Allsvensk ekonomi: 10 år av elitlicens
Sedan 1998 har svenska fotbollsförbundet publicerat en rapport om allsvenskans ekonomi det föregående året. Rapporterna skapades som en del i införandet av en elitlicens och har med åren utökats både i omfång och till separata rapporter om ekonomin i superettan, damallsvenskan och div1 föreningarna. HÄB presenterar här en artikelserie som går igenom dessa rapporter.
Dessa 10 år har varit omvälvande för svensk fotboll och för Allsvenskan. 1998 var det inte givet att alla allsvenska trupper bestod av heltidsproffs. Kunde man hitta spelare som var beredda att ha ett arbete vid sidan om fotbollen gick det att hålla nere kostnaden och därmed få mycket högre utväxling på de investerade pengarna. Men att behålla duktiga spelare utan att betala marknadsmässiga löner eller att motivera dem på annat sätt håller inte i längden. Sedan 1998 har även regelverken ändrats, från i år måste alla måste alla spelare från div 1 och uppåt ha proffskontrakt och Vasalund har även fått poängavdrag för att en spelare bara var amatör!
Efter en sammanställning av siffrorna i rapporterna kan man tyda vissa mönster. De etablerade allsvenska lagen bränner pengar i driften, mycket pengar, medan lagen som gör sporadiska besök i högsta serien tenderar att göra vinst i driften när de är på besök. Det är bara 5 lag, HBK, HIF, IFK Göteborg, Hammarby och Elfsborg som under dessa 10 år spelat i Allsvenskan hela tiden. Endast 2 lag, HBK och IFK Göteborg, har visat förlust i driften under hela perioden. För IFK Göteborgs del uppgår den samlade förlusten till 106,3 miljoner, för HBKs del stannar förlusten vid 62,4 miljoner. Örgryte har samtidigt bränt 87 miljoner i sin drift, men lyckades 2004 trolla till sig ett positivt driftsresultat på 0,6. Annars har det varit idel förlust för göteborgarna.
Hur de etablerade lagen tjänar in de pengar de bränner i driften är lite olika. HBK och MFF säljer spelare, HIF och DIF har rika vänner som ger dem pengar. HIF har fått tillskott bland annat genom lån från kommunen och DIF har fått pengar genom att sälja aktier i olika bolag, en form av riskkapital. Även Hammarby och AIK har sålt aktier, men detta i det fotbollsdrivande bolaget. När IFK Göteborgs kassa sinade, de levde länge på de miljoner man tjänat in på Champions League på 90-talet, övergick man till att sälja spelare på ett liknande sätt som HBK och MFF gör. Det gemensamma för alla finansieringsmetoderna är att de är osäkra. Vad händer när en klubb börjar prestera sämre, då blir ju inte heller spelarna eller aktierna lika attraktiva på marknaden och blir där med billigare, vilket kanske innebär att man måste sälja fler varje år istället. Å nästa år presterar man då ännu sämre.
Föreningen som bryter mönstret är Kalmar FF, som enligt ekonomiallsvenskan borde vara ett lag på besök men under perioden har tjänat 25 miljoner på att spela i Allsvenskan, inget annat lag är i närheten av detta driftsresultat. Här har Kalmar FF även en dold fördel, medan ledare i andra lag måste oroa sig för hur man skall klara driften och finansiera verksamheten nästa år kan ledare och befattningshavare i KFF koncentrera sig på att prestera bra fotboll. Man behöver inte sälja de bästa spelarna under säsongen för att finansiera verksamheten nästa år, vilket de flesta andra lag kan tvingas göra. Genom att man har ordning på driften behöver man sannolikt heller inte lägga lika mycket resurser som de andra klubbarna på att organisera just driften, föreningen blir effektivare genom att den redan fungerar.
Å så har vi Elfsborg. Den enda föreningen i Allsvenskan som byggt en ny arena, en arena som ger dem möjligheter att markant öka sina driftsintäkter och därmed sina driftskostnader, utan att påverka driftsresultat och eget kapital. Med andra ord, utan att riskera elitlicensen. Arenan stod klar 2005 och sedan 2004 har man ökat sina intäkter med hela 159% ! Detta kan man jämföra med Bollklubben som ökat med 20% under motsvarande period, mycket tackvare det nya TV avtalet. Under samma period har Elfsborg gått med vinst 4,5 miljoner i sin drift. HBK redovisar som tidigare nämnts ständigt underskott i driften, för dessa år minus 25 miljoner.
I exempelvis Premier League är det ett fåtal klubbar som är med och tävlar om ligatiteln, den ekonomiska klyftan mellan topp- och bottenlagen är också enorm. Allsvenskan går åt samma håll och det gäller för Bollklubben att försöka hänga med så gott det går ekonomiskt och försöka agera bättre och smartare på andra håll. Men oavsett behöver alla klubbar i allsvenskan se till att man kan finansiera driften utan att varje år behöva sälja av på tillgångarna. MFF och IFK Göteborg håller på med byggandet av nya arenor som kommer att ge dem samma utveckling som Elfsborg.
Klicka på bilden för att se kostnadsutvecklingen för 6 klubbar 98-07
För övriga klubbar ser det olika bra ut, tyvärr ser det kanske dystrast ut för just HBK. Vi har låga intäkter och gör konstant minus resultat i driften, ett bra ekonomiskt år går vi ”bara” med 3 miljoner i minus i driften. Samtidigt som vi har en tuffare period rent sportsligt ökar våra konkurrenter kraftigt sina finansiella muskler. Tillskillnad emot i början av den här tioårsperioden då vi hade intäkter i nivå med de andra toppklubbarna har vi nu snart bara hälften av deras intäkter. HBKs sportsliga kräftgång är alltså kopplad till den ekonomiska utvecklingen i föreningen, tillskillnad mot vad många hittills antagit.
Fotnot: SvFF har i 10 publicerat rapporter om allsvenskans ekonomi. Alla siffror i dessa artiklar har utgått ifrån dessa rapporter. Siffrorna för 1998 är grafiskt avlästa. Med driftskostnader, driftsintäkter och driftsresultat avses summor exklusive eventuella spelarköp eller försäljningar.