Exeter - Newport County
Inför HBK - Kalmar
Skador tvingar Janne Andersson till vissa omdisponeringar när HBK ska återfinna sitt spel, och sin värdighet, mot tunga KFF.
Efter segern mot HIF i premiären hette det att HBK hade allt att vinna borta mot ett Dif som befann sig under press efter att ha gjort en slät figur mot nederlagstippade nykomlingen BP i första matchen. Men i stället för ett avspänt HBK som spelade ut fick vi se våra blåsvarta hjältar slitas sönder av ett fradgande Dif som hänsynslöst avslöjade den nykomponerade backlinjens bristande snabbhet och det snudd på icke-existerande presspelet.
Så var det också en bister Janne Andersson vi mötte i Stadions klaustrofobiframkallande inre efter matchen. Och det finns framför allt offensiva bekymmer som motiverar det. Ajsel Kujovic hade ännu en dålig dag på jobbet, liksom Magnus Arvidsson, Dusan Djuric och Martin Fribrock. Och utan den kreativa input dessa herrar vanligtvis kan bistå med lyckades HBK inte skapa någonting alls - om man inte räknar två dåliga distansskott av Fribrock och ett pricksäkert men alldeles för löst skott av Djuric (i ett läge där han egentligen borde ha spelat bollen på en ryckande Tahirovic i ett tidigare läge). Och det gör man inte.
Dessutom lyckades man inte alls med att sätta press på motståndarnas backlinje, som i stället fick mata boll efter boll mot de där ruskiga anfallsparet (och ja - spelet är ungefär lika oattraktivt som det låter, öven om ingen inblandad skulle erkänna det). Inte mycket positivt alls att ta med sig, bortsett från Magnus Bahnes fläckfria insats i buren och Tim Sparvs helt okej insats på innermittfältet.
Så vad göra? Hur laddar man inför nästa match? Nå, i det här fallet kan så gott som allt faktiskt förbättras, och då blir det ju inte lika svårt att fokusera. Premiärsegern var möjligen en egokick för laget men de frågetecken som uppstod var många. Kanske för många, för det självförtroende den segern ändå borde ha gett laget syntes inte ett spår av på Stadion. I nuläget är den naturliga reaktionen revanschlusta, och förhoppningsvis ska det kunna genomsyra insatsen mot Kalmar.
Smålänningarna kan ju gratulera sig till två raka 1-0-segrar på Örjan, i trista tillställningar där kantige ytterbacken Tobias Carlsson faktiskt har avgjort båda gångerna. Nanne och hans grabbar tycker ju att ryktet om KFF som ett tråkigt lag är överdrivet, men det påståendet har inte publiken på Örjan sett något fog för. Revansch, som sagt, och på flera plan.
Martin Fribrock och Micke Rosén saknas båda jämfört med matchen mot Djurgården, och Janne har kallat in tre ersättare till en sjuttinmannatrupp där en försvinner på matchdagen. Ersättarna är Hjalmar Öhagen, "Texas" Johansson och U21-landslagsmannen Joel Johansson. Då riktiga yttrar är en bristvara i HBK och en av dem nu är skadad finns det en del som talar för att Hjalle ska kunna få chansen från start - det som talar emot är givetvis hans orutin och det faktum att han inte ens funnits med på bänken i de två första omgångarna. Dock har han gjort mycket bra ifrån sig på försäsongen och inget är omöjligt.
Över huvud taget är laguppställningen svårare att sia om än på länge - kommer försvaret ens att ställas upp efter samma princip, eller flyttar man in Tommy i mitten igen? Får Tibbe Joza, som varit med på bänken tidigare, starta som ersättare för Gus? Vem startar i anfallet? Får Ante chansen igen efter att ha ställts åt sidan helt mot Dif? Startar Tim igen, efter sin pigga insats senast? Kommer hete Texas in igen, med sina obändiga segervilja? De enda vi säkert vet startar, undantaget vid sena skador, är Bahne och Zvirre. Fribrock och Dulle har båda varit stora besvikelser så här långt, och inte alls kommit upp till den standard vi har rätt att förvänta oss av dem. Med Fribrock skadad lär dock Dusan ändå få starta - gissningsvis på högerkanten. Men å andra sidan kan hans finlir behövas centralt. Hans skicklighet på små ytor är ett bra vapen mot en jordfräs som Henrik Rydström - om inte annat för att det torde garantera en hel del frisparkar i blåsvart favör.
Men laguppställningen är inte den viktigaste frågan här. Inte heller huruvida HBK vinner. Nej, faktiskt inte, även om man givetvis känner i hela kroppen att en seger nästan är ett måste efter den ursvaga insatsen senast. Nej, det viktigaste är att hitta det egna spelet igen. Det som skymtade förbi mellan de snygga målen mot HIF men som stannade hemma när laget satte sig i den nymejkade bussen mot Stockholm i förra veckan. Kalmar är ju ett alldeles för lömskt lag för att kräva tre poäng mot. Men visst - kan man fördriva flera demoner i en enda exorcism så inte mig emot. I compell the spirit of Tobbe Carlsson to leave this place!
I John Thornbergs lysande gästkrönika som publicerades här i veckan uttrycktes farhågor att HBK är på väg att i fotbollssveriges kollektiva medvetande bli ett "tråklag" - i samma anda som Trelleborg, Örebro eller just Kalmar. En bister framtidsvision, onekligen. Men där Kalmarspelarna mer än gärna nedlåter sig till billiga buskispoänger om sin egen tråkighet är HBK all business. Eller kan du se Zvirre jamsa med Patrik Ekwall inför tv-kamerorna? Tänkte väl det. Och så har vi ju en yster spelevink vid namn Emra Tahirovic, som faktiskt inte under några omständigheter kan förknippas med tristess. När han rullar in segerbollen efter att ha lekt bort det rödvita försvaret tror jag till och med att vi kommer att kunna se skuggan av ett leende passera Nanne Bergstrands läppar.
