Den nya supporterkulturen
- Supportern borde bli medlem så länge det är en demokratisk förening! Det är uppseendeväckande att så inte sker! Om supportrarna inte tycker de passar in eller att de inte förstår tillräckligt borde de säga "vi vill in, men känner oss utanför, tala om för oss hur det funkar".
Intervjuserie med Tomas Peterson, avsnitt 5.
Under andra delen av 90-talet och fram till idag har intresset för Allsvenskan ökat kraftigt och publiktillströmningen har mer än fördubblats. Tomas Peterson och hans kollegor följer med intresse tendenserna runt fotbollen.
- I samband med matchen sist mot Öster fick jag besök av en engelsman. Han hade kurvor över publiksiffrorna. Jag fick i uppgift att peka ut och förklara varför.
90-talet kallar Tomas för spektaklets tid. Det som sker i samhället speglar av sig på fotbollen. Men för att ge en enkel förklaring på publikboomen nämner Tomas tre faktorer.
- Media har varit viktigt, pengar och bosman är tillsammans en annan faktor, supporterkulturen i sig är också betydelsefull.
- Vi har också fått influenser utifrån som tifon m.m. Det har vi fått genom TV. Ju mer man ser på TV ju mer tittar man live faktiskt, konstigt nog.
Lika anmärkningsvärt som dagens höga publiksiffror är det låga intresset på 80-talet och början av 90-talet. Tomas nämner att spelet på plan kan ha inverkat på intresset.
- Tråkig fotboll, robot-fotboll, kan vara orsaken. Roy och Bob smekte inte åskådarna precis. Cavalli-Björkman sa vid något tillfälle "jag skiter hur det ser ut, bara vi vinner". Det var effektivt, rationellt och ändamålsenligt, men kanske inte så publikknipande. Nu räcker det inte längre, nu måste man både vinna och spela för publiken.
I samband med att publiksiffrorna ökade under slutet av 90-talet utvecklades även supporterkulturen. Klackarna växte stort. Tomas ser en tydlig koppling till samhällets förändring.
- Läktarkulturen uppstår av överstatlighet som EU t.ex, man söker identiteten lokalt.
Den nya supporterkulturen startade emellertid långt innan dagens publikboom började. Sång på läktarna och resor till bortamatcher startade i Sverige redan på 70-talet.
- Publiken på Söderstadion var först med det vi ser idag. Men föreningen ville ju knappt ha den. De tog inget intryck av den i alla fall. Det är först på senare år som man förstått fansens värde.
Samtidigt som supportrarna blivit allt mer hängivna tycker Tomas att de samtidigt är allt mer nyckfulla.
- Idag finns det en större flyktighet bland supportrarna. Dagens supporterklubbar är inte som de gamla. Man är inte så trogen längre, på gott och ont.
- T.o.m. ordförandena är flyktiga idag. Kanske inte i HBK som varit förskonade.
Den nya supporterkulturen engagerar många ungdomar. Det arrangeras tifon, man reser på bortamatcher och man försöker organisera sig. Engagemanget har också lett till främlingsfientligheten försvunnit från arenorna. Istället tar man gärna intryck från andra länder som England, Italien och Sydamerika.
- Det är hemskt viktigt att supporterverksamheten sker i ordnade former. Läktarkulturen har också genomgått en professionalisering precis som fotbollen har gjort. Jag tycker verksamheten är mycket mer organiserad nu jämfört med tidigare. Tifon och Internetsiter som Svenskafans är exempel på detta. Det är positivt, tveklöst.
Något direkt stöd från samhället har inte den nya supporterverksamheten fått. Ofta har media problem med hur man ska tackla den nya supporterkulturen, om man överhuvudtaget tar notis om den. Tomas menar att den bristande förståelsen beror på att man delat in sig i olika grupper som inte har så mycket gemensamt med varandra.
- Åskådargrupperna har skilts åt i olika åldrar på olika sektioner vilket är olyckligt.
De nya supportergrupperna har alltså stort engagemang, men väljer oftast att stå utanför själva fotbollsverksamheten.
- Egentligen borde alla HBK-fans vara medlemmar i HBK. För de är minst lika aktiva och de har gott om åsikter. HBK:s supporterklubb (Kvastarna) borde ha dubbelmedlemskap.
- Fenomenet bygger på att i dagens fotbollsvärd är enbart ett fåtal aktiva och får lov att bestämma. Föreningen tänker "vad fan vill dom, de får komma till oss om de vill något".
- Supportern borde bli medlem så länge det är en demokratisk förening! Det är uppseendeväckande att så inte sker! Om supportrarna inte tycker de passar in eller att de inte förstår tillräckligt borde de säga "vi vill in, men känner oss utanför, tala om för oss hur det funkar".
Att släppa in vem som helst från supporterskaran till att få vara delaktig i fotbollsföreningens verksamhet låter onekligen riskabelt. Men Tomas menar att grupperna måste mötas, även om det kan handla om problematiska personer från supporterleden.
- Det är bättre att de står inne i tältet och pissar ut än att de står utanför och pissar in, som Lyndon Johnson en gång sa om en besvärlig motståndare.
