagligen. Fotbollseuropa fick ett bevis på hur rund bollen verkligen kan vara.
Tobbe minns matchen med förtjusning.
- Att få tvåla dit ett rätt självsäkert Parma var jättestort. Många talar om matchen än.
Gick fort i Parma
I Fredrik ”Fidde” Anderssons frånvaro flyttade Jingblad ner Tobbe till vänsterbacken. Samtidigt ersatte en 18-årig Fredrik Ljungberg Tobbe på mittfältet.
- Jag tror de blev tagna på sängen att vi kunde prestera så pass bra. Minnet är att jag lyckades hålla rent på kanten, fast det var kanske inte så konstigt med tanke på hur laget fungerade. Sedan blev det bara bättre och bättre för oss ju mer de gnällde och grinade.
Så bra att HBK vann med 3-0. Ett av Tobbes största fotbollsminnen i dag. En av de bästa matcherna i karriären.
- Tyvärr hjälper det inte ett jävla skit när vi inte gick vidare. För nere i Parma så gick det fort (skratt).
Parma-matchen fick konsekvenser för Halmstad. Alexandersson valde att vandra norrut till IFK Göteborg precis som Mats Jingblad. Och tvåmålsskytten Gudmundsson svarade på Blackburns lockrop.
Därför blev säsongen 1996 med nye tränaren Tom Prahl också något av ett mellanår. Tobbe var tillbaka på mittfältet och fick se Fredrik Ljungberg ta både Alexanderssons plats på högermittfältet och hans tröja nr. 10. Under hösten gladdes Tobbe åt sitt mål och att HBK vann mot Newcastle. Att det redan stod 4-0 till Newcastle efter mötet på St. James Park spelade mindre roll i Halmstad den kvällen.
HBK mot guld
Men HBK hade också inlett en vandring mot Sverige-toppen. 1997 talade alla om IFK Göteborg som vunnit sex av de senaste sju åren, men HBK låg och lurade. När sen IFK gick in och köpte Robert Andersson förändrades allt. Prahl ändrade spelsystem till 4-3-3 och Tobbe fick sällskap av Magnus Svensson och Fredrik Ljungberg på mitten. Prahl gav Tobbe det defensiva huvudansvaret på mitten, en roll han klarade galant. Samtidigt slog Stefan Selakovic igenom med dunder och, tja, hattrick mot IFK. För Tobbe betydde 6-0 mot toppkonkurrenten att tron på SM-guld tändes på allvar.
Det skulle visa sig räcka hela vägen. En isande kall höstdag tog HBK emot Ljungskile på Örjans Vall och det krävdes bara seger för HBK:s första SM-guld på 18 år. För Tobbe och spelarna stod karriärens hittills största ögonblick framför dem. Det blev som de hoppats.
- SM-guldet 1997 är den stora pricken, minns Tobbe med ett stort leende. Vi fick allt att stämma under en hel säsong.
- Mot Ljungskile så kände jag en sån härlig nervositet både inför och under matchen som man annars inte känner så många gånger. Jag vågade inte tro på förrän det bara var sekunder kvar. Under matchen fick jag bilder om att vinna som jag var tvungen att slå bort. Och jag hann tänka: Ska detta vara en sån match där vi tappar en trygg ledning? Men när allt var klart och vi fick känna den där känslan, det var verkligen mäktigt. Det är inte så många gånger som man har chansen att vinna nåt så stort.
Festen efteråt får Tobbe att le än i dag.
1998 gör vare sig Tobbe eller HBK en lika bra säsong. Tobbe känner själv att laget fortfarande går lite på moln sen guldet. Trots det blir det en fjärde plats i Allsvenskan. Champions League-kvalet mot bulgariska Litex blev inte heller vad Tobbe hoppats på när bulgarerna besegrar ett underpresterande HBK.
Ruta ett igen
1999 är det dags att börja om igen. Tobbes skyddsling i HBK, Fredrik Ljungberg, vandrade vidare mot större uppdrag i Arsenal hösten 1998. En övergång som innebar att nästan samtliga i truppen gick över till heltidsproffs. Tobbe valde dock att ha kvar sitt deltidsjobb på Korvpojkarna.
I ett betydligt mer fysiskt spelande HBK får Tobbe sällskap på mittfältet av Petter Hansson. I näst sista omgången faller HBK bort ur guldstriden, men året därpå är HBK åter redo för von Rosén.
- Jag tror framgång hjälper dig på vägen, du känner dig som en vinnare. Jag tror man bryter någon barriär när man vinner något för första gången. Man tror enklare på att det går att vinna, ”visst kan vi också”. Det ger en push rent psykiskt, funderar Tobbe.
Under 2000 upplever Tobbe för första gången hur det är att prestera med favorittrycket på sig efter en fantastisk försäsong. Han upplever ett nytt sätt att tänka på i HBK, ett vinnande tänk när laget åker land och rike runt med målsättningen att hämta tre poäng. En följd av alla europamatcher som stärkt föreningen och spelarna.
I näst sista omgången besegrar HBK Elfsborg på Ryavallen i Borås och Tobbe klättrar upp på staketen vid HBK-klacken för att skrika ut sin glädje. Känslan av att det gick att upprepa guldvinsten från 1997 fyller Tobbe.
Fem cm skiljde
Men om guldet 2000 är en skön revansch på missen 1999 så är nicken i ribban borta mot Anderlecht i Champions League-kvalet 2001 ett av de tyngsta ögonblicken i HBK-karriären.
- Vi var inte värda det rent spelmässigt, men med lite flyt hade det lyckats ändå. Det grämer och det är något jag blir påmind om ibland. Man ser vad några få cm kan göra, fem cm vid ett tillfälle blev skillnaden på 30 miljoner kronor plus för föreningen och de förutsättningar det hade gett för framtiden, säger Tobbe.
Efter säsongen kan Tobbe konstatera att laget splittras igen. Denna gång är det Michael Svensson, Stefan Selakovic och tränare Prahl som lämnar Halmstad. In i stället Jonas Thern och två turbulenta år med både toppstrid och bottenstrid som resultat. Tobbe får dra ett tungt lass medan Thern letar efter ett fungerande kollektiv.
Efter säsongen 2004 avgår Jonas Thern och Janne Andersson tar över. Men i januari, under ett styrketräningspass, känner Tobbe ett hugg i ryggen. När han försöker aktivera sig efter några veckors vilande så känner han oerhörda nervsmärtor i benen. Tobbe testar att rehabträna ryggen, men till slut är smärtan olidlig.
Det blir tomt på Tobbes plats i HBK:s omklädningsrum
när HBK-legenden efter 17 år i HBK lägger skorna på
hyllan.
Smärtan kvar
Vid en röntgen i slutet av februari visar sig smärtan vara diskbråck och efter mycket funderande väljer Tobbe till slut att lägga sig på operationsbordet i maj. Kroppen har hunnit bli 36 år och redan varit med om 15 års allsvensk fotboll. Även om diskbråck kan läka med tiden vet ingen hur lång tid det kommer att ta. Tobbe känner helt enkelt att han inte kan vänta. I dag vet han fortfarande inte om operationen gick bra.
- Det som ställt till det är att det fortfarande gör ont i både ryggen och benen när jag utmanar fysiskt. Jag har kramper i större delen av ryggen och nervkänningar ner i foten. Jag vet inte om det kommer att försvinna, men så länge som jag har tillgången till kunskapen som finns här i föreningen så har jag störst chans att lyckas.
I dag tränar Tobbe varje dag, från en kvart till två timmar långa pass. Men fotbollen är numera ett överspelat kapitel. I torsdags meddelade Tobbe att karriären är över. I dag hyllas Tobbe för 17 fantastiska år i föreningen som han själv blivit en av de största profilerna hos.
- Det är ett tecken på att jag hållit en bra nivå under en längre tid och på att jag och klubben fungerat bra tillsammans.
- Vissa tar sig hit på tekniskt kunnande, andra på sin fysik. Har man båda försvinner man utomlands, säger Tobbe.
- Drömmen hade varit att vara så snabb så att jag kommit in i duellerna först. Nu är det som bäst samtidigt. En och annan gång har jag kommit lite sent också, skrattar Tobbe.
HBK:s meste i Allsvenskan
Under sin karriär i HBK har Tobbe blivit utvisad sex gånger.
- De har säkerligen varit berättigade (skratt) … Åtminstone i efterhand, på planen har jag aldrig accepterat ett kort, då är jag orättvist behandlad bara. Och har jag medvetet sparkat ner någon så tror jag att det var befogat.
I dag kan Tobbe konstatera två saker när han summerar sin karriär. Att han gärna hade fått chansen att testa proffsspel i England och att den bästa känslan efter en match var när hela kollektivet drog åt samma håll och presterade som ett lag med de aspekter man tränat på.
- Det är en fantastisk känsla när kollektivet fungerar bra. Jag får rysningar.
Och om att vara HBK:s meste allsvenska spelare genom tiderna säger Tobbe så här:
- Fotbollsspelare håller på länge, det är säkert någon som slår det rekordet. Men på ett eller annat vis så känns det bra att ha med sitt namn någonstans.
TOBBE-CITATET:
”Det är nog många som undrat vad det är för fel på mig när de inte kan prata med mig efter en träning eller match vi förlorat. Men då kokar något inom mig som jag har oerhört svårt att komma över på några timmar. Dagen därpå så har det gått över till viss del.”
TOBBES FEM BÄSTA HBK-MINNEN:
1. SM-guldet 1997
- Utan att fundera värdesätter jag detta högst. Något en hel förening jobbat för i många år och där spelarmaterialet fungerade väl tillsammans.
2. SM-guldet 2000
- Ett väldigt lyckat år där vi står pall för favorittrycket, något som var nytt för oss. Vi infriar även våra egna förväntningar. Själv var jag väl inte 100 procent ordinarie.
3. Parma 3-0
- Ett svenskt amatörlag som vid ett enstaka tillfälle lyckas göra väldigt bra ifrån sig mot ett av de bästa klubblagen i världen.
4. Flest allsvenska matcher i HBK
- Att jag som enskild spelare och klubben trivts bra med varandra. Jag har haft ambitionen att ligga på denna nivån, samtidigt som jag inte var tillräckligt bra för att Liverpool skulle värva mig. Klart att jag känner väldigt mycket för HBK också. Föreningen har en varm plats i mitt hjärta.
5. Svenska Cupen-guldet 1995
- Kändes stort när vi vann och det gav matchen mot Parma. Annars var cupen på något lustigt sätt något ont som man var tvungen att spela. Men en vinst är en vinst och detta var en framgång på vägen mot senare framgångar.
Värsta minnet:
- Varje förlust för stunden. Just nu ligger diskbråcket nära till hands också. Sen satt jag på läktaren borta mot Parma eftersom jag fick problem med en magmuskel. Även när vi missade SM-guldet i fjol med bara ett mål, det kändes snopet, speciellt med tanke på att vi hade allt i egna händer.
Konstigaste minnet:
- Om det var 1989 när vår andramålvakt Thomas Lantsing fick mina svettiga vulcan-byxor över huvudet. Varför? Antagligen var det jag som trätt dem över huvudet på honom (skratt).
