Bob och Roy
- Jag menar att Bob och Roys roll i den nuvarande svenska fotbollen inte kan underskattas. De revolutionerade den med sitt sätt att förstå fotboll, tänka fotboll, organisera fotboll. Jag brukar likna det med om man tänker sig skillnaden mellan plogen och traktorn. Så stor var skillnaden alltså.
Intervjuserie med Tomas Peterson, avsnitt 3.
Inför säsongen 1976 behövde HBK en ny tränare. Halmstads BK:s starke man Stig Nilsson tog kontakt med tränaren Bob Houghton som just hade gjort succé i Malmö. Bob tipsade om en okänd 27-åring som hette Roy Hodgson. HBK nappade.
Året innan klarade sig HBK kvar i Allsvenskan med ett nödrop och inför säsongen -76 var HBK allmänt tippade som en nedstigningskandidat.
- Jag kommer ihåg inledningen av säsongen -76. Jag fick ju rapporterna från premiären i Växjö. Öster vann komfortabelt och jag tänkte "ja-ha, då blir det väl som alla har sagt, HBK åker ur i år".
- Sedan i andra matchen mötte de Norrköping hemma på Örjans Vall och vann överraskande. Det konstiga var att jag inte förstod hur det hade kunnat gå till, jag visste ju att egentligen var norrköpingsspelarna mycket bättre än HBK:arna.
Det blev seger efter seger för HBK och när en match återstod var sensationen ett faktum, HBK var Svenska mästare för första gången.
Roy och Bob hade infört ett nytt spelsystem som revolutionerade svensk fotboll. Tomas intresse för det nya spelsystemet hade väckts och genom kontakten med sin bror Alf, som spelade i HBK under denna tid fick Tomas mycket information. I Tomas Petersons böcker Leken som blev allvar och Den svengelska modellen beskrivs mer ingående om detta viktiga skede för HBK och svensk fotboll.
Det nya spelsystemet innebar bl.a. press på bollhållaren, zonförsvar och en fyrbackslinje som utnyttjade offsideregeln. Övriga klubbar spelade med ett spelsystem som hade influenser Tyskland med man-man-markering och spel med en libero.
- Jag menar att Bob och Roys roll i den nuvarande svenska fotbollen inte kan underskattas. De revolutionerade den med sitt sätt att förstå fotboll, tänka fotboll, organisera fotboll. Jag brukar likna det med om man tänker sig skillnaden mellan plogen och traktorn. Så stor var skillnaden alltså. Så den är helt avgörande för utvecklingen av den moderna fotbollen, från 70-talet och framåt. De satte sin prägel, dels själva och dels sina efterföljare Sven-Göran Eriksson och andra. Den främsta företrädaren idag är väl Tom Prahl, det finns även andra.
När Malmö vann Allsvenskan -74 och -75 med det nya spelsystemet var det inte så överraskande. MFF hade ett mycket bra lag och kunde nästan ha vunnit med vilket spelsystem som helst. Därför betydde HBK:s guld -76 och -79 ett större erkännande för systemet. Allt fler tränare tog efter den engelska modellen och idag spelar alla svenska lag med zon-försvar och med press på bollhållaren.
- Öster och Hammarby var de sista lagen som tillämpade den gamla modellen. Efter att de åkt ur Allsvenskan - 88 har inget lag spelat med det systemet i svensk elitfotboll.
Trots stora framgångar resultatmässigt mottogs inte det nya spelsystemet med öppna armar i alla läger. Framförallt i början fick engelsmännen mycket kritik. Från det att Bob Houghton kom -74 och fram till -82 pågick det en strid mellan olika sätt att organisera spelet. En strid som stundtals var väldigt hård. Lars "Laban" Arnesson var en tränare som förespråkade den gamla modellen.
- De var som tuppar som stod emot varandra, engelsmännen och Laban.
Under några år tvingade Laban, och kretsen runt honom, igenom ett beslut i fotbollsförbundet. Beslutet innebar att alla svenska landslag och all utbildning som Svenska FF ger skall ske enligt "den svenska modellen". En modell som Arnesson hämtat från den tyska modellen. Den engelska modellen var alltså förbjuden.
- Att ta ett sådant beslut är som att friidrottsförbundet skulle förbjuda höjdhopparen att hoppa med ryggen mot ribban eller att tennisförbundet förbjud spelare att spela med tvåhandsfattning.
Tomas är fortfarande upprörd över Svenska Fotbollsförbundets beslut.
- Det är ju otänkbart att tennisförbundet skulle göra något sådant, men fotbollsförbundet gjorde det. Under några år. Fram tills Göteborg tog UEFA-cupen -82 med Sven-Göran Eriksson. Då sprack det. Då gick det inte att upprätthålla längre.
Tomas menar att debatten har haft väldigt stor betydelse och poängterar hur stor den var.
- Det var en oerhörd ideologisk strid. Jag kallar den debatten som var då för den mest omfattande ideologiska debatt som har förts inom svensk idrottsrörelse i modern tid.
Tomas berättar att det fanns paralleller mellan den idéologiska fotbollsdebatten och den tidens idéologiska utveckling inom politiken.
- Skillnaden motsvaras av en mer allmän samhällsdebatt som också gick ut på det här med kollektivismen gentemot individualismen, så det gav extra bränsle åt det här. Så det var en väldigt dramatisk debatt under en del år.
- Debatten utspelades i en period i det svenska samhället när nyliberalismen för första gången kom upp och blev en allvarlig ideologisk utmanare till den socialdemokratiska välfärdspolitiken. Kritiken mot Roy och Bob var att de spelade robotfotboll, fabriksfotboll och det var skitfotboll. De spelare som underordnade sig systemet uppträdde som robotar utan egen vilja. De kunde inte uttrycka sina egna talanger och de var tvungna att springa exakt så som de blivit tillsagda, som på ett löpande band. Alternativet beskrevs som champagnefotboll och liraren i centrum. Individen var viktig.
I den nya engelska modellen var samarbete viktigt. Det är sällan en enskild person som får skulden när det gått dåligt, utan det är kollektivet som har ansvaret.
- Det här man-man-liberospelet, det tyska spelet som Laban tillämpade, det är ju ett relativt individualistiskt spel. Du får ansvar på plan för en av motståndarens spelare och klarar du det bra så är det din förtjänst, klarar du det inte så är det ditt fel. Zonfotboll kan du inte säga så. Där är du hela tiden beroende av dina kompisar, det är ett lagspel. I zonspel har du alltid skyldighet att täcka upp och hjälpa dina medspelare.
I tyskland spelar man än idag med man-man-markering i försvaret.
- Man ser det så ofta i tysk fotboll, om det är en som misslyckas så täcker inte de andra upp, för de har ju sina egna spelare att bekymra sig över.
Georg "Åby" Ericsson och Lars "Laban" Arnesson var förbundskaptener under sjuttio- och åttiotalet och var motståndare till det nya spelsystemet vilket vållade problem då många av de bättre spelarna var skolade i det andra systemet. Det var inte förrän Olle Nordin tillträdde, som landslaget på allvar anammade den nya modellen.
- På landslagsnivå blev det helt hopplöst. De skulle försöka jämka samman det här, det blev ju bara pannkaka.
För några veckor sedan vann Örebro över Djurgården med 1-0. Djurgården tryckte på rejält, men med en bra defensiv lyckades närkingarna hålla nollan. Efter matchen höjdes det röster mot Örebros destruktiva sätt att spela. Sören Åkeby sa att han vill föra upp debatten och menade att sättet ÖSK genomförde matchen är en fara för svensk fotbolls utveckling. Kritiken påminner om den som Bob och Roy fick på 70-talet.
- Det är något liknande. Det sas ju så om Roys och Bobs sätt att spela fotboll och även Svens-Göran Eriksson i Göteborg. Precis nästan ordagrant de orden. Och Stefan Lundin är ju en efterföljare till dem.