En tredjedel av serien avverkad och ...
... Hammarby ståtar som serieledare! ... Hammarby är fortfarande obesegrade! ... vi har vunnit 4 av 5 bortamatcher! ... vi har endast spelat tre hemmamatcher av nio (jag räknar ALDRIG Råsunda som hemmaplan)!
Tabellraden 6-3-0 imponerar vad än s.k. experter skriver om vårt spel. Mig veterligen får man inga extrapoäng för "vackert spel". Vi har ett relativt nytt lag på planen, det tar sin naturliga tid att spela in nya spelare, system m.m. Vi har spelat efter våra resurser och i matcherna mot Elfsborg och Örebro visade vi prov på offensivt och underhållande spel. Nu har vi dessutom drabbats av tunga skadeavbräck i form av Johan Andersson, Mikael Hellström, Peter Markstedt, Alexander Östlund och Mikkel Jensen. Vi skall definitivt inte be om ursäkt för första platsen.
Jag skulle vilja stava framgången med följande ord: "Nyförvärven". Hammarby har värvat mycket klokt med kvalitetsspelare som färgat i förstaelvan. Karl-Oskar Fjörtoft har varit mycket bra och kreativ men kanske det största utropstecknet ändå är Mikkel Jensen. Vår danske vän har betytt oerhört mycket för vårt mittfält. En löpvillighet, en rörlighet och en blick för spelet av sällan skådat slag har gjort Hammarbys mittfält mycket bollsäkert och dominant. Vidare har Alexander Östlund tillfört vinnarhuvud och frejdighet av tidigare "Klasse Johansson"-format. Av de två brasilianska influenserna så är det lite svårare att dra några slutsatser då de endast spelat ett fåtal matcher/inhopp. Dede Anderson har gjort två mål på två starter vilket naturligtvis är mer än godkänt och det känns att det finns mer att hämta här. När har vi senast gjort så många lyckade förstärkningar tidigare?
Om vi går igenom lagdelarna en och en:
Målvakt:
Ante Covic har tagit några kliv framåt och har även hållit nollan i 4 av 9 matcher, vilket naturligtvis är mer än godkänt, särskilt med tanke på förra året. Visst har det blivit några tveksamma ingripanden emellanåt men Ante utstrålar ett stort lugn och pondus.
Försvar:
Johan Andersson har kommit tillbaka till 2001-formen och är säkerheten själv i försvaret. Tillsammans med Jonas Stark så har vi ett stabilt och pålitligt mittbackspar. Med Max och Alexander på ytterbacksplatserna så har vi två mycket löpstarka och brytningssäkra spelare. Fart, offringsvilja och offensivlusta är nästan helt nya begrepp på dessa platser för Hammarby. Visserligen har Alexander varit skadad och även Max har tappat lite på de senaste matcherna men här finns kapacitet så det räcker. Peter Holm och Patrik Gerrbrand har också kastats in i hetluften och det är framförallt "Totte" som tagit för sig (mål mot Enköping och en 100% insats mot ÖIS).
Mittfält:
Firma "Jensen & Fjörtoft" har hittat varandra och lyft Hammarbys mittfältsspel med XXX-antal procent i år. En rörlighet, en kreativitet och en löpvillighet av sällan skådat slag har förgyllt tillvaron för oss grönvita anhängare. Det som däremot inte riktigt fungerat är ju kantspelet. Kennedy har visserligen gjort 6 mål men har knappast visat någon större form ännu. Det syns på Kennedy att han vill så mycket men han måste kunna höja lägstanivån några snäpp. På vänsterkanten är det ännu mer tunnsått. Christer Fursth, Mikael Hellström och Elvis har alla spelat på denna post med varierad framgång.
Anfall:
Hammarby ställde upp med Peter Markstedt och Pablo Piñones-Arce som förstaval och de första två matcherna såg det mycket bra ut men sedan dess har de kört fast ordentligt. Markan har visserligen varit småskadad hela tiden men det har inte fungerat spelmässigt framåt. Pablo sliter och jobbar mycket men kommer inte riktigt loss i de avgörande lägena. Antti Pohja och Dede Anderson har också fått mer speltid på sistone och det har funnits antydningar till mer rakare spel mot mål. Skador och avstängningar har rubbat balansen i anfallsspelet märkbart. Det positiva har ändå varit att Hammarby skapat en del chanser framför mål, det kommer att lossna till slut.
I det stora hela så har Hammarby jobbat på i skymundan emedan andra lag (Djurgården) stått i rampljuset. Ett solitt försvarsspel och ett rörligt mittfält är nyckeln till framgång. Om Hammarby hittar tillbaka till spelet från de två-tre första matcherna så kommer laget att bli svårstoppat även framledes. Det viktiga kommer ändå att vara att våga vinna istället för att "bara" försvara förlustnollan.
Hammarby har ändå gjort sin bästa Allsvenska start (kanske någonsin) och hur långt det kan räcka står skrivet i stjärnorna. Vi skall definitivt glädjas över poängen och se framåt en intressant fortsättning av säsongen. Om vi jämför med de senaste sex Allsvenska åren så talar statistiken sitt tydliga språk:
Hammarby efter nio omgångar:
1998
V O F Mål Poäng
4 4 1 15-10 16
1999
V O F Mål Poäng
1 3 5 8-16 6
2000
V O F Mål Poäng
4 1 4 10-11 13
2001
V O F Mål Poäng
3 4 2 11-7 13
2002
V O F Mål Poäng
2 3 4 16-19 9
2003
V O F Mål Poäng
6 3 0 14-6 21
