Trött HBK föll i Sundsvall

Heta GIF lyckades med vad inget annat lag klarat av hittills i årets allsvenska - att besegra serieledarna HBK.

Så kom den då, den första förlusten, på en åker i Norrland.

Det märktes tydligt att dagens match var den sista i en lång och tät rad på senare tid. Det var kämpatag, det var slit, och det var en frapperande brist på allt vad skönspel heter. En del av det kan givetvis härledas till den pinsamt usla matta som passerar för fotbollsplan på Sundsvalls i övrigt mycket fina arena. Men det märktes framför allt på spelarna. Det syntes inte mycket av den stundtals sprudlande fotboll HBK visat hittills i år, åtminstone inte när man närmade sig motståndarnas straffområde.

Sundsvall hade ju redan innan matchen visat strålande form, med bl.a. segrar mot Hammarby och Blåvitt, så HBK var förvarnade. Och Sundsvall började bäst, anföll med mycket folk och vann flest närkamper. Men HBK kom tillbaka efter dryga tjugo minuter, och kunde ta över det mesta av mittfältsspelet. På topp visade Mackan några fina intentioner, men lyckades inte komma igenom GIF:s betongförsvar.

Sundsvall tryckte på en del, men det kändes sällan farligt trots några skapliga skottlägen. Wallerstedt kom igenom på vad som givetvis borde vara en offsideavblåsning - han blev ju framspelad av Kalle Ljungberg på ett motlägg, och inte av en HBK-spelare - men avslutade katastrofalt dåligt.

I andra halvlek kändes det att HBK-spelarna började bli rejält matta. Turbo, som dittills varit en av de bästa HBK-spelarna, började tappa allt fler enkla bollar, och det var på en sådan som matchens enda mål kom. Turbos bortschabblade boll hamnade hos en Sundsvallsspelare på högerkanten, inlägget gick förbi Tomas Zvirgzdauskas och Tommy Jönsson lyckades av någon anledning inte hindra lille, och dittills ganska dålige, Kalle Ljungberg rån att nå först på bollen som förpassades i nätmaskorna bakom Conny Johansson.

Innan målet kändes det som om HBK var det starkare laget, men efteråt blev det allt tydligare att GIF hade händelserna under fullständig kontroll. HBK förföll till samma långbollar som hade gett absolut ingenting i utdelning tidigare under matchen, medan Sundsvall kunde koncentrera sig på att safta upp bollarna tillbaka mot HBKs planhalva. Däremellan kunde man kontra, och en sådan var väldigt nära att resultera - en ny bjudning från Turbo hamnade hos inhopparen Cain Dotson som lobbade decimetrar utanför mål.

Resultatet var väl inte orättvist, men ett turmål följt av köttmur tyder väl inte direkt på klasskillnad. GIF spelade grymt ändamålsenligt - hårt, fysiskt och charmlöst, men effektivt som fan.

Kanske hade resultatet blivit annorlunda om planen vore jämn och grön - i första halvlek var det ju stundtals parodi på fotboll, när bollen studsade helt oförutsägbart och passningsspelet förvandlades till ett lotteri - eller kanske hade det blivit annorlunda om HBK fått den straff man blev bestulna på i 51:a minuten när Mackan Rosenberg tråcklade sig igenom halva försvaret bara för att bli stoppad med en hårresande stämpling från Johan Andersson (i övrigt planens bäste idag). Men det är bara spekulationer. GIF var hetare, lyckades med sin taktik och vann utan att behöva skämmas.

(...även om jag förbannade Fredrik Sundfors härifrån till helsefyr när han stal en halv minut vid varje utspark på slutet. Det var tydligen ingen tillfällighet att det stod "Permobil" på hans tröjreklam. Ska inte domarkåren stävja maskningar?)

Nå, vi går till EM-uppehåll med serieledning, och vem hade väl väntat sig det för ett par månader sen? Dessutom är vi här utan att ännu ha gjort en riktigt helgjuten match än. Det kommer bli en lång juni månad. Jag längtar redan till revanschmötet med Djurgården i juli.

Fotnot: Som vanligt är det hemmaredaktionen som sätter spelarbetygen

0 kommentarer