- -
Rubrik saknas
Vi vann bollinnehavet, avsluten totalt och avsluten på mål, och vi hade tre gånger så många hörnor. Så långt det positiva. Nu resten.
Jag jobbar på ett större heminredningsföretag i Älmhult – halvvägs till Växjö. Öster borta är min uppgift. Vi är några bollklubbare på jobbet. Jag såg vimpeln vid Lennarts skrivbord min första dag för ett år sedan. Jag gick fram till honom, sträckte fram handen och sade; ”Du och jag kommer att komma bra överens”. Och det gör vi.
Det var Lennart som körde igår. Lars, Öster-infiltratören Hans och jag stuvade in oss i Lennarts bil vid femtiden och styrde mot nordost. Vi HBK:are var optimister. Hans var i minoritet och förstod att vara passiv. Givetvis satt han i baksätet. ”Det räcker med 1-0 idag”, sade Lars, men jag stack ut hakan och spekulerade i en fyramålsvinst som skulle ha tagit oss förbi Helsingborg i tabellen. Förlust? Mot Öster? Omöjligt.
Doften av Småland
Men det finns nu ingenting omöjligt i fotbollens vidunderliga värld. Några timmar senare satt jag där på läktaren och stirrade ut i intet med tom blick. Efter 0-3 i halvtid var allt hopp borta och det handlade mest om att komma undan med hedern någorlunda i behåll. Den unge, ivrige Expressen-reportern bredvid mig fiskade efter skandalrubriker; ”Blir Janne sparkad nu? Arvidsson har inte varit så bra sen han kom, va?” Jag blev mest irriterad på honom. Gå du hem och skriv din skitartikel, tänkte jag. Du vet ingenting om HBK och ingen bryr sig om vad du tror och tycker. Men jag svarade. Jag förklarade att Janne sitter säkert och att Arvidsson har varit bra.
Jag samlade ihop mig själv och mina saker och lämnade så småningom Värendsvallen. En föråldrad arena, en utskälld arena, som egentligen inte håller det mått som den moderna fotbollen har angivit. Men småklubbsdoften – den där doften av trivsamt, gemytligt umgänge, av anspråkslöshet, av småskalighet och av allt annat jag gillar med Småland – dröjde sig kvar och jag drog ett extra andetag, det doftar ju så vänt. Icke desto mindre var jag en bruten man.
Något som inte kändes rätt
Ni har redan sett matchen. Ni som inte gjorde det har läst om eländet. HBK marknadsförde sig illa och sällan har man sett sådan icke-press, virrighet, obeslutsamhet och oförmåga. Vi var inte ens nära.
Redan från första stund kände jag att det var något som inte stämde. Det var något som inte kändes rätt. Första kvarten var inte bra från något håll, men de kvarts- och halvchanser som skapades var Östers. Matchen kom inte till ro. Harmonin infann sig aldrig. En bollklubbare blev liggande, sen en annan. Det var något som inte kändes rätt, och så kom den då - Peter Larssons fatala skada.
HBK:s backlinje var klart skärrad med Peter borta. Inte heller mittfältet verkade veta hur de skulle agera. Oron växte, både på plan och på läktaren. Något var fel denna kväll, och målet kändes på något sätt logiskt. Och lika logiskt var det att det var Teofore Bennet som gjorde det. Vi fick aldrig tag i honom. Vågade inte kliva in i honom. Kunde inte nå honom.
Peter kom in igen, hårt tejpad, men kunde inte springa ordentligt. HBK fortsatt skärrade, närmast obegripligt passiva. Östers duktige innermitt Figueiredo fick bollen och avancerade. Backlinjen föll. Mittfältet var långt borta. Backlinjen föll ännu mer, och skottet kom. Givetvis en perfekt träff otagbart vid Connys högra. Hur skulle det kunna vara något annat? Efter målet gick Peter av och ersattes av Emil Jensen. Efter en hyfsad forcering i slutminuterna av första 45:an började man hoppas, trots att Östers djupledsspel fortsatte att såra. 2-1 i halvtid så kanske, kanske. Men icke. Inte denna kväll.
Det var en sådan dag
Alla karriärer har toppar och dalar. De rymmer såväl fantastiska som katastrofala individuella prestationer. Connys vid 3-0-målet sorterar in under de katastrofala, och självklart hände det just igår. Där och då försvann allt hopp.
En svag Turbo fick kliva av efter första och gav plats åt unge Ajsel Kujovic som släpade bakom anfallarna i en mer offensiv HBK-uppställning. I 51:a fick HBK en hörna från vänster. Bollen gick förbi nickduellanterna vid första stolpen, men en häpen Emra Tahirovic var inte beredd när bollen passerade förbi – han hade bara att sätta dit pannan. Ny hörna från höger.
Lädret nådde Kujovic som nickade kraftfullt i backen, men lovande Robin Malmqvist i Öster-kassen räddade skickligt efter studs. Dock inte bättre än att Tommy Jönsson enkelt kunde rulla in returen.
Resten av halvleken förlöpte utan att HBK lyckades etablera något särskilt tryck. Självklart skulle Magnus Arvidsson ha gjort mål då han kom sopren vid bortre efter Dusan Djurics inläggsfrispark. Han tog sig för pannan och kunde inte förstå vad som just hade skett, men sånt går inte att förstå Magnus. Det var en sådan dag.
”Allsvensk klass”
Det var en del hörnor, några varningar och kanske till och med någon chans åt något håll innan eländet var till ända, men ärligt talat, vem bryr sig? Jag orkar i alla fall inte skriva om det. Sue me. Jag vill skriva om något annat, men först spelarpoängen.
3p – Andreas Johansson
2p – Emra Tahirovic
1p – Emil Jensen
HBK ligger kvar på elfteplatsen och Öster närmar sig. Situationen är allvarlig. Många är besvikna. Vissa är ledsna. Andra är arga - riktigt arga.
Jag har läst en del på vårt forum. Vissa häver ur sig att HBK inte håller "allsvensk klass". Vissa spyr sin galla över enskilda spelare som inte heller anses hålla allsvensk klass, och ibland gränsar det till rena hatkampanjer. Några av de som var på plats i Växjö skall till och med ha hånat och smädat sina egna spelare från läktarplats.
Min redaktionskollega Peter skrev ett klokt inlägg tidigare idag. Han efterlyste "allsvensk klass" på oss supporters. Jag kan bara instämma. Ursäkta språket, men vad i helvete sysslar ni med? Ja, ni vet vilka ni är. Ni drar skam över er själva och allt som är HBK. Tror ni inte att spelarna mår dåligt över sin prestation redan? Tror ni inte att de gör allt de kan för att ta sig och föreningen ur svackan? Tror ni inte att Janne ligger sömnlös på nätterna och grubblar? Tror ni att styrelsen passivt ser på utan att planera för framtiden på bästa sätt? Tror ni att ni är supporters? Nej, ni är inga supporters och jag blir så förbannad så jag skakar!
Det är nu vi anhängare, vi som älskar HBK, skall visa att vi håller allsvensk klass. Det är nu vi skall lyfta våra killar som gör sitt yttersta men har det tungt. De har klibbat fast i skiten men vi skall hjälpa dem upp. Det är nu vi skall köpa halsdukar. Det är nu vi skall släpa med både farsan, syrran och gamla mormor till Örjan. Det är nu vi skall visa Janne att vi står bakom honom, oavsett vad okunniga Expressen-reportrar yrar om. Om du inte stöttar din klubb nu så kan du packa och dra, och kalla dig aldrig supporter igen. Jag skall betala min medlemsavgift innan jag publicerar detta. Jag skall också betala min ettårige systersons. Gör det du med. NU! Postgiro 49 22 26-6.
What’s not to like?
Och när du kommer till Örjan på söndag, gå gärna till ståplats en tio, tjugo meter till vänster om Kvastarna från planen sett. Där hittar du mig. Kolla gärna på fotot under ”Redaktionen”. Tänk dig tio centimeter längre hår och glasögon. Jag kommer att ha jeans och matchtröja, och vara där tillsammans med min flickvän. Hon är blond och ganska kort. Hon har ingen HBK-tröja eller halsduk – än. Efter snart sex år tillsammans har hon bara nyligen börjat förstå storheten hos den lilla klubben vid Nissan. Det satt långt inne, men som Linköpingsbo kan man inte klandra henne – existerar ens sporten där? Men om man bara ger det chansen, hur kan man undvika att tycka om HBK? What’s not to like, liksom? Redan nu kan hon namnen på alla i truppen, på alla ledare och kanslianställda. Jag har berättat om Sylve, Östen, Rutger, Sigge och Robban. Hon har sett den slitna videon från -95. Nästa år står hon nog där med halsduk också, och kanske skaffar vi familjemedlemskap. Minns du själv när och varför du blev just HBK:are? Det är ett magiskt ögonblick när det händer.
Kom gärna fram till oss så kan vi tala om alla våra HBK-minnen. Om alla underbart vackra stunder vi har delat med HBK, och om varför det bara finns kärlek för oss. Bara kärlek och inget hat. Sedan hejar vi fram våra favoriter ihop. För vi skall ta oss ur den här klibbiga skiten, och vi skall göra det tillsammans.
Janne, jag står bakom dig!
Killar, jag vet att ni kan!
KOM IGEN BOLLKLUBBEN!