H-J-Ä-L-T-E - Sella är en hjälte!

Han kom. Han vann skytteligan. Han förlängde. Han såldes för 15 miljoner.

Jag var på Örjan igår. Säkert du också. Jag hörde. Hörde du? Jag hörde, hursomhelst, och jag mådde illa. Jag mår fortfarande illa. Det var inte alla i klacken. Det var långt ifrån alla, kanske bara ett tiotal, men det var tillräckligt många. Tillräckligt många som högljutt och ihärdigt smädade Stefan Selakovic.

S-L-A-M-P-A
S-L-A-M-P-A
S-L-A-M-P-A
SELLA ÄR EN SLAMPA

Jag kan inte riktigt klä mina känslor i ord. Det är så mycket på samma gång. Ilska. Besvikelse. Skam. Förlusten skakade jag av mig ganska snabbt, men inte detta. Detta klibbar fast på mig.

Året var 1996. Den 19-årige anfallstalangen Stefan Selakovic hade precis tagit plats i HBK:s trupp. Han hade redan gjort sig ett namn i Varbergs GIF, men nu handlade det om allsvenskan. Stefan var ingen färdig spelare. Han var ett ämne för framtiden, en talang, och han visste att det skulle krävas ett enormt jobb för att ta sista steget. Och Stefan var fast besluten att ta steget i HBK - en drömklubb för en ung halländsk talang. Stefans drömklubb.

Stefan var lojal. Han slet på träningarna nere på Örjan. Han slet i B-laget. Han gav allt för HBK. Han satt på bänken ibland. Efter ett tag var han bofast där. Han var nöjd med det. Tiden talade för honom och han hade ingen brådska. Han visste att hans chans skulle komma.

Efter IFK Göteborgs uppseendeväckande värvning av HBK:s dåvarande stjärnanfallare Robban Andersson 1997 så bubblade det i Halmstad. Vi kokade av ilska. Svensk fotbolls stora dominant, jätten Glufsglufs IFK Göteborg hade gjort det igen. Vi mindes Mats-Ola Carlsson. Vi mindes Peter Larsson. Vi mindes Ola Svensson och vi mindes Niclas Alexandersson. Och nu var det dags igen. Nu snodde de Robban - VÅR Robban - från guldkonkurrenten, den lille kaxige uppstickaren fjorton mil söderut, HBK. De visste att HBK inte kunde tacka nej till pengarna, och de visste att guldet nu skulle bli deras. Visst, HBK fick bra betalt för Robban, riktigt bra betalt, men man gör bara inte så. Det var inte fair play. IFK Göteborg spelade fotboll med plånboken. Så kände vi alla. Men Stefan såg sin stora chans. Och som han tog den.

Hemmamötet mot IFK Göteborg strax efter att värvningen hade offentliggjorts är en av de riktigt klassiska HBK-matcherna i modern tid. En storpublik hade sökt sig till Örjans Vall för att se fajten. Nu var det vi mot dem. David mot Goliat. Alla var förbannade. Nu djävlar skulle vi visa dem att vi inte stod och föll med en spelare. Vi hade fler. Vi hade den notoriske målskytten Mats Lilienberg och bredvid honom hade vi Stefan Selakovic som hade gjort några lovande inhopp tidigare under säsongen. Vi trodde på våra killar. Vi trodde på Stefan. Och Stefan trodde på sig själv.

Ni vet alla hur det gick. Närmast ofattbara 6-0 till HBK efter 90 bragdbetonade minuter mot “oslagbara” IFK. Alla bollklubbare hyllades som hjältar, men den största hjälten var - Stefan Selakovic. Stefan stänkte in tre baljor - tre underbart vackra baljor - i andra halvlek och succén var ett faktum. Jag var en av alla dem som stod där på ståplats och jag rankar den stunden som en av mina allra största som HBK:are. Det som hade hänt var fullständigt osannolikt. Stefan var i himmelen. Det var vi alla, och givetvis vann vi guldet.

År 2000 var det dags igen. Med sina tio mål var Stefan en av de största hjältarna då HBK erövrade klubbens fjärde SM-tecken. Fotbollslivet lekte. Stefan älskade tillvaron och var tacksam gentemot föreningen som hade hjälpt honom att bli den spelare han nu var. Året därpå skulle han visa precis hur tacksam han var.

2001 var Stefans sista säsong i HBK enligt gällande kontrakt. Han var het på transfermarknaden - riktigt het - och han visste det. Målproduktionen fortsatte. När serien vände var det bara ett halvår kvar. Ett halvår kvar tills han fri att gå som Bosman-fall. Fri att gå till en lukrativ framtid som välavlönat utlandsproffs. Men Stefan hade andra planer. Han visste att hans framgångar inte bara var hans egen förtjänst. Han ville göra rätt för sig. I juli 2001 skrev han på ett nytt treårskontrakt med HBK. Trots att han visste att det innebar att han inte skulle vara fullt lika het på marknaden. Nu skulle han inte vara gratis. Han skulle kosta. Mycket. Ett halvår senare stod han som skytteligavinnare och förhandlingarna med Heerenveen var redan inledda. I januari var transfern klar och HBK kunde stoppa femton nya, friska miljoner i kassakistan.

Vi kan väl stoppa lite där. Hur skulle du själv ha gjort? Tänk dig att du är 24 år gammal. Ditt livs chans står för dörren. Du har gjort vad du skall. Du har gett allt för din klubb. Du har presterat och gjort rätt för din lön. Ditt livs chans står för dörren, och på andra sidan väntar miljonerna. En tryggare framtid. Det du alltid har drömt om. Det du förtjänar. Det du är värd. Stefan förlängde, och HBK fick femton miljoner. Hur skulle du själv ha gjort?

Stefan Selakovic gjorde 119 allsvenska matcher för HBK. Han gjorde 39 allsvenska mål och är en av våra absolut främsta målskyttar genom alla tider. Han är också den bollklubbare som har gjort flest internationella mål; 10. Och hans transfer innebar HBK näst största försäljning någonsin efter Fredrik Ljungbergs. Och dessutom, människan Stefan Selakovic har alltid utmärkt sig för sin vänlighet och ödmjukhet. Stefan Selakovic var en fantastisk representant för HBK, både på och utanför planen.

Var du en av dem som smädade Stefan igår? Var du en av dem som kallade honom en “slampa”? I så fall var du en av dem som skämde ut inte bara dig själv utan också den förening du är anhängare av. Du är en av dem som fick mig och andra att skämmas över att stå på samma läktare som du. Skämmas över att du bär samma färger som vi. Skämmas över att du är en av oss.

H-J-Ä-L-T-E
H-J-Ä-L-T-E
H-J-Ä-L-T-E
SELLA ÄR EN HJÄLTE