2017-04-09 15:00

Toulouse - Marseille

Inför HBK - IFK: Sanningens ögonblick

Seriens båda överraskningslag möts i toppmatchen på Örjans Vall. Ett möte med anor, och många minnen. HÄB filosoferar och utbyter tankar med Janne Andersson.

Hösten är över oss, och med den kylan, mörkret och guldstriden. I den nittonde omgångens sista match ställs HBK mot ett IFK Göteborg som smugit med bakom topplagen och som efter 5-0 borta mot Kalmar alltmer framstår som en tydlig medaljkandidat. HBK å sin sida har varit med i toppen hela året, men hade en liten svacka i somras och var utan seger i tre omgångar - ett faktum som dock är lätt att glömma efter den stabila bortasegern mot Hammarby senast. Där spelade HBK verkligen som ett topplag - man lät Hammarby föra spelet men bet effektivt ifrån när de kom i närheten av att skapa en chans, samtidigt som man spelade ett effektivt offensivt spel med snabba omställningar och säkra passningar. Och jag vet att gemene Dif-fjortis inte tycker att det är så ett topplag spelar, men så är det - har man inte resursmedvetenhet har man ingenting. Hur har det gått för Dif i europaspelet på sistone?

Mot västkustrivalen Göteborg blir det feststämning, högt ställda förväntningar och rimliga drömmar om att ta plats i främsta vagnen på det där guldtåget man hört så mycket om på sistone. Samma känslor drabbade oss inför MFF-matchen, en match som slutade med att gästerna fick förstöra festen och svepa ut från Örjan med alla tre poängen.
- Vi har inte snackat ett dugg om det, säger Janne Andersson oberört när HÄB ringer upp.
- Vi vet vad vi går för och hur bra vi är. Vi har presterat som ett topplag under säsongen, vi har vunnit hälften av våra matcher. De första matcherna var väl lite mer trevande, men sen har vi hittat vårt spel och vårt självförtroende. Däremot tycker jag att vi alltid borde se oss själva som lite halv-underdogs när vi möter de rika klubbarna. Vi känner inte trycket att vi måste vinna, däremot vet vi att vi kan plocka fram tillräckligt mycket ur oss själva för att göra det.
- Det gäller hela tiden att vi får ut vårt bästa. Tittar man på topplagen i Allsvenskan är vi inte sämre än något av de andra lagen, men inte nödvändigtvis så mycket bättre heller. Det är inga stora marginaler i år. Vi kan slå alla lag i serien, men det finns samtidigt inget lag som på en bra dag inte kan slå oss. Vi känner till våra styrkor, men också våra begränsningar.

Kanske är det det som verkligen skiljer HBK från andra svenska lag. Självdistansen, ödmjukheten inför uppgiften och de egna tillkortakommandena. För inget svenskt lag har någonsin varit utan dem. Inte Blåvitt våren 1986, inte HIF hösten 2000 och inte "Real Malmö" 2004/05. Men det finns de bland dem som har inbillat sig det.

Tomas Zvirgzdauskas är avstängd, som vanligt mot Blåvitt skulle man kunna säga. 2005 var han borta i bortamatchen, ett omdöme som för övrigt skulle kunna användas om hela laget efter 4-0 till Blåvitt redan efter första halvlek. I fjol saknades han hemma efter en incident i en träningsmatch, och HBK kollapsade och släppte in fyra skitmål i 1-4-förlusten på Örjan. Tacka fan för att det finns en liten gnagande oro i varje HBKare inför tisdagens match.
- Visst, Tomas är en spelare du vill ha på plan i alla väder, alla dagar i veckan. Samtidigt är det en del av spelet, något som vi måste kunna hantera. Vi står inte och faller med en spelare, oavsett vem det är.
- Tommy Jönsson går in och ersätter, och han har sett väldigt bra ut på sistone och har varit mycket bra på träningarna senaste veckan. Peter Larsson å sin sida har verkligen blommat ut i år och är en formidabel försvarsspelare. Det var ett helt annat läge i fjol, när de båda också spelade mot Göteborg. Peter fick gå in utan att vara helt återställd från sin skada, och Tommy var inte heller fullt fit. Nu är båda hela och i toppform.

Tommy flyttar alltså in i mitten, vilket lämnar vänsterbacks-positionen öppen för spekulation. På de senaste träningarna har flera olika spelare testat där, bland andra Hasse Mattisson, Jesper Westerberg och Tibor Joza. Av dem är Jeppe den naturlige ytterbacken, medan mittbacken Tibbe och mittfältsankaret Hasse båda har spelat på positionen tillräckligt för att klara av det utan större besvär. Tibbe spelade tidigare i år högerback i sex matcher, och gjorde mycket bra ifrån sig. HÄBs gissning är dock att det blir rutinerade Hasse som kliver ned från mitten. Tibbe har varit utanför truppen de senaste matcherna och det är ett stort steg att då kliva rakt in i startelvan - även om Professorn & co överraskat på liknande sätt förut. Ännu ett faktum som talar för att Hasse spelar vänsterback är dock att det finns en väldigt kompetent ersättare på just hans position.

Sebastian Johansson värvades till HBK i somras från turkiska Malatyaspor. Han hade då under en längre tid följts noga av HBK, och när han lät förstå att han ville hem till Sverige vilade Arne Ekstrand och hans stab inte på lagrarna.

Värvningen kom som en överraskning för många. Men trängseln på innermittfältet - där "Seb" konkurrerar inte bara med Hasse utan också med supporterälsklingen Ante Johansson och talangfulle Tim Sparv - förklarades snart då Hasse Mattisson meddelade att han tänker sluta med fotboll på elitnivå efter säsongens slut. Sebastian blir den självklare ersättaren som farsa på mitten. Trots att han kom till Halmstad efter nästan två månader utan tävlingsfotboll har han ändå visat sig vara i god form, och har fått mycket speltid. Debuten skedde mot Gais, där han redan efter några minuter hade spelat fram till ett mål och dragit på sig ett gult kort efter en riktig benknäckartackling som hördes över hela Örjans Vall.

Innan han gick till Turkiet spelade Sebastian i nio år för IFK Göteborg. Något man givetvis inte glömmer. Även om han inte skulle spela från start lär Seb få speltid mot sina gamla lagkamrater. I Daniel Zells intervju [klicka här] förklarar han emellertid att sympati för Blåvitt inte ryms i hans hjärta inför matchen, även om han inte har något emot att det går bra för dem annars. Men är det inte ändå en knivig situation för en spelare som hade en trogen skara fans bland Änglarna?
- Jag tror faktiskt inte att det påverkar alls, säger Janne Andersson.
- När du spelar match är du så inne i det du gör, så inne i spelsituation framför dig. Du har din uppgift och då finns det inget annat. Sedan är det klart att det kan kännas underligt innan, men det tar du inte med dig till matchen. Hasse Mattisson påpekade ungefär samma sak när vi skulle spela borta mot Malmö. Ju närmare matchen kom desto mer naturligt kändes det.

Och det gick ju alldeles utmärkt den gången.

På förhand är det näst intill omöjligt att komma med en gissning som känns mer riktig än någon annan. Det kan bli 0-0, det kan bli 3-3, det kan bli 0-1, det kan bli 6-0. Det enda vi vet är att det lär bli kul, det lär bli mycket folk, det är två topplag som båda oavsett resultat kommer att vara fortsatt med i toppstriden. Janne ser fram emot matchen lika mycket som vi.
- Det ska bli jätteroligt att spela hemma igen. Vi vet att vi är bra hemma, enda plumpen är ju Malmö, som fortfarande inte känns helt rättvis. Men vi har varit bra under en lång period nu, och matchen senast var också väldigt bra. Framför allt var det glädjande att vi var så oerhört stabila i defensiven.
- Det finns så mycket vinnarattityd i det här laget. Efter den här perioden när vi tog för få poäng sa folk att vi var slut, men ändå har vi bara två förluster på de senaste tolv matcherna. Mot Bajen rann det till ordentligt, och vi visade återigen hur starka vi är.

Vi blåsvarta må vara nervösa inför matchen, men det är vi inte de enda som är. Tänk er en motståndare som har en stark defensiv, en påhittig offensiv med hårt arbetande löpare som dessutom kan både dribbla och skjuta, ett lag som är livsfarliga på fasta situationer och som är seriens mest svårslagna. Och ni möter dem borta.

*biter på naglarna*