-
Inför Göteborg - HBK
Dags för HBK att avrunda 2006 års allsvenska och den innevarande allhelgonahelgen med lite gammaldags exorcism.
HBK har inte slagit IFK sedan 2003. Är det inte dags nu? Under så gott som hela 90-talet var de våra butt monkeys, och hemma slog vi dem jämt och borta då och då. Nu verkar det vara regel snarare än undantag att göra årets tamaste insats och släppa in fyra mål (och att ha Zvirre avstängd - en uppenbar och relevant parallell mellan årets hemma och förra årets bortamatch). Nu är läget annorlunda. IFK är, efter förlusten i måndags, officiellt seriens just nu sämsta lag, och självförtroendet och motivationen torde vara på botten. HBK å sin sida saknar i allt väsentligt också motivation - ineffektiviteten, tänker man, tar man itu med under vinteruppehållet. 0-1 mot Kalmar var ett tecken på det.
Men jag vill se en seger på Gamla (eller rättare sagt: höra en seger - tack Canal Digital och alla andra inblandade). HBK har haft en ful ovana att inte besegra topplag de senaste tre säsongerna - med undantag för 2005 års fina skalp mot Dif hemma. Årets segrar har tagits mot 2xGefle, 2xÖis samt Öster hemma. Det är ju egentligen rena skämtet. Nu är ju inte IFK ett topplag, så jag medger att logiken haltar, men de borde vara det och har delvis spelare för det. De har Sella och Alex, två killar som borde kunna ge bränsle åt den blåsvarta glöden i hjärtat hos ur-HBKare som Ante, Sahlman och Joel Borgstrand.
Eller bara det faktum som jag inte kommer att glömma förrän vi har förnedrat "kamraterna" minst en gång - deras förbittrade insats i avslutningen 2004 kostade oss guldet. Efter att Håkan Mild dragit på sig ett helt onödigt gult borta mot Sundsvall var han avstängd i näst sista omgången, då IFK mötte Malmö på Ullevi. Skåningarna vann med 2-1 och Blåvitt var borta från guldstriden. Men de kunde fortfarande spela en roll, och det gjorde de minsann. Ett defensivt IFK med taggarna utåt reste till Örjan, och lyckades få in ett kvitteringsmål med liten marginal - ett halvdant skott som råkar ta på en arm och ger straff - hur välförtjänt låter det egentligen? Efter kvitteringen tog sig inte en enda blåvit upp över mittlinjen. I stället bildade man mur kring det egna målet och tjongade upp varenda boll mot våra hörnflaggor.
De var inte intresserade att spela fotboll enligt den vanliga mallen - att man vill ta poäng för egen skull - utan för att HBK inte skulle vinna. Hur de kom fram till det bryr jag mig inte om. Men det kändes oärligt och omoraliskt och jag lär inte förlåta dem i första taget. Det borde inte HBK-spelarna heller göra.
Säsongen är inte över än. Först behöver HBK, i enlighet med helgen, återvända som IFKs spöke, för att fördriva sina (och mina) demoner. Det görs lämpligen genom att se till att deras sista minne av Gamla Ullevi blir hur de förlorade mot HBK.
Turbo och Joel är med för sista gången, men det återstår att se om de får någon speltid i vad som också blir den sista tävlingsmatchen på elefantkyrkogården Gamla Ullevi. Farväl grodperspektiv från bortaläktaren, farväl trånga trappor upp mot sittläktaren. Farväl Sveriges muggigaste ståplats och farväl svinstöriga stolpar som är i vägen från sittplats. Jag har sett en hejarns massa matcher på Ullevi, allt från Gais-Kongahälla i en bedrövlig match där Gais säkrade avancemanget till Allsvenskan, till stekheta derbyn mellan IFK och ÖIs samt givetvis ett antal klassiska HBK-segrar, inklusive de imponerande 2x2-1 mot Öis och IFK guldåret 2000. Den legendariska 3-0-utklassningen av Parma 1995 var jag inte själv närvarande vid, men både Turbo och Joel var där. De hade snygga, blåsvarta matchställ på.
Historiens vingslag lär kännas påtagligt i denna match i serieavslutningen. En match som antagligen kommer att följas av relativt få på läktarna - det är säkert hockey på gång, och göteborgarna tycks inte bry sig så fasligt mycket om sina fallna hjältar nu för tiden. Dock kanske en aning fler lockas dit då matchen inte visas i tv - SvFF och deras partners tycks inte vara så värst intresserade av att alla matcher ska kunna ses av alla ändå när allt kommer omkring. Två gånger har det drabbat HBK i år - hur blir det 2008, när Allsvenskan ska utökas med två lag till? Är du abonnent på Säsongskortet, ring ditt kabelbolag och klaga ljudligt. De kommer att skylla ifrån sig, de kommer att försöka ducka undan, men det är deras ansvar, deras brutna löfte. Som betalande kund har du ingen anledning att tiga stilla med ditt missnöje. Om tillräckligt många protesterar kanske de tar sina kunder på större allvar framöver.
I HBK är Dusan Djuric på väg tillbaka efter sin knäskada, medan Martin Fribrock är avstängd efter sin varning mot Kalmar. Det finns därmed en vakans till vänster på mittfältet, och det ska bli intressant att se hur Janne löser den. Emra Tahirovic är ett uppenbart alternativ - han saknar ännu i explosivitet men är rask över långa sträckor och är en utmärkt dribbler. Dessutom vore det ju intressant att se honom på plan samtidigt som Ajsel och Arvidsson.
HBK har haft en riktigt tuff säsong bakom sig. Nedflyttningsstreckets lieman har flämtat föreningen i nacken sedan den tredje omgången, och det är bara en dryg vecka sedan man har kunnat pusta ut och vågat blicka framåt. Efter avslutningen hägrar semester, och sedan är det dags för helt nya tag. Så spänn av, ha kul, och gå ut och sopa Gamlas matta med IFK Göteborg.
