Ekstrand: ”… ett enkelt beslut att fatta”

Frågan ställdes i december, och Arne Ekstrand var inte sen att anta utmaningen. Men vem är han, vår nye styrelseordförande? Himlen är Blå presenterar en genomlysande intervju med vår nye starke man.

Jag hade stämt träff med Arne Ekstrand, HBK:s nytillträdde styrelseordförande, i samband med HBK:s utomhuspremiär i lördags. Händelserna på plan var ganska slätstrukna och inte mycket att rapportera hem om, men mitt samtal med den genomtrevlige Arne var desto mer intressant. Att Arne har ett brinnande HBK-hjärta står bortom allt rimligt tvivel, liksom att han har tydliga visioner om framtidens HBK. Nämnda engagemang i kombination med en gedigen och mångårig näringslivsbakgrund gör att det finns all anledning att tro att Arne Ekstrand är rätt man att föra Bollklubben in i framtiden. Så håll till godo. Himlen är Blå presenterar en genomlysande intervju med vår nye starke man, Arne Ekstrand.

Arne började sin bana inom det militära, men gick sedan vidare till det privata näringslivet och en position som svensk försäljningschef vid IT-företaget Digital Equipment Corporation, där Arne var verksam mellan 1980 till 1990.

Kopplingen mellan försvarsmakten och IT-branschen är inte alldeles självklar, så hur kom detta sig?

− Digital Equipment behövde hjälp med att bygga upp en helt ny verksamhet med försäljning gentemot den publika sidan i Sverige. Min kännedom om offentlig sektor i kombination med mina ledaregenskaper gjorde att jag ansågs vara rätt man för positionen. Sedan gick det snabbt framåt och jag fortsatte som försäljningsdirektör för hela verksamheten med en omsättning på ungefär en och en halv miljard svenska kronor.

Hur upplevde du det att som svensk inneha en så tung befattning inom ett amerikanskt företag?

− Det amerikanska ledarskapet är väldigt direkt och tydligt. Man klargör vilka mål man har, ofta på kvartalsbasis, och om man inte når upp till dessa får man det lite besvärligt. Ett kvartal kanske är okej, möjligen två, men därefter får man troligen lämna sin post, och det är under den pressen man arbetar. Det är ”the bottom line” som gäller, inget annat. Men jag ser inga problem i det, och kanske skulle vi behöva fler inslag av ett så rakt, ”rättframt”, och tydligt ledarskap i Sverige.

Efter tiden inom Digital Equipment innehade Arne en VD-post inom Bonnier-koncernen i Stockholm i några år, och flyttade därefter till Halmstad och VD-stolen på Duni.

Vilka större skillnader upplevde du mellan dina roller inom exempelvis Duni relativt Digital Equipment?

− Inga större skillnader faktiskt. Mina förflyttningar inom näringslivet har hela tiden varit naturliga steg. Men som företag betraktat var Duni en större och mer differentierad organisation med produktion och verksamhet i väldigt många länder, men på det hela taget upplevde jag inga avgörande skillnader.

Vilka lärdomar bär du med dig från din gedigna näringslivsbakgrund?

− Specifikt handlar det främst om kunskap inom försäljning och marknad. Alltså hur man bygger upp förutsättningar för att få ut sina produkter på marknaden för att i nästa steg coacha sina medarbetare på ett sådant sätt att de kan nå sina och organisationens mål.

− Efter alla år som ledare har jag också lärt mig mycket om just ledarskap. Jag har klara principer som styr mitt ledarskap, och jag ruckar aldrig på dem oavsett sammanhang. Den kanske allra viktigaste egenskapen är att vara målinriktad. Att klargöra och tydliggöra målen är en förutsättning för att man sedan skall kunna nå dem.

− En annan viktig ledaregenskap är att vara strukturerad. Inom en strukturerad organisation vet alla inom vilka ramar man arbetar.

− Situationsanpassning är en annan viktig punkt. Som ledare måste man vara medveten om att de man leder behöver olika typer av ledarskap och coachning. En erfaren medarbetare kan man hantera på ett sätt med en medvetenhet om att det kommer att fungera bra, men yngre och mindre rutinerade medarbetare måste kanske coachas på ett helt annat sätt.

− Man måste också vara tydlig i sitt ledarskap. En medarbetare måste veta att ledaren menar vad han eller hon säger. Samtidigt måste ledaren ha en viss uthållighet och inte vingla fram och tillbaka i sina beslut. Den typen av beteende skapar bara förvirring och osäkerhet. Istället måste man vara bestämd i sina beslut och strategier så att alla inom organisationen har en möjlighet att förstå, och veta, vad som förväntas.

− Man måste också vara beslutsbenägen. När man har gjort sitt analysarbete så får man inte vara rädd för att fatta beslut. I ett HBK-sammanhang kan det handla om att verkligen bestämma sig för att köpa en viss spelare, och också göra det utan att tveka eller vackla i processen. Man måste jobba utefter besluten när de väl är fattade.

− Detta är mina käpphästar som jag försöker efterleva i mitt ledarskap oavsett sammanhang, och naturligtvis också inom min roll som styrelseordförande i HBK.

Du lämnade sedan Duni och deltidspensionerade dig tidigt.

− Ja, så kan man se det. Jag startade upp en egen konsultverksamhet som förvisso växte kraftigt, men sedan fann jag att det inte var speciellt roligt att vara ensamvarg. Jag fick flera VD-erbjudanden, men tillsammans med min fru bestämde jag mig för att ta det lite lugnare. Jag hade jobbat hårt länge, och det fanns andra intressen som kändes viktigare. Inte minst att sköta sig själv och sin kropp vilket jag har försökt vara noga med i alla år.

I december fick du så en förfrågan från HBK. Hur resonerade du då? Var det ett enkelt beslut?

− Enligt min mening är Halmstads Bollklubb Sveriges absolut finaste idrottsförening, och det var en förutsättning för mig att kunna satsa fullt ut och ha möjlighet att ägna mig åt en så oerhört viktig uppgift på heltid. Och eftersom förutsättningarna fanns på plats så var det faktiskt ett enkelt beslut att fatta då frågan kom.

Vad är det som gör HBK till en unik förening i fotbollssverige? Vad tycker du att vi supporters skall vara stolta över?

− Det jag först och främst vill lyfta fram är den gemenskap som finns inom föreningen, och som jag nu har blivit så kolossalt delaktig i redan på den här korta tiden. Jag tänker på den kärna som finns på kansliet med Mikael Kaller och den övriga personalen som jobbar otroligt hårt för föreningens bästa. Jag tänker också på alla ideellt arbetande människor som stöttar klubben med en fantastisk ambition och framåtanda. Vart än jag kommer så är det någon som sträcker fram handen och säger, ”Välkommen Arne, lycka till!”. Detta är så genomgående, och något som verkligen kännetecknar den fantastiska gemenskap som finns inom den här föreningen.

Arne tar över ordförandeklubban i HBK och lovar att fortsätta värna om HBK-modellen. Här på bild Bengt Sjöholm och Stig Nilsson.

− Utöver detta så tilltalas jag också av det HBK som skapades av Stig Nilsson, där man arbetar enligt den så kallade HBK-modellen. Grundtanken är att vi skall utbilda våra egna talanger till stora fotbollsspelare, och avyttra dem på ett smart sätt för att skapa förutsättningar till ekonomisk överlevnad på en rimlig nivå. Detta har vi gjort fantastiskt bra historiskt sett, och ambitionen är att göra det minst lika bra i framtiden.

Vilka är dina bästa HBK-minnen?

− SM-tecknena är naturligtvis helt fantastiska! Men vad gäller enskildheter som jag tycker är oerhört spännande att följa så är det när unga killar utvecklas till att bli duktiga allsvenska spelare och kanske till och med landslagsmässiga sådana. Jag tänker exempelvis på Michael Svenssons allsvenska debut. Jag minns att han var lite valpig då, men titta på hans utvecklingskurva sedan dess! Jag tänker på Petter Hansson som var lite fladdrig i början, men som sedan har utvecklats så till den milda grad. Fredrik Ljungberg var kanske lite speciell, och man såg direkt att det skulle bli något av den där ”lille plutten”. Jag minns också Mikael Nilssons debut då han flängde runt på kanten, ibland lite osäkert, men man såg på det mjuka, eleganta steget att det här kan bli något.

Ett senare exempel är Gunnar Heidar Thorvaldsson som hade det lite tungt i början och inte riktigt hittade rätt med avsluten, men titta på honom idag! Jag kan räkna upp många till. Att se killarna ta steget från att vara hyggliga spelare till att bli riktiga elitfotbollsspelare och kanske till och med landslagsmän, det är helt förtjusande. Det är HBK för mig.

Vill du nämna någon enskild spelare?

− Det är alltid svårt att lyfta fram någon särskild eftersom alla är viktiga och har sin funktion på planen, men jag kan inte låta bli att nämna Torbjörn Arvidsson som är klubben personifierad. Urkraften, viljan. Han kunde få hela laget att lyfta sig, och en spelare som Tobbe betyder otroligt mycket.

Du har nu blivit någorlunda varm i kläderna som ordförande för HBK. Vilka likheter och olikheter ser du mellan dina tidigare roller och denna?

− En tydlig skillnad nu jämfört med tidigare är att en förening som HBK är helt beroende av alla underbara människor som hjälper till ideellt inom föreningen. Vi måste vara väldigt ödmjuka inför detta och aldrig glömma att den hjälp vi får är helt ovärderlig för oss.

− En annan skillnad är att då du jobbar på ett stort företag så får du hjälp med allting, allt från att kopiera papper till andra saker. Men nu får man ta tag i sakerna själv, stort som smått, och det upplever jag som positivt.

Vilka är de viktigaste frågorna för HBK på kort sikt, låt säga ett år framöver?

− Nummer ett är att vi presterar en bättre fotboll än förra året. Vi får inte utsätta oss för en situation där kontraktet är klart först med två matcher kvar som förra säsongen. Förutsättningarna för detta finns utan tvekan i truppen och HBK skall ligga på den övre halvan i årets sluttabell.

− Utöver detta är ekonomin oerhört viktig, och vi måste se till att få balans på årsbasis. Min ambition är definitivt att vi skall nå ett nollresultat. Att driva en allsvensk förening och göra det på ett framgångsrikt sätt innebär naturligtvis en viss kostnad och det är inte där vi skall skära, utan det är på intäktssidan som vi har ett stort jobb att göra. I den omedelbara framtiden så kommer troligen det nya TV-avtalet innebära ett välkommet tillskott, men det finns mycket mer att göra för att få upp intäkterna.

Vilka är de viktigaste frågorna på längre sikt, låt säga en femårsperiod?

− En av de stora frågorna är att vi fortsätter det målmedvetna arbete som vi har påbörjat nu, där vi sätter upp tydliga målsättningar och strategier för verksamheten.

− Utöver detta måste vi ha som målsättning att vara ett permanent topplag i allsvenskan. Vi har definitivt organisationen för att nå dit med en utomordentligt skicklig tränarstab präglad av enorm fotbollskompetens på alla plan.

− Det är också viktigt att HBK upprätthåller spetsen på sin ungdomsverksamhet så att vi kan fortsätta ösa ur denna fantastiska källa och fortsätta fostra egna talanger.

− Vi måste också jobba hårt med marknadsfrågorna för att, vilket jag nämnde tidigare, få upp intäkterna. Här handlar det om att skaffa resurser, helt enkelt att se till att vi har en bemanningssituation som tillåter oss att verkligen satsa på de här frågorna. Detta kräver att vi över tiden kommer att få se organisatoriska förändringar på marknadssidan. I grunden handlar det om enkel matematik. Om vi pratar i försäljningstermer så kan en person ta hem ett visst antal ordrar, och två personer det dubbla.

− Och när det gäller sponsringsområdet så är det oerhört viktigt att vi är väldigt tydliga med våra budskap när vi går ut och möter företag och liknande, både inom Halmstad men kanske framförallt utanför stan. Det handlar om positionering och differentiering, både i fotbollssverige men också i samhället i stort. Vilka värderingar har HBK? Vilka värderingar har HBK inte? Vad står vi för? Vad står vi inte för? Vad är det som gör just Halmstads BK till en unik förening? Här måste vi vara väldigt tydliga, och det är denna bild som vi sedan skall förmedla ut i alla sammanhang via alla kanaler, inte minst i media.

− Ett annan fråga är arenafrågan. Här vill jag först och främst säga att det är viktigt att se till hela samhällsbilden. Det är många frågor och områden som kräver resurser och som är viktiga att beakta för en kommun, och vi måste vara ödmjuka inför det. Men vi har en mycket god dialog med kommunen i arenafrågan och vi är inne i en fas där vi klargör vad respektive part kan förvänta sig av den andra. Jag vill inte gå in närmare på detaljer i nuläget, men jag ser mycket optimistiskt på arenafrågan framöver.

Apropå media så har HBK stundtals svårt att nå ut, och många tycker kanske att HBK är en relativt ”osexig” klubb. Hur viktig är medias roll, och hur bör detta arbete bedrivas i framtiden?

− Man skall komma ihåg att när det gäller media så är lagom bäst, och jag ser ingen omedelbar ambition för HBK att ”stå på barrikaderna” enbart för sakens skull. Men självklart skall vi finnas med i diskussionen inom svensk fotboll och jag tänker låta min röst höras, det är ingen tvekan om det. Jag kommer också vara den som har huvudansvaret gentemot media då det gäller Halmstads Bollklubb som förening men också då det gäller frågeställningar angående värvningar, agentdialoger och så vidare. Janne har ansvaret gentemot media då det gäller laget och enskilda spelare, och han gör det på ett fantastiskt bra sätt.

Det händer mycket i fotbollssverige idag, och pengarna blir allt viktigare. Hur ser du med din näringslivsbakgrund på klubbarnas ekonomi, bolagisering, riskkapitalbolag, etc.?

− Idag drivs HBK till stor del genom ideella krafter. Om vi går in i ett aktiebolag så vinner vi naturligtvis fördelar genom att vi får en struktur som är väldigt enkel att följa genom att det är fullständigt klarlagt hur ett AB fungerar. Men man måste ställa sig frågan hur alla medlemmar och ideella krafter skulle reagera. Skulle det kanske vara så att de blir skeptiska till att hjälpa till på samma fantastiska sätt då vi är i en situation där de som har satsat pengar också förväntar sig att tjäna pengar, vilket ju är fallet i ett aktiebolag?

− Vad gäller riskkapitalbolag så är det så att de som går in med stora stekar i en verksamhet också förväntar sig en uppsida, ofta i form av inflytande. Med andra ord tappar föreningen en del av sin handlingsfrihet. Den handlingsfrihet som är så utomordentligt viktig för HBK och för mig som ordförande. Men låt mig samtidigt säga att HBK absolut inte stänger dörren för riskkapitalbolag och liknande, men det får aldrig ske på bekostnad av vår handlingsfrihet och självbestämmanderätt.

Efter en trevlig pratstund med vår fantastiskt sympatiske ordförande rundar jag så av med några kortare frågor.

Örjan eller Örjans?

− Ingetdera. Jag säger alltid Örjans Vall.

Klubben eller Bollklubben?

− Bollklubben.

Resultatlott eller matchprogram?

− Matchprogram.

Sittplats eller ståplats?

− Sittplats.

Västra eller östra?

− Östra.

Thomas Petersson eller Björn Hellberg?

− Björn Hellberg.

Kvasterian eller Örjansstugan?

− Örjansstugan.

-76, -79, -97 eller -00?

− 2000.

-55 eller -04?

− 2004.

Roffe Stadhs Orkester eller Falkenbergsrevyn? (gamla eller nya versionen av HBK-låten)

− Roffe Stadhs Orkester.

Allsvensk premiär eller julafton?

− Allsvensk premiär!

Så hur går det då i premiären mot Elfsborg?

− Vi vinner med 1-0 efter en stenhård match där Tommy Jönsson avgör med en frispark från 27 meter. Han brukar slå dem lågt, men han får höjd denna gången. 1-0.

* * *

Inför säsongen 2006 har HBK fått utstå en del kritik från förståsigpåarna med anledning av det försiktiga värvandet. Det var likadant inför säsongen 2003. Igor Sypniewski, någon? Samma visa 2004. Hörde jag Markus Rosenberg? 2005 var inget undantag. Sade någon Gunnar Heidar Thorvaldsson?

Efter mitt samtal med Arne Ekstrand spred sig ett stort lugn inom mig, och jag känner en enorm framtidstro. Ekstrand har glöden, visionerna, erfarenheten, kunnandet och inte minst - tiden.

Så där har ni honom. HBK har levererat igen. Varsågoda, jag ger er årets värvning 2006 – Arne Ekstrand!