Jubileumsartikel 1
En tillbakablick i HBKs nittioåriga historia. Vi börjar med ett kort hopp tillbaka i tiden, till bortamatchen mot Örebro SK guldåret 2000.
HBKs allsvenska säsong 2000 var sanslös. Med undantag av två omgångar i inledningen, då IFK Göteborg ledde, så ledde Klubben Allsvenskan från start till mål. Främste konkurrenterna det året var Helsingborg och AIK. För första gången hade HBK tippats som vinnare av Allsvenskan av vissa tyckare innan säsongen. Bl a hade Expressens Mats Olsson, då en ökänd "feltippare", tippat HBK som seriesegrare.
Det som var speciellt med säsongen 2000 var att HBK inte var, som vi känner laget, omutliga på Örjans Vall. Klubben noterades bl a för tre uddamålsförluster, 0-1, mot Öis, IFK Norrköping och Örebro SK, och var bara sjätte bästa hemmalag, med sju vunna, två oavgjorda och fyra förlorade. Istället var det resultaten på bortaplan som ledde till den slutliga seriesegern. Nio vunna, två oavgjorda och två förluster talar sitt tydliga språk.
Ändå satt det hårt åt, och i returmötet mot Örebro SK den 10 september stod säsongen och vägde. HBK hade innan man kom till Örebro tagit sex poäng på de fem senaste matcherna. Efter den obligatoriska uddamålsförlusten med ett sent skxtmål på Olympia mot Helsingborg, så spelade man 2-2 hemma mot GIF Sundsvall vilket var en missräkning, 2-2 borta mot IFK Norrköping (OK, men en målvaktstavla av Håkan gjorde att de kvitterade sent i matchen), 1-0 hemma mot ultimata slagpåsen Gais och 2-2 hemma mot IFK Göteborg (sen kvittering av IFK Göteborg, Rosenkvist).
HBK reste alltså till den traditionellt svåra bortamatchen mot ÖSK efter den sviten av matcher. AIK hade hemmamatch mot Gais, och det var inte svårt att lista ut att det skulle lukta rökt makrill kring Råsunda efter 90 minuter. För att behålla den allsvenska ledningen var HBK tvunget att vinna.
Inne på arenan såg dock spelarna väldigt fokuserade och lugna ut. Tommy Jönsson och Michael Svensson stod som de alltid gjorde på uppvärmningen och slog långbollar till varandra. Märklig var matchbollen som ÖSK tillhandahöll. Den var silverfärgad med ett svart band på, vilket gjorde att den såg ut som en ståldank i luften mellan Tommy och M.icke.
HBK ställde upp med Håkan Svensson i målet och en backlinje bestående av Stefan Vennberg, T&M och Fidde Andersson. Mittfältet bestod av Fredrik Gustafson till höger, Petter Hansson och Torbjörn Arvidsson centralt och Jeffrey Aubynn till vänster. I anfallet mönstrade HBK Robert Andersson och Stefan Selakovic. På bänken hade Klubben Conny Johansson, Mikael Gustafsson, Peter Lennartsson, Henrik Bertilsson och, ny för säsongen, Mikael Nilsson.
När matchen sedan började, så skapade ÖSK direkt i inledningen en farlighet. Gais överraskade ingen och speakern på Eyravallen meddelade att det blivit mål på Råsunda två gånger innan ens tio minuter hade spelats i Örebro. Båda målen givetvis gjorda av AIK.
- - -
De matchprogram man fått vid besök på Eyravallen, är av A5-storlek. De är förhållandevis informativa (den till premiären i år 2004 måste ha varit ett litet olycksfall i arbetet). De lägger ned mycket tid och utrymme på motståndarlaget, ibland nästan för mycket t o m för en bortasupporter. Matchprogrammet till årets premiär innehöll t o m en icke undertecknad "ledare" som tog upp ÖSK först i tredje stycket. Väntan är över, hemmapremiär i Allsvenskan och ingenting om det egna laget i rubriken, eller de två första styckena i ledaren. Det är svårt att tänka sig något liknande i något annat lags matchprogram, jämför med Bengt Sjöholms ledare i HBKs matchprogram.
Nu kan det ha föranletts av turbulensen i ÖSK, men det finns en intressant aspekt på ÖSK och dess supportrar som återkommer även i matchprogrammet från 2000, nämligen "underdog-mentaliteten", någonting som annars förknippats med klubbar som Hammarby och tidigare nämnda Gais. Om det gäller generellt eller bara mot HBK vet jag inte, men matchprogrammet 2000 redovisar som andra artikel, efter den obligatoriska tränarintervjun med Jingblad, de 142 spelare som gjort tre mål eller flera - på ÖSK!
Vinnare då, med tolv mål totalt, var vår egen Henrik "Bombaberra" Bertilsson. Detta påpekas sedan på ytterligare två ställen i matchprogrammet, som för att verkligen gnugga in det i läsaren. Dessutom påpekas på annat ställe att det första allsvenska målet på arenan gjordes av AIK, efter bara 30 sekunders spel, vilket "smått chockade" hemmapubliken. ÖSKs samtliga allsvenska målskyttar redovisas 20 sidor längre bak i matchprogrammet. Finns det månne en liten masochist i varje ÖSKare?
En intressant artikel i matchprogrammet 2000 är en krönika med rubriken "Thörner skjuter skarpt...". Krönikan påpekar att det finns många likheter mellan ÖSK och HBK, men medan HBK, då, hade tre allsvenska guld och ett cupguld, så har ÖSK en andraplats i allsvenskan 1994 och en finalplats i cupen som meriter. Krönikören undrar därefter, med tidigare nämnda underdogmentalitet, varför HBK lyckats men inte ÖSK? Svaret i krönikörens ögon var lite oväntat för mig själv, nämligen Örjans Vall. Guldsäsongerna 1976, 1979 och 1997 förlorade HBK totalt bara en hemmamatch, mot TFF 1997. Krönikörens drar slutsatsen/konstaterar att HBK haft ett mäktigt publikstöd de åren, "inte av en enögd och speciellt chauvinistisk publik, för så har jag aldrig uppfattat publiken på Örjans Vall, men av en publik som hittat det rätta soundet, för att tala ett språk som man begriper i musikstaden Halmstad, i det kollektiva ljudliga stödet för favoriterna ute på planen".
Att hemmaspelet fällde avgörandet stämde alltså inte 2000, det var bortaspelet som fällde avgörandet. Dessutom undrar man vad krönikören tycker om den egna hemmapubliken. Men krönikörens ord är ändå tänkvärda i dagens allsvenska då vi i det närmaste påtvingats uppfattningen att vi HBK-supportrar, kvastar som Kvastar, "ligger efter" eftersom vi inte tagit efter sydländska supportertraditioner och att stämningen på Örjans Vall är "dålig". Klubbens hemmaspel har under samma period försämrats, och motståndarlagens besök på Örjans Vall är inte längre en lika svår bortamatch som det har varit. Det är en utveckling som måste vändas. När är en lämpligare tid för detta än under en jubileumssäsong? Se därför till att ta på en eller flera HBK-souvenirer, om du vill och gå till Örjans Vall och stötta Klubben. Stäm in i Kvastarnas sånger och ramsor om du vill, men du är lika god supporter om du väljer att vara tyst och klappa, huvudsaken är att du är där. Det har ju fungerat förr, "soundet" har funnits där. Det är trots allt fotbollen som betyder något på Örjans Vall.
- - -
Fortsättningen finner du i Del 2.