Mållöst med mersmak på Alevallen
HBK:s träningsmatch mot guldfavoriterna (?) Kalmar slutade mållöst. En tempofattig match på en svårspelad plan gav ändå en del positiva signaler när premiären närmar sig.
Regnet som duggat ned under veckan höll sig borta nästan hela matchen, men det var inte varmt på en ändå ganska vårig Alevallen. Gräset allt grönare, mössorna något färre nu - det är två veckor kvar till premiären, och det märks faktiskt. Även på planen.
Och då menar jag inte planen som sådan, för den var mjuk, lite tuvig och försedd med ett par tungspelade sandbunkrar där inte ens Kalmars skogshuggarlirare kunde annat än att gå på knäna.
Spelet, däremot. Det var inte nödvändigtvis vackert, och tempot hackades upp alldeles av frisparkar som rätteligen blåstes, och av frisparkar som borde ha blåsts - det var en träningsmatch, inte en vänskapsmatch, och det märktes tydligt på KFF:arnas inställning. Mycket armbågar, många höfttacklingar och talrika knuffar och efterslängar borgade för ett hockeyliknande tempo: Start - stopp, start - stopp. Men det syntes ändå att det var två lag som absolut börjar närma sig säsongsformen. Tändningen fanns där (uppenbarligen), samtidigt som skärpan satt där den skulle. Om något begränsade var det snarare den svårbemästrade planen.
Kalmar började starkast. De pressade bra och lyckades med några skapliga kombinationer trots det ojämna underlaget, dock utan att skapa något riktigt farligt. För det mesta slutade anfallen med att någon sköt högt över.
Första halvlek var på det hela chansfattig - Texas hade ett fint skott precis utanför burgaveln, Conny tv-räddade ett skott mot krysset av duktige Marcus Lindberg (välkommen tillbaka till Allsvenskan, var har du hållit hus?), och Anselmo sköt ett fint skott som Wastå fick sträcka ut sig rejält för att täcka. Annars var det tätt, tätt i straffområdena, och utanför. Anel Raskaj var väl den ende som lyckades skapa tid och utrymme att dribbla med bollen, och när han väl fick den gjorde han det väl, och skapade utrymme åt sina lagkamrater.
I början av andra hade HBK en fin period, där man tryckte på rejält mot Kalmars mål. Alex Prent hade vaknat till ordentligt och var inblandad i det mesta. Han hade dock inte riktigt flyt i sistatouchen - såväl skott som inlägg hade en förmåga att leta sig över kortlinjen, när de inte gick högt över mål. Hittar han kylan blir han livsfarlig, nu är han "bara" bra. Men högerkanten känns trygg. Prent är smart i spelet och kommer säkerligen att kultivera ett fint samarbete med Micke Rosén allt eftersom.
Efter kanske tio minuters HBK-press var rollerna omvända, och KFF trummade på rejält. Conny Johansson visade föredömligt lugn och god placeringsförmåga när han testades flera gånger.
Efter ett läge för Kalmar tjugo minuter in i halvleken tvingades Peter Larsson byta, med misstänkt ryggskada. Låt oss hoppas att det inte är något allvarligt. I hans ställe kom Hjalmar Öhagen in. Texas flyttades ned som vänsterback, Tommy tog Peters plats i mittförsvaret och Hjalle gick in som vänsterytter.
Lagen fortsatte att ta ut varandra, och chanserna var fortsatt relativt få. HBK pressade på något, men hade svårt att penetrera det täta kalmarförsvaret. Matchens bästa chans kom med minuten kvar, när Anselmo rann igenom och satte bollen i insidan av Wastås högra stolpe. Returen rensades effektivt bort, och matchen slutade mållös, 0-0.
Anselmo såg pigg ut, och stod för några fina dribblingsnummer. Dock syntes tydligt att han hämmades av det dåliga underlaget - låt oss hoppas att Örjans matta är finare till premiären. "Selmo" togs dessutom hårt av kalmarspelarna, och även om han så småningom av såg till att ge igen med samma mynt är det inte lätt att spela fotboll med en mänsklig ryggsäck på närmare hundra pannor, eller med knän och armbågar som skaver mot ryggen. Magnus Arvidsson spelade drygt två tredjedelar av matchen och stod som vanligt för flera bra öppnande löpningar. Ajsel Kujovic som ersatte honom togs hårt av Kalmars backar, men gjorde det ändå bra som targetplayer.
Backlinjen fungerade bra hela matchen, trots bytet på två positioner i andra, och man höll nollan för tredje gången i rad, vilket naturligtvis är oerhört positivt. HBK kommer att vara svåra att göra mål på i år, och det känns oerhört bra.
Janne Andersson var relativt nöjd efter matchen, även om han inte tyckte om det dåliga tempot. Men oavgjort med mersmak mot en uttalad guldkandidat är givetvis aldrig fel.
Det man hajade till på mest med startelvan var vänsterkanten, där Tommy tog plats bakom en till mittfältet uppflyttad Texas. Fanns det en tanke på det tuffa motståndet där, eller var det ett test ni hade gjort helt oavsett?
- Alltså, jag skiter fullständigt i Kalmar, eller vem vi möter. Vi vill prova olika konstellationer för att kunna anpassa oss efter vad som kan behövas under en lång säsong. Martin Fribrock var ledig idag för att vara med på sin brors bröllop, så då passade det bra att spela Texas där, konstaterar Janne.
0-0 mot Kalmar, som på förhand framstår allt tydligare som en av favoriterna till guldet i år. Besvikelse, givetvis, över att ingen av de fina chanser som skapades resulterade. Samtidigt, givetvis, förnöjsamhet över att ha hållit nollan mot ett riktigt bra lag, och att ha stått upp bra mot dem. Med snäppet vassare chanser och lite mer bett i anfallsspelet är det HBK som ska vara mest nöjda med dagens drabbning. På påskafton väntar genrep mot Elfsborg. Men redan nu ser HBK ut att gå väl rustade in i sin sextonde raka allsvenska säsong.
HBK:s laguppställning
Conny Johansson - Mikael Rosén, Tomas Zvirgzdauskas, Peter Larsson (ut 60), Tommy Jönsson - Alexander Prent, Sebastian Johansson, Anel Raskaj, Per "Texas" Johansson - Magnus Arvidsson (ut 66), Anselmo
Avbytare: Marcus Sahlman, Jesper Westerberg, Andreas Johansson, Hjalmar Öhagen (in 60), Ajsel Kujovic (in 66)
Kalmars laguppställning mer oklar - vi avvaktar kommande rapporter...
Fotnot: Vid publiceringen av denna matchrapport nås vi av kommentarer från spelare och ledare i Kalmar som bland annat menar att detta var "den värsta underlag de någonsin har spelat på". Det är till att höja sin krav allt eftersom, vad det verkar - i Sverige, i mars, är planerna sällan bättre än så här ens i Allsvenskan. Hur ska det då gå när serien drar igång, Viktor? Klart är att planen var dålig, men den var absolut inte det sämsta jag sett under de snart tjugo år som jag följt svensk seriefotboll (långt ifrån), och det var knappast heller planens fel att spelet hackades upp av Kalmars hårda och bitvis vårdslösa spel. Jag gillar verkligen att Kalmar anpassar sig till att inte längre vara kusinen från landet som med mössan i hand tackar för poängen, men det behöver ju inte nödvändigtvis innebära att man förfaller till larviga storstadsklubbmanér som att instinktivt skylla allt på planen när det inte går som man tänkt sig. Bara en tanke.
