Inför Allsvenskan: Malmö FF
I HBK behövde Prahl en säsong på sig att få ordning på allt. 1996 slutade HBK sjua, med Öster en poäng före, men sedan var det ett gap upp till nästa klunga. Prahl var så besviken efter säsongen att han gick hem från Örjan grubblandes (runt en mil). 1997 föll sedan allt på plats, med lite kapningar och lite förstärkningar till truppen; bort med Anders ”Dojan” Nilsson, in med bl a Mats Lilienberg som hämtades från bänken i IFK Göteborg. Sedan blev Lilienberg skytteligavinnare och HBK mästare för första gången på arton år inför 14 184 personer på Örjans Vall.
I Malmö lyckades han omedelbart ta laget till en andraplats, högt över förväntningarna om man ser till lagets föregående säsong. MFF har i år i kraft av de s k Zlatan-pengarna förstärkt rejält med etablerade tunga allsvenska namn där det behövdes, och i ärlighetens namn så tror jag att de blir för tunga i längden för de andra allsvenska lagen och att MFF drar ifrån och vinner. Om man skall klaga på något så är det väl att lagets mittfält saknar den där riktigt starka profilen som står ut. Dock är det ju habilt i varje lagdel och minst två man på varje plats. Det finns dock flera riskmoment på vägen för MFF, en är just fansens förväntningar, vad händer vid ett par 0-1 förluster hemma? En annan är just den stora truppen, hur reagerar vissa spelare som kommer in fel i Prahls lagbygge och som upplever sig ”inte få chansen”? Totalt sett så tror jag dock att Prahl övervinner allt detta, så rutinerad är han trots allt. Nytt SM-Guld till MFF således, för första gången på femton år.
Dock är det synd att man numera är tvungen att ta sig till Falkenberg för att få en chans att se förre halmianen Roth göra bort sig vänsterbacken.