Krönika: Electromusik från Halmstad?
HBK-electro, är det möjligt? Kanske, säger jag. Förutsättningarna finns i alla fall. När jag försöker skriva texten blir jag dock jävligt nostalgisk. Och deppig.
"Sitter nervöst och laddar inför trelleborg-hbk. kom o tänka på att jag vill ha en magisk hbk-låt. och det är du som ska göra den. det fixar du va? gör en deppig en, vi förlorar ju bara hela tiden. Men idag blir det tre pinnar. / Jonas"
Jonas Börjesson är medarbetare på Himlen är blå. Han sköter FAN-TV och när han inte gör det tillverkar han riktigt trevlig electromusik som går att avnjuta på hans myspace-sida. Vi har via internet diskuterat möjligheten om ett samarbete av något slag. Mitt projekt Rivaliserande stenar skulle må bra av lite electrotakter från Laxstan. Jag vet inte om den gode Börjeson hade spetsat sin Cuba cola i helgen men i ett meddelande på Myspace skriver han följande:
Jag befann mig i Berlin då. Hade värdelös uppkoppling och kunde inte följa matchen mot TFF. Under dagarna i Berlin har Börjessons uppmaning så sakteliga börjat övergå i någon slags halvseriös kreativitet. En refräng med en klackkör som skanderar "Vi vill se HBK som vi minns det" går på repeat i skallen. För sommaren 2008 är det faktiskt så det känns.
Är jag en historierevisionist eller fanns det en tid då vi inte sålde våra nyckelspelare till danskjävlar, som Ernst-Hugo sa, mitt under säsongen? Är det efterkonstruktioner eller fanns det inte en tid då även etablerade allsvenska spelare kom till HBK? Har jag bara drömt, eller fanns det inte en tid, då HBK faktiskt krigade om SM-guld? Eller har det alltid varit så här? Är Kalmar FF och IF Ellos dom riktiga småstadslagen som alltid utmanat storstadsetablissemanget?
Ska det bli en deppig låt så ska den fan vara en nostalgisk sådan. Den ska hänvisa till jävligt goda tider som faktiskt inte var för så längesen. Den ska försöka vara en spark i röven på oss själva. Vi ska tillbaka. Vi ska resa ur mittenträskets sumpmarker och det är jävligt snart.
Stå upp, våga satsa och kom inte och skyll på puckade kommunpolitiker så fort HBK:s stagnering kommer på tal.
Nu har jag aldrig varit någon rimsmed av rang. När verserna ska till blir det mest:
"Det fanns en tid då vi fick jubla det var innan Stig lämnat jorden, innan Sella blev en Judas"
Eller…
"Det är lätt att bli känslig men här står vi nu och saknar Igor Sypriniewski"
Jag vill även få med Joel Borgstrand i låten men "Öga för öga, tand för tand, nu saknar vi till och med Joel Borgstand" känns lite väl b…
Idéförslag på spelare, ledare och matcher som ska omnämnas mottages gärna via foruminlägg eller mail bengtssonsfrestelser@hotmail.com.
Micke Syds "Vi är blå, vi är bra" är jättemysig, om man säger så, och "Toppen är vårt HBK" borde spelas på varje bollklubbares begravning men jag ser gärna en deppigare, mindre svensktoppsvänlig, melodi att skandera i dessa tider.
Jonas Börjesson kan således börja bygga en ny electrodänga. Så fortsätter jag, med er hjälp, att pula med texten.
