Krönika: Tomrummet efter Fribrock
Halländsk sommar. Jag är hemma på bästkusten och vandrar runt på Varbergs gator. River ner klistermärken från högerextrema organisationer och IF Elfsborg. Jag sitter på Torstensviks strand i Frillesås och dricker folköl. Tar ett bad i Träslövsläge och på Onsalahalvön. Vaknar av åskoväder på nätterna och känner en oro för Halmstads Bollklubbs yttermittfält.
Det är lätt att ryckas med i snacket om offensiva ytterbackar. EM-slutspelets utgång kommer att sätta sina spår - även i den allsvenska fotbollen. Och kanske till och med i Halmstads Bollklubb. Men det kommer att ta tid. Det är sällan den svenska fotbollen hänger med och en sådan förändring lär inte ske över en natt.
Vi har möjligen goda förutsättningar i den gode Jesper Westerberg. På vänsterkanten har vi en bloggande älg som inte saknar vilja på något sätt men knappast innehar den spetskompetens som en offensiv ytterback behöver.
Ska HBK vara ett topplag i år får vi förlita oss till offensiva krafter i anfall och på yttermittfältet. Och så den där Raskaj, förståss, och jag kommer aldrig att sluta älta om Tim Sparvs kvaliteter.
Hur har då vårt offensiva spel artat sig hittills i år? Jo, det fanns ju en skånepåg som flyttade till Sveriges sjuttonde största stad för några år sedan. Han skadade sig och fick under en rehabsäsong se ett HBK gå kräftgång. Han återhämtade sig och kom således att bli given där ute på sin vänsterkant. Ibland kritiserad men nästan alltid given.
Och så stack Dusan till Schweiz för att agera extrapappa till Emra Tahirovic. En brasse bytte Copacabana mot Tylösand och hoppet sattes till honom, en holländsk högerytter och en liten pojkvasker från U-laget. Samtidigt höjdes röster att nu måste fan den där vänsteryttern från Askeröd leverera.
Våren kom med hormoner och allsvensk premiär och i många matcher var HBK:s offensiv Martin Fribrock personifierad. I vissa matcher såg det ut som laget helt förlitade sig till Fribrocks löpningar och långskott. Och hade han spelat i Djurgårdens IF hade kvällsblaskekrönikörer krävt en plats i EM-truppen till vår gode Martin.
Medan Arvidsson led av måltorka, Tim Sparv hade mystiska sjukdomar, den holländske högeryttern inte levererade och säsongen kändes halvdan gjorde Anselmo mål då och då kändes Fribrocks närvaro som ett måste för att nå en respektabel placering i sluttabellen.
Men Martin Fribrock har sålts. Till Esbjerg i Danmark för fem millar. Och HBK:s offensiva yttermittfält är lika med Marcus Ohlsson som säkerligen kan leverera men att fylla tomrummet efter Fribrock är ett skyhögt krav för en så kallad talang.
Ante Johansson är bäst som sopkvast, Jesper Westerberg ska vara en ny modern ytterback, Prent har ljumskar som krånglar…
Hjalmar Öhagen är Hjalmar Öhagen.
Det är lätt att ropa på värvningar i sådana här tider. Men när åskovädret drog in över Nordhalland för några nätter sedan hölls jag vaken av en oro värre än den som uppstod när Bahne gick sönder förra hösten.
Med det menar jag inte att vi ska värva en kazakisk kantspringare
***
Vi får inte förlora mot Hammarby imorgon. Ni som har läst mina alster här tidigare känner väl till varför. Ser ni en sammanbiten och orolig spinkig typ med en frisyr som en boxare från femtiotalet muttrandes på kvasigöteborgsk dialekt på Örjans imorgon kväll – ge mig gärna en klapp på axeln.
Jag lovar att försöka ger en vänlig dunk i ryggen. För går vi mot mörkare tider nu får vi hålla tillsammans.
"För Dig vi ställer sig gärna upp
i så väl allsvenska som i cup
Du alltid kan räkna med vårt stöd
i så väl framgång som motgångens nöd"
Ja, vi kan, allesammans, hur texten ska sjungas.
