Många positiva besked i Växjö
HBK förlorade finalen i Euro Accident Cup efter straffdramatik, men var turneringens bästa lag.
Frågorna var många inför helgens övningar i den glänta i de småländska skogarna som kallas Växjö.
− Jag är mer än nöjd, sade en uppsluppen Janne Andersson efter den förvisso irriterande finalförlusten mot Öster.
Vi som var på plats kan inte annat än instämma. HBK var turneringens bästa lag.
Första dagen
Någon riktig stämning ville aldrig riktigt infinna sig i Tipshallen och läktarna var halvtomma då Bollklubben sparkade igång den första drabbningen mot ett Trelleborgs FF med två HBK-bekantingar i elvan; Mattias Thylander och Patrik Redo. Det fåtal rättrogna som trots allt var på plats fick se ett tidigt ledningsmål för de blåsvarta då majestätiske Tomas Zvirgzdauskas skallar in Dusan Djurics precisa frispark redan efter två minuter.
Efter ytterligare dryga tio minuter var det dags för unge herr Djuric att glänsa igen. Dusan bryter på mittplan (eller var det en passning från Andreas ”Ante” Johansson?) och avancerar framåt. Den ena sydskåningen efter den andre attackerar, men Dusan dansar förbi den första attacken, bryter med kraft igenom den andra – killen går inte att stoppa, han är för stark, för elegant, för vad som helst – och tar avslutet från arton meter. Självklart blev det mål och vi hade upplevt stort artisteri.
Matchen slutade 2-1 och segern var aldrig hotad. Dags för nästa drabbning. Motstånd – Team Euro Accident. En munsbit? Nja, inte riktigt.
Matchen började bra med ytterligare ett tidigt ledningsmål. Denna gång var det Martin Fribrocks tur att briljera. Frispark. 22 meter. Några meters sats. Koncentration. Tillslag. Distinkt. Över muren. Otagbart i höger kryss. Tänk er den perfekta frisparken. En sådan där som det blir mål på hundra gånger av hundra. Så var det, och det var en fröjd att se.
Resten av matchen var en gäspning. HBK mötte ett sämre lag och föll in i deras lägre tempo. Det blir lätt så. Trots allt, två matcher och två segrar. Bara ett avslut på eget mål. Turneringen började bra för våra hjältar.
Andra dagen
”Växjö – där alla vägar möts.” Ja, det är så staden kallas. Märkligt kan tyckas. Jag menar, när tusan har man egentligen vägarna förbi? Nästan lika märkligt som ”Laholm – gateway to Europe”. Undrar vilken Laholm-baserad reklambyrå det var som drabbades av detta sällsynt svåra fall av hybris. En annan favorit är Åmåls våldsamt tragiska ”Åmål – nära Vänern”. Är detta verkligen det enda staden har att komma med. ”Nära” Vänern. Inte ens ”vid” Vänern. Stackare.
Nåja. Solen hade återigen gått upp över de trädtoppar som klarade Gudrun och kringgärdar residensstaden Växjö. Det vankades åter fotboll i Tipshallen. Nu stod Mjällby på menyn och återigen tog HBK ledningen – och återigen skedde det genom ett konstmål av Dusan Djuric. Duktige Kristoffer Fagerkrantz skickade in lädret från vänsterkanten. Försvaret nickade undan rakt ut i banan. Dusan bröt fram bakifrån. Med en elegant förstatouch fick han med sig den studsande bollen i steget och i nästa sekund drog han till med vristen på halvvolley. Trasan borrade sig in i målvaktens högra tak och än en gång hade Dusan visat sin storhet.
Två minuter innan slutet var det dags igen, denna gång efter en ljuvlig omställning à la HBK 2004. Nämnde Fagerkrantz erövrade bollen långt ned på egen planhalva och såg att Delani var på språng. Passningen var hård, passningen var exakt, och Delani tog löpningen. Han gick segrande ur duellen med den anstormande försvararen och hamnade ensam mot målvakten. Inget misstag. 2-0.
I den fjärde matchen var det dags för det första allsvenska motståndet i form av värdföreningen Östers IF, anförda av spelmotorn Fredrik Gustafson. Innan matchen fick jag en pratstund med Östers talangfulle mittback – och tillika U19-landslagets kapten – Erik Tengroth. Erik menar att det är tuff konkurrens i Östers backlinje.
– Vi har fått in några nya spelare som höjer kvaliteten, och konkurrensen är tuff. Tuffare än förra året. För min del handlar det om att ta chansen när jag får den, men mina personliga målsättningar för säsongen behåller jag för mig själv.
Erik anför alltså Sveriges U19-landslag i det stundande EM-kvalet.
– I EM-kvalets andra runda i maj möter vi Spanien, Tyskland och Cypern. Det blir tufft, men vi har en bra chans, säger unge Tengroth som bara har positivt att säga om Östers tränare, den gamle bollklubbaren Lasse Jacobsson.
– Lasse är jättebra. Han har fasta principer, och det skall man ha som tränare.
Strafftorsk 1
Matchen mot Öster hann knappt börja innan HBK skapade sin första rejäla farlighet. Naturligtvis var Dusan centralgestalt än en gång. Frisparken slogs från vänster, ganska djupt ned på Östers planhalva. De flesta väntade sig en lyftning inåt straffområdet, men Dusan hade andra planer. Han gick på mål. Bollen rundade planenligt muren och fann sitt mål nere vid målvaktens högra stolprot, men på något märkligt sätt hann keepern dit och avstyrde. Vi behövde dock inte vänta länge på det första målet som dundrades in av Patrik Ingelsten redan i nästkommande minut.
Patrik stod också för förarbetet då han drev bollen parallellt med straffområdeslinjen från höger. Han spelade vidare ut till vänster. Joel Johansson släppte bollen mellan benen och ute till vänster lossade Dusan bössan. Skottet var hårt och målvakten kunde inte hålla. Patrik högg på returen och rullade in trasan i öppen kasse. Bra Patrik! Men säg den lycka som varar för evigt. Redan i den nionde fick Marcus Sahlman vittja nätet efter Östers nickmål på hörna.
Och smålänningarna var ofina nog att också ta ledningen strax därefter, denna gång på frispark. Skottet såg inte otagbart ut. Var Sahlman felplacerad? Östers ledning kändes inte motiverad. Irriterande.
Dulle klev av med en kvart kvar efter ännu en fullständigt magnifik insats, och Magnus Andersson tog hans plats. Matchen var ganska ointressant ett tag. HBK:s initiala övertag hade jämnats ut och utsikterna till kvittering kändes små. Men då klev Björn Anklev in i handlingarna och skickade in en hög lyra nedifrån höger hörnflagga. Plockpotatis för målvakten – trodde man. Istället kom en lång, blond och ståtlig mittback farande, tog luftduellen och vann den. Mittbacken var Peter Larsson. Bollen damp ned framför fötterna på Ante Johansson som bara hade att trycka dit den från en meter. Oavgjort 2-2 vid full tid, och så kallade amerikanska straffar fick avgöra.
Sahlman räddade den första. Fribrock träffade stolpen med den andra, men John Pelu gjorde inget misstag. Ingelsten missade sin, och det var klart – 3-2 till Öster.
Strafftorsk 2
Hur det hela gick till var det ingen som begrep, men till slut stod finalen mellan samma lag – HBK och Öster. Från läktarplats hade vi nu vant oss vid tidiga ledningsmål, och ingen blev besviken. 1-0 till HBK efter fyra minuter. Skarprättare; Joel Johansson som skickade iväg ett skott kanske en meter utanför Östers straffområde. Kulan satt lågt i vänster hörn.
Därefter bevakade HBK, och det kändes aldrig farligt bakåt. Ja, då var det klart, turneringssegern var ett faktum, men nähä, kvittering på övertid! Vad hände? För det första, varför lade Martin Ingvarsson till en minut? Och för det andra, hur lyckades våra killar sjabbla in den där halvchansen? Direkt efter avspark var matchen slut och dagens andra möte mellan HBK och Öster skulle också det avgöras på straffar. Delani skickade iväg en satellit både högt och snett och Öster vann också denna gång. Fan.
Eftersnack
Jag pratade med Jesper Westerberg efter matchen.
– Det känns bittert. Man vill ju vinna, sade en besviken Westerberg.
Naturligtvis hälsade jag också Jesper välkommen till föreningen och frågade varför det blev HBK.
– Landskrona och jag fattade ett ömsesidigt beslut om utlåning till Hässleholm förra säsongen. När mitt kontrakt gick ut kändes det aldrig riktigt aktuellt att förlänga med Bois. Jag fick ett antal bud från olika klubbar, mest utländska, men jag valde HBK och allt känns bara bra! Dessutom är Halmstad en mysig, lagom stor stad. Det är såklart högre tempo här än i Hässleholm, men jag har tempot i kroppen sedan tidigare och man kommer in i det snabbt igen så det är inga problem nu, berättade Jesper.
Vilka är då Jespers styrkor och var finns den största utvecklingspotentialen?
– Jag har min styrka i offensiven. Jag har bra teknik och tillslag och slår bra inlägg. Det jag behöver utveckla är det defensiva, avslutade Jesper som firar sin 20-årsdag den 1:e februari.
Det skall bli spännande att följa denne unge, talangfulle ytterback framöver! Visar han samma takter som i Växjö kommer det bli en stenhård kamp om ytterbacksplatserna i årets upplaga av HBK.
Janne var såklart irriterad på den slarviga förlusten, men kunde inte dölja sin munterhet över det fina spel som Bollklubben trots allt presterade i turneringen som helhet.
– Igår var jag mest nöjd med de två segrarna, men idag är jag jättenöjd också med spelet! Vi har nästan uteslutande tränat försvar hittills i år och släpper bara till fem avslut bakåt på 200 minuters spel. Tyvärr blir det mål på fyra av dem, men så är det ibland. Jag har blandat friskt och luftat alla spelare vilket gör det svårt att hitta rytmen, men alla har gjort det bra. Vi är rejäla och släpper till oerhört lite, säger Janne och fortsätter.
– Vi har ett slagkraftigt eget spel och har många fina anfall med ett bra passningsspel. Det är många som visar framfötterna, och laget såg piggt och starkt ut. Dusan är turneringens bästa spelare, men det är många som kliver fram. Peter Larsson håller en väldigt hög klass, Westerberg gör det bra, Patrik visar styrka i sista matchen.
Jag är nyfiken på de killar som är ”nya” för året.
– Jeppe (Westerberg) glimtar till med ett bra passningsspel. Han fyller gärna på bakifrån och han gör det bra. Sedan har han en del att fila på i det defensiva, men vi jobbar på det och det ser bra ut.
– Tibbe (Joza) är aggressiv och klarar sig bra, och han ser jättebra ut på träning.
– Fagerkrantz har blivit starkare och vinner fler närkamper nu. Han har dessutom utvecklat sin defensiv sedan förra året.
– Fribrock har kvalitet i allt han gör, bland annat gör han ett fantastiskt frisparksmål. Vi kommer få mycket nytta av honom i år!
– Delani växer alltmer och blir lättare och lättare i benen efter att ha sett lite tung ut efter den hårda träningen under försäsongen. Samarbetet med Joel fungerar bra och han har stor utvecklingspotential, även om det ser väldigt bra ut redan nu.
Sammanfattning
Janne är nöjd, jag är nöjd – vi fick många positiva besked i Växjö. Vi fick se att Dusan lirar i en egen liga när han är på spelhumör. Vi fick se en klassisk ytter med fin teknik och ett enormt känsligt tillslag i Fribrock. Vem som skall slå frisparkarna av dessa två i år är idag hugget som stucket. Vi fick se tre stabila mittbackar som inte släpper en dj***l över bron. Vi fick se en spännande och utvecklingsbar ytterback i Jesper Westerberg som redan nu har vuxit in i den allsvenska kostymen och konkurrerar på allvar. Vi fick se en starkare Ingelsten som både ger och tar hårda smällar. Vi fick se Joel näta, och väntar med spänning på ketchupeffekten. Vi fick se den targetplayer vi har saknat sedan Pascals dagar i Delani, som med sitt lugna, trygga och enkla spel kryddar med fina väggspel, vrickningar och löpningar. Vi fick se Magnus Andersson och Joel Borgstrand som gjorde comeback efter sina skador – underbart!
Vad vi dock inte fick se var den allsvenske skyttekungen Gunnar Heidar Thorvaldsson och mittfältsmotorn och HBK-hjälten Magnus ”Turbo” Svensson. När de är tillbaka för fullt tillförs ytterligare kraft och spets. Det finns potential i det här laget, sanna mina ord, och jag kan inte vänta tills det drar igång!
