Dallas - Philadelphia
Inför Malmö FF – Halmstads BK
Jag var helt säker på vinst mot Gais. HELT säker. Malmö borta nu – historiskt sett en tuff uppgift – och jag vet inte vad jag skall tro.
0-1 efter fem matcher. Inga gjorda – ett insläppt. Smaka på det. Försök ta in det. Fem matcher. 450 minuter. Ja, egentligen 563 om man räknar in förra året säsongsavslutning. Inga gjorda – ett insläppt. Fullständigt osannolikt.
Inför Gais-matchen tröstade jag mig med att vi har haft ett tufft schema. Häcken borta är en svår match, på en katastrofal leråker en väldigt svår. Svenska mästarna avfärdar man inte utan vidare. Därefter hårdsatsande Elfsborg i all sin stjärnglans och guldkandidaten Hammarby på ”omöjliga” Söderstadion. Men Gais? Nykomlingen Gais? Hemma! Nu väntar Malmö borta och jag vet inte vad jag skall trösta mig med.
Jo, visst, vi har bara släppt in ett – inget spelmål − och det är naturligtvis makalöst bra. Conny Johansson har varit stabil i kassen. Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas bommar igen fullständigt i mitten. Per ”Texas” Johansson har slagit alla med häpnad och är bättre än på mycket länge. En av mina personliga favoriter Peter "den Store" Larsson har stängt sin kant – egentligen helt fantastiskt av en utpräglad mittback som Peter. Andreas Johansson har axlat Magnus ”Turbo” Svenssons mantel som defensiv innermitt med den äran och imponerar storligen. Men, det räcker inte.
”Är du nöjd med kryss går du jättebort”, sjunger - nåja, något ditåt i alla fall - Thomas Pettersson i HBK:s nya kampsång. Och precis så är det. Kryss går jättebort och 0-0 går superjätteduperbort. Jag är trött på detta nu. Det får inte bli en grej av det här – någon slags blockering. Jag skiter i hur det går till och jag skiter i hur det ser ut. Jag skiter i det mesta just nu, men nollan måste spräckas. Äh, måste är kanske ett dåligt ordval. Ytterligare en mållös match är kanske ingen fullständig katastrof - särskilt inte om den täta defensiven består - men låt säga så här, nollan får hemskt gärna spräckas nu. Hemskt gärna. Verkligen hemskt gärna.
Ofarliga utan Afonso
Och man hade kanske kunnat önska sig en annan arena än Malmö Stadion – skräckarenan nummer ett − när nu nollan skall spräckas. Annars är jag inte särskilt skraj för Malmö FF som lag betraktat. Malmö har förlitat sig på Afonsos briljans i flera år. När Afonso har varit bra så har Malmö FF varit bra, och tvärtom. Och när karln är bra, ja, då är han helt outstanding. Då är han magisk. Då vinner han matcherna helt på egen hand. När han inte är på humör är Malmö ett högst mänskligt, medelgott allsvenskt lag. För nej, Malmö FF anno 2006 är troligen inte ett lag för toppstriden och kanske har vi sett kulmen av den makalösa hajp som har varit kring MFF i Malmö. Men det är något med Malmö Stadion, och det har inget med det imponerande publiktrycket att göra. Det är något annat. Malmö FF skall få en ny arena, och det är bara att gratulera. Det är något ogästvänligt, något otäckt, med Malmö Stadion och fan vet om ens Malmö-fansen själva trivs där.
Fyra mål har det blivit för di Blåe. Målen har fallit i hemmapremiären mot Häcken (1-1), Öis borta (1-2, Malmö-vinst, alltså), samt hemmatorsken mot Bajen (1-2). Hemmamötet med Gais slutade mållöst, liksom förra omgångens bortafajt mot Kalmar.
Laget dras med en hel del skador. Bland annat har Jari Litmanen varit skadad mer eller mindre konstant sedan han ofattbart nog värvades. Visserligen ryktas han vara på väg tillbaka nu, men jag tror det först när jag ser det. Utöver Jari så är nyckelspelaren och oerhört viktige Niklas Skoog indisponibel, liksom Christian Järdler - lider med grabben, skadan såg otäck ut. Även Anders Andersson och Hasse Mattisson stod över senast. Av de två torde Mattisson vara den som saknas mest. Raoul Kouakou lär vi väl aldrig får se på en allsvensk fotbollsplan igen, och återstår gör ett lag som HBK kan och bör slå - om Afonso inte har one of those days, vill säga. Men Afonso brukar inte vara alltför het så här i säsongsinledningen så ja, HBK:s chanser är goda.
Var är Gunnar?
”Var är Gunnar? Var är Gunnar? Finns inte när som bäst han behövs.” Tafflig omskrivning av Gullan Bornemarks gamla ”hit” där kanske. Och det är såklart inte rättvist att lasta Gunnar Heidar Thorvaldsson för den uteblivna målproduktionen. Han har gjort mål i hela sitt liv och han vet fortfarande hur man gör. Och det är naturligtvis inte bara anfallarnas ”fel” när det går troll i målskyttet − jag tänker inte minst på alla satans stolpar, förbannade ribbor och overkliga fantomräddningar − men jag utger mig heller inte för att ha några lösningar eller svar. Jag kan inget om fotboll, jag är bara fanatisk, som min flickväns farsa sade en gång. Men visst borde väl Martin Fribrocks inträde i elvan innebära utökad slagstyrka framåt? Och om inte annat, visst borde väl någon fast situation resultera snart – antingen genom nämnde Fribrocks eller unge herr Djurics magiska fötter, eller också genom det slagkraftiga blåsvarta flygvapnet - läs Larsson, Jönsson, Zvirgzdauskas, Johansson, Johansson? Segern får hemskt gärna komma nu. Verkligen hemskt gärna.
Men vad vet väl jag. Jag är bara en stackars orolig sate i möbelbranschen som sitter här och tuggar supporternaglar. Janne, hjälp mig. Tänk ut något smart, jag vet att du kan. Ge mig ett mål. Eller två. Snälla.