Manchester U - Manchester C0 - 0
Kamp, kamp och ett missat jätteläge för Sharbel
Tätt och få målchanser när IFK och HBK broderligt delade på poängen.
I tämligen dåligt väder och på en plan som var väldigt ojämn spelade IFK Göteborg och HBK idag oavgjort i en match som innehöll väldigt få kvalificerade målchanser.
Den bästa chansen i matchen hade ändå HBK när man tidigt i den andra halvleken tog sig loss på högerkanten. Mikael Nilsson hittade sånär Magnus Andersson på första stolpen, men bollen rensades inte bättre än att en tillskyndade Sharbel Touma fick skottläge mitt framför Bengt Anderssons mål, men Shabbe sköt okoncentrerat högt över.
I övrigt så var det som brukligt på Gamla Ullevi. Matchen var långt ifrån en sprakande föreställning och kamp var det som i långa stunder gällde. I den första halvleken så var, sett till helheten, HBK det något bättre laget, men utan att skapa några riktiga farligheter. Man inledde matchen starkt och tog i sin nygamla 4-4-2-uppställning tidigt kommandot i matchen. IFK Göteborg kom sedan in i matchen när HBK sänkte det inledande tempot när man inte fick någon utdelning. Halvleken stod mest och vägde och det som skapades skedde mest på kanterna för båda lagen. Mikael Nilsson var tillbaka i gammal god form och skapade flera anfall från sin högerkant. I IFK var det Hasse Blomqvist och Jonas Henriksson som turades om att anfalla på sin högerkant och orsakade Per Johansson och Tommy Jönsson en hel del bryderier. Men slutsumman i första var ändå densamma, några farliga inlägg och mycket spel på mittfältet i övrigt utan att chanser skapades.
Den andra halvleken inledde, som sagt, HBK med matchens bästa chans när Sharbel sköt över. Men även den andra halvleken karakteriserades av kamp, men där IFK i större utsträckning än i första var det kontrollerande laget. Hasse Blomqvist fortsatte att försöka skapa chanser med sina dribblingar, men skapade i ärlighetens namn i särskilt mycket. IFK fick inte någon riktig tyngd i sitt spel förrän den debuterande senegalesen Mamadou ”Big Mama” Diallo kom in i mitten av halvleken. Med sin tyngd och överraskande snabbhet var Diallo ändå ett orosmoment mot trötta bollklubbare, men Tomas Zwirgsdauskas fick till slut kontroll på honom, med viss hjälp av sent inbytte Torbjörn Arvidsson. Innan Arvidssons inhopp såg IFK ut att kanske ta över matchen ändå, men med det bytet så jämnade spelet återigen ut sig och att slutresultatet blev 0-0 ter sig ganska väntat sett till matchbilden. Detta var helt enkelt en typisk 0-0-match, det kan inte någon invända mot, vare sig IFK:are eller HBK:are.
I HBK glänste för dagen mest mittbackarna Tomas Zwirgsdauskas och Tommy Jönsson tillsammans med landslagsmannen Mikael Nilsson, som kanske, kanske, äntligen har hittat förra årets formtopp igen. Det lär behövas när matchtrenden nu är tre raka utan vinst. Offensiva vapen som Sharbel Touma, Magnus Andersson och Igor Sypniewski hade idag väldigt svårt att skapa något och lite oroväckande är det kanske att man idag inte lyckade få med någon av de två anfallarna mer i spelet. Positivt dock att med systembytet till 4-4-2 så knöt man ihop lagdelarna på ett betydligt bättre sätt än vad som varit fallet i tidigare matcher i år. Anfallarna var faktiskt sällan isolerade på topp som annars skrämmande ofta blivit fallet i tidigare matcher. 4-4-2 är helt klart värt att satsa vidare på mot Enköping härnäst.
Skönt också att få se att IFK inte längre verkar använda Magnus Erlingmark som ”spelmotor” i samma skrämmande utsträckning som varit fallet de senaste åren. Med all respekt för Erlingmarks långbollar så är det roligare och antagligen också effektivare att spela upp på Ericsson och Blomqvist efter marken.
