Lantmän levererar: Sammanfattning 2004

Himlen är blå sammanfattar de enskilda spelarnas 2004 i tre delar. Detta är första delen.

1. Conny Johansson (26 matcher - 0 mål)
Conny tog stora kliv i fjol. Från att ha lidit en del av brist på rutin under förrförra året, då han tog över som förstamålvakt efter Håkan Svensson, har han gått till att bli en stabil allsvensk målvakt, med relativt låg felprocent. Det enda misstag man kan lasta Conny för var vid det där målet när han skulle täcka vid... nej, vi glömmer det. Conny har tagit stora steg framåt de senaste säsongerna, och tillhör nu de bästa i serien. Gott så. Förresten - vi får inte glömma bort hans snygga passning till Björn Anklev vid 5-3-målet mot Landskrona.


5. Joel Borgstrand (23 - 1)
När man sammanfattar Joels karriär i HBK kommer hans många och långa skador tidigt att omnämnas. I fjol gjorde han sin fjortonde säsong i klubben, men bara den fjärde som inte var söndersliten av skador. Möjligen var fjolårets säsong också hans bästa. Joel var Jannes förstaval som högerback, och imponerade både defensivt och offensivt. Han gjorde även sitt tredje mål totalt i HBK, en läcker avslutning vid målvaktens vänstra stolprot efter ett snyggt väggspel med Dusan Djuric, i hemmamatchen mot Hammarby. Kompenserar sin långsamhet med god placeringsförmåga och stor rutin. Klarar Joel av att hålla konkurrensen stången på högerbacksplatsen 2005?


11. Gunnar Heidar Thorvaldsson (6 - 0)
Gunnar kom till HBK under sensommaren, och hann inte riktigt få något fäste i laget under den korta period han hann spela under förra säsongen. Fast det är ju inte heller ett lätt jobb att slå sig in mellan Markus Rosenberg och Yaw Preko, med den form de visade då. Sex inhopp blev det för den isländske talangen, men tyvärr inga mål. Dem ser vi i stället fram emot under 2005.


13. Andreas Johansson (15 - 0)
Efter att ha gjort en riktigt bra säsong 2003, som kröntes med uttagning till landslaget under Asienturnén och utnämning till Årets Kvast, var Antes 2004 en besvikelse. Femton spelade matcher, varav lejonparten som inhoppare, blev det skrala facit. Fram till 2004 hade utvecklingskurvan pekat brant uppåt, och den gångna säsongen blev den första stora motgången. Andreas tycktes ha svårt att hitta sin plats i sin "vanliga" position som innermittfältare, och som ytter blev det av förståeliga skäl också svårt. Emellertid har Ante, av årets försäsongsmatcher att döma, hanterat motgången väl. 2005 tar vid där 2003 slutade.


14. Dusan Djuric (23 - 2)
2004 blev året för Dusans definitiva genombrott i Allsvenskan. Dulle bildade ett lysande innermittfältspar tillsammans med "Turbo", men var faktiskt inte helt ordinarie när säsongen började - den minnesgode vet att det var Magnus Andersson som startade i par med "Turbo" i premiären på Eyravallen. Det tog emellertid inte lång tid för Dulle att övertyga Janne om att han var för bra för att börja på bänken. Efter en usel första HBK-halvlek hemma mot rivalen HIF i den tredje omgången bytte Dulle av Ante Johansson, och när matchen blåstes av hade man vänt 1-2 i paus till en härlig 3-2-seger. Det var också startskottet för de fem raka segrar HBK radade upp på våren, och Dusan var tungan på vågen som speluppläggare och - faktiskt - bollvinnare på mitten. En lysande säsong toppades av under vintern med en plats i landslagstruppen i den sedvanliga "Asienturnén" - som i år gick till Mexiko - där Dulle även fick göra sin landslagsdebut. Inför 2005 är förväntningarna ännu högre. Dusan själv säger att han vill göra fler mål (två under 2004) och kanske spela mer i landslaget. Han har redan fått gott om uppmärksamhet i riksmedia, något som för HBK-spelare brukar betyda att stordåd står för dörren. Dessutom lär det vara fotbolls-VM nästa år. Kanske är Dusan då mogen att ta över den offensiva mittfältsrollen i landslaget efter en vid det laget lagom taco-däst Anders Svensson. Dusan är kort sagt - för er som inte förstått det än - "den nye Ljungberg".


18. Björn Anklev (17 - 2)
Det var inget dåligt steg att gå från division III med Nyköpings Bis till att spela om det allsvenska guldet med HBK. Men för Björn blev det en överraskande smidig resa. Redan i debuten, den beryktade 5-3-segern hemma mot Landskrona, gjorde han ett påpassligt typiskt skyttekungsmål, när han löpte direkt på Connys långa utspark och avgjorde när HBK släppt in sina motståndare i matchen och var i allvarlig gungning. Sedan följde han upp med ännu en fin strut mot Elfsborg ett par omgångar därpå. Fick spela både anfallare och högerytter, och visade upp en frejdig optimism och ett moget spel i båda rollerna. Det ska bli intressant att se vilka steg Björn kan ta under kommande säsong.


23. Emil Jensen (21 - 0)
Emil var skadad under början av säsongen, och fick sedan finna sig i att vara reserv bakom Joel och Texas. När den senare blev skadad fick Emil däremot chansen, och var ordinarie som vänsterback under återstoden av året. Emils snabbhet är en verklig tillgång i backlinjen, och han utnyttjade den väl för fina offensiva ruscher, och som vanligt väntar vi på det första målet. Vågar man hoppas på att det kommer i år? Den brist Emil kritiserats mest för är av hävd passningsspelet (inklusive långa uppspel), något som förbättrades under 2004 - även om det fortfarande kan gå framåt. Ska man hitta några negativa inslag så var det inte roligt att se de markeringsmissar Emil tidvis gjorde sig skyldig till - det är vi inte vana vid. Erik Johanssons kvitteringsmål för Hammarby i 2-1-matchen på Örjan är ett exempel. Emil har helt enkelt ett par mindre justeringar att ta tag i - sedan ser jag ingen anledning till att han inte ska vara helt ordinarie.


Nästa del i spelarsammanfattningen kommer i morgon.

0 kommentarer