Allsvenskan är inte jämn! Allsvenskan är inte dålig!
”Allsvenskan är jämn och dålig som vanligt”. ”I den här serien kan alla slå alla”. ”Allsvenskan är en av de sämsta ligorna i Europa”. Som svensk fotbollssupporter är detta citat som du säkert dagligen stöter på i olika sammanhang. Det är det mest givna en sportjournalist skriver i en artikel om svensk fotboll och det är det vanligaste du får höra från vänner, taxichaufförer, kollegor och andra du pratar fotboll med. Nu är det dags att ta udden av denna kollektiva svenska massillusion. Allsvenskan är inte jämn! Allsvenskan är inte dålig!
När något upprepas tillräckligt ofta från olika håll blir det snart till en sanning. Men bara för att många säger samma sak behöver det inte betyda att det är rätt, snarare tvärtom. Om vi börjar med att titta på orsakerna till den felaktiga bilden att allsvenskan skulle vara jämn och dålig så hittar vi några bakgrundsfaktorer. Dessa faktorer är intressant nog orsaken till både bilden av jämnhet och dålighet.
Den första faktorn är att se på vad allsvenskan jämförs med. Det vanligaste fotbollsutbudet som bjuds i Sverige är Premier League, Serie A, La Liga, Bundesliga och Allsvenskan. Jag ska inte göra samma misstag som journalisterna och kasta mig in i hastiga jämförelser mer än att konstatera att det inte går att jämföra. Något som kanske är en jämförelse i sig.
Allsvenskan borde istället jämföras med de högsta ligorna i Norge, Danmark och Finland. Problemet är att sportjournalister inte vet någonting om dessa ligor och därför blir allsvenskan istället en motpol till de stora ligorna ovan, istället för en naturlig del i den divison där serien hör hemma. Allsvenskan är jämnare än de stora ligorna helt enkelt eftersom det spelas mindre matcher (26) än mot de andra (34-38), då hinner inte avstånden bli lika stora på slutet. Allsvenskan är sämre av så många anledningar så jag har inte plats att räkna upp dem här.
1. Sluta jämföra med de stora ligorna!
Det går att lägga kalkerpapper på tabellerna i Sverige, Norge och Finland efter 13 omgångar den pågående säsongen och det är i stort sett ingen skillnad mellan poängfördelningen mellan lagen. Ett par topplag, en mängd mittenlag och några bottenlag. Där är alltså allsvenskan inte jämnare än de andra. Helt normal faktiskt och så har det varit de senaste säsongerna. Och skulle allsvenskan vara sämre än de andra nordiska? Tillåt mig tveka. Bara för att ett lag får en fullträff i kvalet till Champions League betyder det inte att hela ligan är bättre. Intertoto då? Haha. Royal League bryr sig ingen om, inte i Norge heller faktiskt. Så glöm det. UEFA’s ranking då? Knappast ett bevis. Sverige producerar fler utlandsproffs än de andra nordiska länderna, något som tyder på en högre kvalitet. Och tänk på alla snygga mål det gjorts i årets allsvenska! Jag måste bara ha med ett känsloargument mitt i detta förnuftiga resonemang med logiska argument. Förlåt.
Den andra faktorn är de förutfattade meningar som följer med inför en säsong. Om inget lag har full pott och inget har noll poäng efter tre omgångar är serien automatiskt jämn och dålig. Vänta tio omgångar så ska ni se att det garanterat alltid finns en spridning som visar vilka lag som är bra och dåliga. Låt varje säsong vara en ny säsong och avvakta tills serien har fått en karaktär innan slutsatserna dras.
2. Sluta dra för snabba slutsatser av en säsong!
Den tredje faktorn jag vill lyfta fram är kanske den viktigaste av alla. Stora delar av folket kan helt enkelt inte förstå att storlagen är sämre än de mindre föreningarna. När HBK ligger i toppen av serien är den automatiskt jämn och dålig. För hade den inte varit det hade de aldrig kunnat ligga där. Eller hur? Det tar nästan en hel säsong innan folk börjar förstå att HBK är bättre än till exempel Malmö FF. Denna inställning till de mindre föreningarna gör att så fort ett av dessa lag överpresterar kommer domen direkt. Jämn allsvenska. Dålig allsvenska. Det är såklart djupt respektlöst att dra dessa slutsatser och alla journalister som antytt detta borde skämmas. AIK är ett bottenlag enligt alla konstens regler den här säsongen. Punkt. IFK Göteborg är ett typiskt mittenlag utan möjligheter att vinna serien. Punkt. HBK är ett topplag både spelmässigt och poängmässigt. Punkt igen.
3. Ändra inställning till de mindre föreningarnas goda prestationer!
Avslutningvis är det intressant att fundera lite mer kring varför dessa storlag ibland misslyckas med att utnyttja sina resurser. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Skillnaden mellan Malmö FF och HBK ekonomiskt är att jämföra med skillnaden mellan Chelsea och Blackburn. Hur ofta skulle Blackburn kunna komma före Chelsea i tabellen? Aldrig. Men i Sverige är det annorlunda. Oj, där jämförde jag med Premier League själv. Beklagar det. Om jag säger så här. Det finns en lovande svensk anfallstalang som heter Emra. Han är idag proffs i franska Lille. Det finns en annan svensk anfallstalang som heter Ola. Han har idag knäckt självförtroende och knäckt näsben. Detta är något som unga svenska talanger, deras föräldrar och agenter borde ha i åtanke när de väljer klubb i fortsättningen.
Styrelse, ledare och spelare i HBK gör ett jättejobb den här säsongen och förtjänar all respekt och positiva omdömen som kan ges, inte bara från en obetydlig krönikör som jag utan av hela landets fotbollsexpertis. Och kom ihåg en sak. När HBK möter Malmö FF på Örjans Vall om en dryg vecka är det ett topplag mot ett mittenlag som spelar. Om Malmö FF mot alla odds skulle vinna den matchen är det ett säkert tecken på seriens jämnhet och dålighet. För det är väl alltid det när ett sämre lag vinner mot ett bättre?