2-2 känns som en förlust

Årets Match slutade 2-2. Ett resultat som gästerna ska vara mer än nöjda med. I en bitvis mycket välspelad match var det HBK som hade de vassaste chanserna, men än en gång tappade man poäng på sin bristande effektivitet mot Malmö.

Eller, Malmö - Afonso, kan man väl kanske förtydliga med. För det var när det kommer till kritan han som var skillnaden mellan de båda lagen. Ingen annan spelare i allsvenskan kommer i närheten av hans nivå när han är som bäst, och tyvärr brukar han vara som allra bäst i de stora matcherna (och mot HBK, oavsett hur vi ligger till - minns hans show på Gamla Ullevi i fjol).

Emellertid skulle HBK förstås ha avgjort matchen redan innan den brasilianske stjärnan fick chansen att lyfta MFF. I första halvlek gjorde vi två mål, och hade bud på flera till - hade Yaw Preko inte, som Hallandspostens eminente sportkrönikör Jan-Owe Wikström uttryckte det, haft vänsterdojan på höger fot hade det stått åtminstone 3-0 i paus. För på något annat sätt kan man knappast förklara hans båda, varje på sitt sätt unika, missar i bra lägen innan paus.

Det var ändå Malmö som började bäst. De första tio, femton minuterna såg det ut som om HBK skulle få genomleva 90 väldigt svåra minuter mot ett lag vars offensiv var kvick och flyfotad samtidigt som den var blytung och massiv. Afonso, Skoog, Chanko och Höiland ven omkring HBK-försvaret, som fick ge sitt yttersta för att alls hänga med i svängarna. På innermittfältet vann Tomas Olsson och Daniel "Sidled" Andersson det mesta och gjorde livet surt för Turbo och Magnus Andersson.

Efter den vassa inledningen mattades MFF dock av. På en hörna från höger nickar MFF-lånet Markus Rosenberg stenhårt mot främre stolpen, bollen räddas och returen tar Mackan själv hand om, en bredsida vid vänstra stolproten, och hastigt och lustigt stod det 1-0 till hemmalaget, och den nyss så högljudda MFF-klacken blev plötsligt dödstyst. Därefter var det mest HBK. Man kunde flytta upp folk, passningsspelet stämde plötsligt och djupledslöpningarna funkade som de skulle. Och man började få grepp om Afonso. Plötsligt var det HBK som stod för chanserna, även om förspelen till dem var av betydligt högre klass än avslutningarna. Malmö hade förvisso en stenhård nick, från Tomas Olsson, men Conny Johansson visade strålande form och gjorde en suverän räddning.

Efter en knapp halvtimme blev MFF:s skyttekung Niklas Skoog skadad, i en duell med Joel Borgstrand och Tomas Zvirgzdauskas. Han linkade av planen för vård, och medan hans fot sågs om passade HBK på att kontra. Tillsammans med Touma utmanade Rosenberg återigen MFF-försvaret, som fick tag på bollen, rensade - rakt på Touma. Han serverade Mackan, som elegant skickade in 2-0 i en båge över Asper, och rakt upp i högerkrysset.

Alldeles efter målet hade Mackan till och med chans att bli hat-trickskytt, men hans skott på passning snett inåt bakåt från kortlinjen (detta underbara anfallssätt!) gick högt över. Man fortsatte ösa på, och Mackan, Preko, Sharbel och Anklev kom i våg på våg, hjälpta av såväl innermittfältet som ytterbackarna - där både Joel och Emil hittar allt bättre in i sina roller. Malmö hade ännu en chans värd att nämna - när segerskytten från förra mötet mellan klubbarna, Jon Jönsson (som ersatt den skadade Niklas Skoog), till synes helt paralyserad lyckades med konststycket att missa vidöppet mål från ett par, tre meter.

I andra halvlek försökte Malmö dra igång samma frejdiga offensiv som i början av första, utan att riktigt hitta samma flyt i spelet. HBK å sin sida hade en del lovande kontringar, utan att komma till några riktiga farligheter. Det blev samtidigt alltmer påfallande hur lätt domare Stefan Johannesson - i övrigt utmärkt - hade för att döma frispark när MFF:s spelare ramlade på offensiv planhalva, medan Preko och Mackan fick ta bra mycket stryk på Malmös planhalva utan någon som helst åtgärd. Och nog fan la sig Afonso och Tomas Olsson betydligt lättare än någon annan på plan (Sharbels dykning? Visst, den var överdriven, men han blev definitivt bragd ur balans).

I 60:e minuten löpte Afonso loss på en fin djupledsboll, men Tommy bröt snyggt och förpassade bollen ut över kortlinjen. På den efterföljande hörnan dök debuterande Peter Abelsson upp, och Conny var chanslös - reducerat till 2-1. 2-0 kan ju verka som en trygg ledning, men så fort motståndaren gör ett mål är det match igen. Och vi har sett det förr, för inte många omgångar sedan var det Öis som efter att spelats ut efter noter ryckte upp sig de sista tio och lyckades kvittera. Och MFF var inte ens utspelade.

Tvivlet började sålunda växa. Hos oss på läktarna, och även hos spelarna. Visst hade de enats om att inte försöka spela på resultatet, utan att anfalla och hålla i bollen. Men visst syntes det att man inte tog samma chanser som man gjorde vid 0-0? Följden blev ett något halvrövat anfallsspel, där Mackan helt plötsligt omgavs av minst tre spelare så fort han fick bollen, och Preko inte ens kunde hitta till samma sorts lägen som de han så frejdigt bränt i första halvlek.

Det låg i luften att en kvittering skulle kunna komma - och det gjorde den, givetvis, genom Afonso Alves Martins Jr., gissningsvis den enskilde spelare som kostat HBK flest poäng de senaste åren i Allsvenskan. Kan han inte bara bli värvad av FC Köpenhamn i vinter? Snälla? Till råga på allt kom målet efter en frispark, som felaktigt tilldömdes MFF då Afonso trillat omkull i en liten hög rakt framför HBK:s straffområde. Returen på frisparken tog Afonso själv hand om, avancerade till höger i straffområdet, och lyckades något tursamt tråckla in bollen vid höger stolprot. Det är inte utan att man undrar vad Conny höll på med där, men det såg ut som om Afonso lurade honom ur balans.

Efter målet vaknade HBK till och lyckades uppbåda lite mer tryck i offensiven, men utan att lyckas få till några sylvassa chanser, även om Sharbel Touma och debuterande Gunnar Heidar Thorvaldsson var på väg mot ett par riktigt fina lägen.

Allt som allt, inte helt orättvist, även om det definitivt är Malmö som ska vara absolut mest nöjda med poängen. Utan en Afonso i laget kan jag däremot lova att de aldrig hade fått dem. För HBK:s del är det nu jakt som gäller. Vi ligger en poäng bakom de stora elefanterna Malmö och Blåvitt, vilket ju egentligen borde passa oss alldeles utmärkt. Det är ju trots allt sju omgångar kvar, och vi kan nog utgå ifrån att ingen av de andra två toppklubbarna kommer att ta full pott. Och samtidigt har vi flera bottenlag kvar att möta, samt förstås IFK hemma i slutomgången. Än är vi med. Eller som Janne uttryckte det på presskonferensen; - Vi kommer nog vara med och jävlas ännu ett tag.

Damn straight.

0 kommentarer