Bara en poäng i hemmapremiären
HBK gjorde en strålande insats men fick nöja sig med 0-0 hemma mot ett blekt Djurgården.
Efter matchen var det mest planen det handlade om. Eller – vi pratade om planen, men vad vi egentligen pratade om var Djurgården och att det alltid måste få finnas en yttre orsak om de inte presterar. Idag presterade inte Djurgården. HBK gjorde det däremot, and how. De blåsvarta tog med sig den snårskogstäta defensiven från första omgången och kompletterade den med en frejdig offensiv. Dif, som saknade viktiga spelare i Arneng och avstängde Jonson och som fick ytterligare ett avbräck på uppvärmningen då Håkansson gick sönder, togs på sängen och fick mest ägna sig åt att slå ifrån sig. Nej, planen var inte bra, men det som verkligen gjorde mästarna dåliga idag var motståndet, lika underskattat som vanligt av de som inte tar sig tid att titta bortom Dusan Djuric och Gunnar Heidar Thorvaldssons förvisso goda meriter.
Bryr man sig om att kika lite till hittar man killar som Emil Jensen och Ante Johansson, som jobbar och river och sliter för allt vad trasorna håller och som fullständigt löpte sönder sin kant respektive dammsög upp varenda boll som kom i hans väg. Eller Peter Larsson, förra säsongens smärre sensation som mittback som efter några tidiga stapplande steg som ytterback idag tog klivet fullt ut och raderade ut VM-drömmande Tobias Hysén så gott som fullständigt. Hade Peter spelat för Dif hade han också tagits ut bland Bladets VM-prospekt efter en sån här match.
Det låter nog lite bittert, men jag föredrar ”besviket”. Jag vill ju gärna tro att folk inte har förutfattade meningar som inbegriper att bonnalagen är kassa och storstadslagen alltid är bäst, och om det inte är så är det de dåliga planernas fel. Bonnalagen gillar ju ofta också att rulla boll – HBK är ett exempel, Helsingborg och Elfsborg ett par andra – och följaktligen är det lika illa för båda. Roll with it, vetja. Gnäller mästarna om relativa trivialiteter som kassa planer ska mästarna få höra att de borde bita ihop i stället, inte få instämmande hummanden från ett kuvat presshov. Basta, nog med dumheter!
Tillbaka till matchen i stället. Första halvlek var konsekvent genomförd av HBK – man höll i bollen, kände på motståndarna och anpassade sitt spel efter dem på bästa sätt. HBKs kanter är ihopsatta på ett sätt som känns halvt provisoriskt, med en ytterback och en anfallare som yttrar, och en mittback som högerback. Men på samma sätt som Arsène Wengers lagbygge i Arsenal visar sin sanna styrka när pusslandet efter ett otal skador resulterar i ett starkare lag än när alla var friska visar Delani, Emil och Peter nya, goda sidor i sina nya roller – helheten blir avsevärt större än summan av delarna. Samspelet är gott; Emil och Texas tar hjälp av Gunnar och Dusan och kommer runt gång på gång och Della och Peter snurrar friskt med Dif-försvaret nere vid hörnflaggan.
HBK är väl samlade i defensiven och löpvilliga offensivt, vilket öppnar för flera fina chanser. Gunnars närskott på en kontring, Dulles klockrena ribbskott och Dellas aviga vänsterskott från utkanten av straffområdet är tre chanser som borde ha resulterat i åtminstone ett mål. HBK borde ha haft ledningen med minst ett par bollar efter första, medan Dif trots några lägen framför allt genom da Silva ska vara glada för den smickrande ställningen. Quirino var för övrigt den ende i bortalaget, tillsammans med målvakten Dembo Tourray, som kan sägas ha levererat idag.
I början av andra såg det aningen jämnare ut. Dif kunde ju knappast annat än att höja sig efter en bedrövlig första halvlek medan HBK mattats en aning – man hade nog behövt få lite utdelning i första för att helt behålla sitt initiativ. Men visst – vi hann inte mer än tänka detta innan Delani dribblade av fyra Difare och lade en utsökt djupledsboll som Ingelsten sliter sig loss på. Ensam med Tourray får han dock bollen för långt ifrån sig och Gunnars retur rensas till inkast. Den där sista gnistan var det enda som saknades i HBK idag, den där sista ingrediensen som gör att man får utdelning för alla sina chanser.
Fribrock kom in och såg liksom mot Häcken glödhet ut. Idag hann han med två avslut, bägge tätt utanför. Blir det tredje gången gillt mot Elfsborg på torsdag?
Allt eftersom halvleken led började HBKarnas kopiösa slit ta ut sin rätt. Jätten Peter Larsson gick ut och ersattes av debuterande Jesper Westerberg, som tog platsen som högermittfältare medan Emil flyttade ned som ytterback. Samtidigt som HBK veknade något jobbade sig Dif sakta in i matchen och hade sina bästa chanser för dagen. Hysén rann igenom, men HBK klarade utan att Conny behövde bli alltför lerig. HBK hade några hyfsade chanser men lyckades inte spräcka Difs nolla. Båda lagen har nu spelat två mållösa matcher hittills i Allsvenskan med allt det innebär – stabil defensiv och en offensiv som ännu inte riktigt har hittat hem.
HBK vinner mycket defensivt på att spela 4-5-1. Idag hade man god kontroll på mittfältet och stängde effektivt ytorna för motståndet. Samtidigt är det svårt att sätta rejäl press på motståndarnas försvar med en ensam anfallare. Det är essentiellt att yttrarna kommer upp bra i anfallen, såsom man flera gånger gjorde under första halvlek. Därtill kommer förhoppningsvis Dusan och fightern Patrik Ingelsten att hitta sina offensiva mittfältsroller ännu bättre mot Elfsborg.
Bäst idag? Peter Larsson var sensationellt bra som ytterback. Inte bara lyckades han plocka ned en av seriens absolut bästa yttrar, han gjorde en bra insats i offensiven också. Dusan Djuric hittade hela tiden smarta lösningar på mitten och skapade chanser ur nästan ingenting. Mittbackarna var stabila och hade koll på svindyre centertanken da Silva. Gunnar var giftig även om han inte lyckades sätta dit en boll och höll Kuivasto och Johannesson sysselsatta. Texas gjorde en av sina allra bästa insatser i den blåsvarta tröjan och var lysande. Ingelsten gjorde ett hästjobb på mitten liksom Emil Jensen – att de ens kunde stå på benen när slutsignalen gick är värt en bragdmedalj. Alla förtjänar egentligen att nämnas en sån här dag, trots att man inte vann var insatsen högkaratig. Eller som Janne Andersson uttryckte det när HÄB frågade om Turbo:
- Han får inte lätt att ta en plats när han kommer tillbaka om det ser ut så här, och när det är så kan jag inte vara annat än nöjd.
HÄBs poängjakt:
3 p – Peter Larsson
2 p – Dusan Djuric
1 p – Emil Jensen
