Eftertankar
Jag tänkte att jag, innan vi lämnar den här ändå klara förlusten bakom oss, skulle vältra mig lite grand i de vid det här laget snudd på likstela detaljerna från den. Säkert mest för min egen skull.
Som jag kände det var förlusten till slut helt odiskutabel. Trots att man fick en idealisk start, där Arvidsson petar in bollen efter en situation som alla med ljusblå känslor ansåg synnerligen kontroversiell. Faktum är ju att Dusan hoppar rakt upp mot bollen på Jesper Westerbergs inlägg, medan Sandqvist står bakom honom och fläker sig för att nå bollen. Visst kan Dulle sägas blockera skåningen, men det är ju bara en bieffekt av att han faktiskt står på rätt plats och är först på bollen. Sandqvist har ett och annat att lära av Håkan Svensson när det gäller placering och utboxningar. Men visst - han revanscherade sig med ett par riktiga klassräddningar senare i matchen.
MFFs kvittering känns hård mot HBK. Orättvis. Passningen är ett mästerverk, Johanssons djupledslöpning likaså. Men jag kan inte på något sätt beundra en spelare som slänger sig in i en duell med dobbarna före. Himmelriket-fotografen Peter Linds bilder visar hur Johanssons fot är vinklad i knappt 45 grader, och eftersom Bahne redan är nere på backen är dobbarna riktade rakt mot hans händer [se foto här]. Frispark var som helst på plan, och av hävd i synnerhet när offret är målvakt. Men inte den här gången. Det är knappast en vild gissning att Jonas Eriksson insåg tveksamheten kring att släppa det, men kände sig skyldig den högljudda MFF-publiken efter att de låtit honom förstå att de inte gillade hans domslut vid HBKs mål. Jonas Eriksson rankas som landets näst bäste domare.
För tredje matchen i rad lämnade HBKs spel en hel del att önska, för tredje matchen i rad fick HBK avgörande tveksamma domslut emot sig, och för tredje matchen i rad tappade HBK poäng. Det är enkla, hårda fakta. Fakta är också att man bör reda ut matcher som dessa tre även om man har domaren emot sig. Vid det här laget har HBK vid flera gånger uppvisat rena mästartakterna. De borde veta vad de kan, och hämta styrka från detta faktum när det blåser snålt. Mot Malmö syntes det tydligt att man inte riktigt trodde på det man gjorde, och det är synd och skam. Det finns ingen anledning att tvivla.
Resultatet blev en lågt liggande backlinje och dålig press från försvar och mittfält, varför Malmös offensiva spelare fick massor av ytor att skapa chanser på, låt vara att många av dem slutade med rena alibiavslut från för långt håll. Så som ett lag utan självförtroende gör. Men Malmö bjöds in i matchen, och fick så att säga självförtroendet gratis av HBK.
Det sved som en rambokniv i hjärtat när gräslige Niklas Skoog gjorde 3-1. Ett klassmål, absolut, ett sådant man kan göra när man är helt avspänd och tiden är på ens sida, mot ett stressat, impotent motståndarlag. Skoog är en spelare jag avskyr, även om jag inte tycker om att erkänna det. Han är en gnällspik och filmare - jo, värre än Robban Andersson - som en sorts kombination av de sämsta sidorna hos Mats Rubarth och Henrik Rydström. Och han kommer undan med det. Hans gnäll nämns inte i tidningar (vilket det gjordes om Robban och görs om Rydström) och hans filmningar talas det tyst om utom hos oss HBKare som fick sota för det när han filmade till sig en straff i MFFs guldmatch mot Elfsborg för några år sen. Att det var han som fick sätta spiken i kistan var som att få flingsalt ingnuggat i ett öppet sår.
Det är ingen skandal att förlora mot MFF, inte ens hemma. Ett lag med så bra spelare, som inte vunnit på sex matcher - det är väl praktiskt taget statistiskt omöjligt att inte förlora mot dem då? Egentligen ligger det något i det där. Det gäller att möta motståndarna vid rätt tillfälle - som Blåvitt mot Kalmar senast - och för HBK var det fel och för MFF rätt den här gången. På Stadion i våras var det tvärtom. På söndag kommer HBK helt att slippa favorittrycket på Janne Anderssons favoritarena Söderstadion. Och det är bra. Bajen är frustrerade efter derbyförlusten, och den tunga matchen i Örebro, och borde börja känna rejäl stress i poängjakten. Det låter för mig som bättre förutsättningar för HBK. Och efter de senaste åren, visst har HBK tjänat ihop till en seger över söderkisarna?
Eller så är det bara jag, i efterdyningarna av en av de mest plågsamma hemmaförluster jag upplevt, som dagdrömmer.
