Halmstads BK - IFK Göteborg 0-0
Årets kusinderby på Örjans Vall mellan HBK och Blåvitt spelades tidigt i år och kanske är det för att detta möte brukar ligga under sommarmånaderna som man förknippar det med värme och vackert väder (eller så kanske man gör just det p.g.a. HBK:s förmåga att plocka hem tre poäng i dessa möten...).
Idag var det i alla händelser mörkt och regnigt, vilket säkert var den största anledningen till att i publiksiffran för dagen stannade vid i för sammanhanget futtiga 5160 betalande åskådare.
Matchen slutade 0-0, vilket får betraktas som rättvist. HBK hade fler och något vassare lägen, men på det hela taget verkade det snarare som om inget av lagen ville förlora än att något av dem verkligen ville vinna. Detta gällde nog framförallt HBK under de sista minuterna, då man genom överdrivet försiktigt spel alltmer släppte in IFK i matchen efter en annars mycket bra andra halvlek.
Inledningen av matchen gav oss en vink om hur matchbilden skulle komma att se ut. Under de första fem minuterna kände lagen på varandra, bortsett från några halvhjärtade anfallsförsök handlade det mycket om antingen mittfältsbrötande eller långbollar vars adresser i bästa fall var skrivna med läkarhandstil.
Så småningom lyckades dock HBK ta tag i spelet och etablera en viss press. Avslutningarna var dock inte mycket att skriva hem om. Varken Sella eller Robban verkar ha lyckats ställa in siktet helt rätt ännu, men man visade upp tydliga indikationer att man är på rätt väg. Redan i matchens 2:a minut fick Robban på ett hyggligt skott efter att Selakovic nickskarvade ett fint inlägg från Fidde, efter den första av dennes många fina framstötar längs vänsterkanten. Skottet räddades dock enkelt av Bengt Andersson.
Strax därpå hade IFK ett bra läge där Gustaf Andersson visade upp sin skicklighet som bollhållare innan han serverade Håkan Mild en fin passning från höger. Den senares skott täcktes bra av HBK:s försvar och på returen sköt Jimmy Svensson utnaför med marginal.
HBK noterade ytterligare ett par riktigt bra chanser under den första halvleken. Tobbes nick (efter ännu ett vackert inlägg från Fidde) i den 25:e minuten kommer inte att lämna näthinnorna i första taget, inte heller Robbans fina direktskott i den 38:e minuten, som Bengt Andersson precis lyckades tippa över ribban.
MiNi fick äntligen chansen att visa upp sig på allvar för hemmapubliken och gjorde det med den äran. På sin vänsterkant ställde han till med mycket oreda för motståndarna med sin teknik och härliga bollkänsla och flera av HBK:s anfall hade sin början där. I slutet av första halvleken var han inblandad i ett par heta lägen. Först fick han se sitt fina placerade skott mot högra burgaveln smita tätt utanför och någon minut därpå lyfte han fram bollen till Robban, som missade precis.
Andra halvlek började ungefär som den andra slutade, med bra tryck från HBK:s sida. Efter ett par alltför omständliga försök av MiNi och Sella, i nämnd ordning, började Halmstads käcka gossar kruta på bra mot IFK:s mål. Under de första tjugo minuterna av matchens andra halva noterade vi inte mindre än sex kvalificerade HBK-chanser, dock var alla tyvärr resultatlösa.
Som ett svar på detta fina HBK-tryck hade Blåvitt efter 66 minuter matchens dittills vassaste chans. Gustaf Andersson rann än en gång igenom och avslutade kallt med en bredsida, som dock lyckligtvis gick tätt utanför Håkans högra stolpe.
Som jag antydde ovan bjöd HBK alltmer in IFK imatchen mot slutet av den andra halvleken. Under de avslutande minuterna var det lite nervöst, som när Mild sköt en bit utanför efter en snabbt slagen frispark, eller ett par halvdana frisparkar från vänsterbreddaren Jimmy Svensson.
Allt som allt - ett rättvist resultat i en relativt välspelad match mellan två bra lag. På den efterföljande presskonferensen uttryckte Stefan Lundin sin beundran för hur HBK lyckades neutralisera det fina passningsspel som gav framgång mot HIF i förra matchen. En starkt bidragande orsak till detta ansåg han var att HBK så väl lyckades plocka bort den "nye Stefan Rehn", Martin Eriksson, som mycket riktigt byttes ut i den 67:e minuten.
Tom Prahl var relativt nöjd med matchen. Framförallt hade han mycket beröm att ge försvaret, som mycket riktigt var den bästa lagdelen för idag, men han framhöll även det stundtals väldigt fina passningsspelet. Av förståeliga skäl var han en smula basviken på utdelningen i anfallet, särskilt som HBK hade 8-10 bra chanser - av det borde det bli något mål! Dock menade han att så länge laget skapar chanser är man på rätt väg.
Undertecknad är av samma uppfattning, men detta mantra har vi kört med ganska länge nu... När Bertilsson kom in med en kvart kvar fick man äntligen in någon som kunde hålla i bollen bra, men då var understödet för klent. Kanske ett tremannaanfall med Sella, Robban och Bertilsson vore en lösning?
För alla belackare av Håkan Mild kan jag meddela att denne gjorde en väldigt bra match. Bra passningsspel, fantastisk arbetskapacitet - han definierade uttrycket "tvåvägsspelare" - och ett par hyfsade avslut. Mer sånt i landslaget tack. Eller släng in Petter, som började hitta rätt igen efter en halvbra insats senast mot Häcken.
Den som dock höjde sig mest sedan den matchen var tveklöst Joel Borgstrand. Han fick gott och väl sin beskärda del av - till största delen befogad - kritik efter matchen på Rambergsvallen, men efter någon tvehågsen minut i början av matchen visade han sig från sin bästa sida, med bra jobb såväl offensivt som defensivt. Så nu kanske vi slipper se Steve i startelvan :).
Med tanke på det svåra motståndet och dagens väder gjorde grabbarna en klart godkänd insats. Även Kvastarna kan kvittera ut ett väl godkänt betyg, efter att nästan hållit jämna steg med den betydligt större Änglakören. Ser redan fram mot att det ska lossna på lördag - med lite fint väder borde det trots lördagstrav på Vallås kunna komma upp emot 10000. Med HBK mot häcklarna!
...Och vi gick hur som helst förbi AIK i tabellen.
