HBK klarade poäng i Borås

Trots oordnat spel lyckades HBK klara en poäng mot ett Elfsborg som ville mer än de kunde.

Vad är egentligen grejen med att nya fotbollsstadia måste ha ordet "Arena" i namnet? Borås Arena är ännu ett i raden av andefattiga och opersonliga namn och den må vara ganska snygg, men det tillför ett smolk i glädjebägaren.

Den diskussionen är ett exempel på vad vi ägnade oss åt att prata om i soffan på Plain Kitchen i Göteborg under en första halvlek som inte bidrog med mycket i övrigt för en HBK-supporter att glädjas åt. De gulklädda boråsarna tog ledningen efter ynka tre minuter och vi fruktade ännu ett sånt där gefla helvete som vi fick genomlida i förra omgången. En djupledsboll från Elfsborg drog upp en jätteyta för Joakim Sjöhage att springa på, och i kamp med Tomas Zvirgzdauskas fick han in bollen till Hasse Berggren som kunde skarva den i mål bakom Conny. Emil Jensen må vara en fighter, men mot ett köttberg som Berggren hade han inte mycket att komma med.

Efter målet fortsatte Elfsborg att ösa på, men det blev inget snabbt 2-0 - i stället kunde HBK komma in allt mer i matchen. Tyvärr hade man inte mycket för det, för i likhet med i stort sett alla andra tillfällen då man har hamnat i underläge var spelet krampaktigt och oerhört nervöst. Passningarna var genomgående snåla och knappa och vanligtvis stabila killar som Texas och Turbo saknade så gott som fullständigt timing och såg snudd på oengagerade ut.

Gunnar Heidar Thorvaldsson skadade sig efter en knapp halvtimme (sträckning?) och ersattes av comebackande Mamadu Bah. Denne visade stundtals upp fint spel och lade ett karakteristiskt snyggt instick på djupet till Joel Johansson, som dock tveksamt blev avblåst för offside. Johansson stod i övrigt för ännu ett imponerande inhopp. Imponerade gjorde även lagkaptenen Tommy Jönsson - tillbaka både på plan och som kapten. Alldeles i inledningen kunde vi ana en viss tveksamhet, men snart var han tillbaka i det goda slag vi är vana att se honom.

Hans förmodat eleganta kvitteringsmål fick vi emellertid inte se. Endast de som var på plats i Borås lär ha fått nöjet att beskåda härligheten, och av dem lär det ha varit en minoritet som uppskattade den efter förtjänst. Knapphändig information ger i alla fall vid handen att målet kom på en volley (passning: Dusan Djuric) från långt håll, där bollen borrade sig in i krysset in bakom Johan Wiland.

Efter ett tillfälligt avbrott kom så bilden tillbaka ungefär fem minuter in i andra, och vi fick se ett HBK som öste på väl så mycket som de gulklädda gjorde i inledningen av de första. Dessutom hade vi ju missat ett mål och ett enligt kommentatorerna mycket bra anfall. Det här skulle nog ordna sig. Emellertid föll HBK snart tillbaka i ett spel som påminde ganska mycket om första halvlekens tvehågsna duttande. Elfsborg å sin sida hade hela tiden chanser, men det skulle dröja tills slutet på matchen innan dessa började kännas någorlunda farliga.

Elfsborg anföll hela tiden med mycket folk och de snabba omställningarna tillät inte HBK-försvaret att slappna av för en sekund - en läxa man lärt sig på det hårda sättet redan i matchinledningen. Under den tuffa slutforceringen var backklippan Johan Sjöberg närmast att få in en segerboll. Hans fina nickskarv gick dock någon decimeter utanför. Även Samuelsson och Holmén hade hyfsade möjligheter. 1-1 kändes dock som ett logiskt resultat. Hemmalaget pressade bra, men ville mer än de kunde. HBK, å sin sida, presterade inget vidare i offensiven och får vara nöjda med sin utdelning. Det kommer att krävas uppryckning på onsdag mot (serieledarna!!!) Häcken.

Bra i HBK var Conny, Dulle (slarvigt passningsspel, men vilka genombrott!), Zvirre och Tommy, samt Emil Jensen - som höjde sig rejält i andra halvlek. Gult kort till "Texas", som inte står att känna igen. Lite plågsamt är det då vi känner till hans väldigt höga högstanivå. Till nästa match vore det överraskande om inte Peter Larsson kommer tillbaka som mittback och Tommy Jönsson tar över vänsterplatsen i försvaret.

Gult kort kan vi även dela ut till hemmadomaren Markus Strömbergsson och hans kamrater, linjemännen. 13-7 i frisparkar till hemmalaget speglar inte den match jag såg. Dusan blåses av för en suverän brytning på egen planhalva, och på offensiv dito när Johan Karlsson slänger sig billigt rakt framför ögonen på en alltför ivrig linjedomare. Mamadu Bah blir sedan brutalt nedsparkad strax utanför Elfsborgs straffområde, helt utan åtgärd. Tacklingen, med båda fötterna ortogonalt ställda mot Bahs smalben, borde ha renderat ett rött kort.

En statistik jag däremot - utan att ha de exakta siffrorna på - tror att HBK vann är hönstatistiken. Elfsborg skakade fram en del hönor, men HBK var aningen vassare när det gällde kvantiteten. Hönorna togs huvudsakligen om hand av Dusan Djuric. Förvirrande? Då ska man veta att hönor är det lokala namnet för hörnsparkar. I Borås gör man bäst i att göra som boråsarna.

0 kommentarer