Back on top
Dags för återstart av serien, och HBK befinner sig äntligen åter i toppen av tabellen.
"Toppen" kan givetvis diskuteras - man ligger på tredje plats i tabellen, men då ska man minnas att Elfsborg har en match mer spelad (en match som tillhör omgång 17) och att IFK endast ligger framför oss i kraft av bättre målskillnad. Topplacering, alltså. Vi har inte varit där sedan oktober 2004, men visst känns det bekant?
Egentligen är det bara episodvis som HBK har varit borta från toppen sedan mitten av 90-talet. 1995 slutade ett talangfullt HBK, med toppar som Niclas Alexandersson, Jesper Mattsson och Niklas Gudmundsson, trea i tabellen och vann dessutom cupen för enda gången i föreningens historia. 1996 blev ett mellanår innan det var dags för guldet 1997, följt av i tur och ordning en fjärdeplats, en tredjeplats och så ett guld till. 2001 var man mätta och slutade åtta trots att man hade seriens på pappret klart bästa lag. 2002 fick man en katastrofinledning men kom på rätt köl och var seriens bästa lag de sista 10-12 omgångarna. 2003 började man bra och låg bland de tre, fyra bästa efter halva säsongen, men i samband med att Jonas Thern tappade sugen och bestämde sig för att lämna klubben säckade också laget mer eller mindre ihop och hade under hösten sin kanske sämsta period någonsin i Allsvenskan.
Och så då 2004, när vi borde ha fått fira HBKs femte guld genom tiderna.
Det här är meriter som heter duga, och som ytterst få lag i Sverige kan matcha. Men för den generation som har börjat följa svensk fotboll under de senaste årens medieintensiva stockholmsyra har HBKs betydelse marginaliserats. Det är givetvis lätt att förfalla till bitterhet över hur lite uppskattning våra blåsvarta hjältar får sett till vad de har presterat, men det tjänar givetvis ingenting till. Bättre då att göra som Janne och spelarna har gjort - bita ihop och kämpa. För nu är man ju däruppe igen. Det bästa sätt att få den respekt man förtjänar är att helt enkelt fortsätta förtjäna den.
***
Stefan Alfelt på Aftonbladet är en pålitlig prick - seriös och ifrågasättande. Kanske är det talande att han, den store tvivlaren på skrävlande, självutnämnda "storklubbar" tror på lågmälda HBK. Det är han och Mats Olsson. I en artikel strax före landskampspausen varnade han för HBK som en outsider; "Räkna aldrig bort ett uträknat Halmstad". Så uträknade var vi väl kanske inte i år - kanske eftersom bara ett lag åker ur, och de tre nykomlingarna inte direkt såg ut att bli nya Gais, Gefle eller Kalmar - men det var väl knappast heller någon som trodde HBK om kapacitet för toppstrid.
Sedan är en topplacering efter åtta omgångar inte likvärdigt med en topplacering i höst, men väl en indikator på att det här laget kan och vill mer än skeptikerna utanför 035 någonsin trott.
***
Tillsammans med HBK är Elfsborg, Göteborg och Gefle de lag som imponerat mest hittills i år. Malmö har som väntat visat upp en hög högstanivå, men måste kunna ge mer för att ta det guld jag tippade dem för i våras. Dif visade rena mästarklassen mot HBK på Stadion, men är ojämna. Det känns rimligt att anta att de kommer att fortsätta ligga fyra, femma framöver.
***
Gefle har det gemensamt med HBK och Hammarby att man varit urstarka hemma men tandlösa borta. Vilket av dessa tre lag ska orka ta nästa steg? Bajen får chansen i morgon, mot ett HBK som ännu inte tappat poäng på Örjan. Gefle å sin sida reser till Trelleborg, där hemmalaget har varit ojämna i år. Pelle Olssons killar lär ha en bra chans och mitt tips med Gefle som tia i tabellen får mig redan att rodna en smula.
***
Lars Grimlund påpekar i dagens DN att AIKs målsnitt på mindre än ett per match inte duger för ett lag som siktar på guld. Men i just AIKs fall är väl ett sådant snitt snarare ett tecken på att man antagligen är närmare guldet än någonsin?
***
Och på tal om våra mediagrannar - Mattias Lühr på Expressen totade efter, var det?, andra omgången ihop ett stycke bländande journalistik om "Stockholmssvenskan" (om man med "bländande" menar "inavlat" och "journalistik" "skräp") - baserat på att BP, Dif, AIK och Bajen alla låg i en vagt definierad topp efter en handfull tidiga poäng. Efter åtta omgångar åerfinns tre av dem på tabellens undre halva. Uppföljningsartikeln om "landsortssvenskan" väntar vi fortfarande på.
***
Nypremiär, alltså. Jag tillhör dem som när en möjligen fåfäng förhoppning om att den svenska fotbollspubliken har lärt sig något av de stora och små publikskandaler som drabbat min fars fädernesland Danmark. Om vi bara vill kan vi bättre.
***
Play ball!
