Flytet som kom för sent
HBK befinner sig efter söndagens något turliga seger "bara" sex poäng bakom täten. Men turen man hade idag hade behövts bättre i onsdagens kvalmatch mot Anderlecht...
Örgryte och Halmstad fortsätter att vara ofina gäster på varandras arenor, och liksom förra året kunde HBK idag få med sig alla tre poängen hem till Örjans Vall. Dock inte utan en del tur. ÖIS inledde nämligen klart bäst, och till en början fick HBK knappt låna bollen – avsaknaden av Mördarn och Petter var påtaglig i inledningen.
Redan efter tio minuter hade ÖIS hunnit med flera vassa lägen, varav det kanske bästa var en högerhörna från Jeffrey Aubynn (som fånigt nog buades ut av flera närvarande kvastar) som Tobbe ofrivilligt (?) nära nog klackade in i eget mål, men Håkan var på alerten.
Minuten därpå hade HBK ett av sina sällsynta anfall, och i detta drogs Sami ner i ÖIS straffområde. Pålitlige Tommy Jönsson gjorde inget misstag från elva meter utan kunde räkna hem sin sjätte stramare för säsongen. Någon Örgrytespelare menade att Sami slängde sig och borde blivit varnad istället för att få straff. Ur min synvinkel, vilken är den man får från Gamla Ullevis ruttna bortaläktare (en verklig skam för Alliansen…) var det omöjligt att avgöra. Men som Tom Prahl uttryckte det efter matchen, så jämnar ju den här ekvationen av tur/otur alltid ut sig i slutet.
Straffen förde med sig en lyftning för Halmstadspelarnas självförtroende; spelet flöt lite bättre och efter hand kom de båda ersättarna Martin Ekström och Joel Borgstrand bättre in i spelet. Joel visade att det inte finns alltför mycket att oroa sig för när Mördarn är borta, och Ekan gav indikationer som tyder på att vi faktiskt har en kapabel ersättare på innermittfältet. Prahl tyckte rentav att han såg kvaliteter som hörde hemma hos en stor playmaker i vardande.
Men det var ÖIS som fortsatte att pressa, men även om man hade mycket boll hade man svårt att omsätta innehavet i rena målchanser. Några skott lyckades man få iväg mot HBK-målet, men Håkan Svensson visade storform och motade effektivt bort alla farligheter. Den räddning man minns bäst är förstås ”Ravelliräddningen” på Jocke Karlssons chip efter ett snyggt ÖIS-anfall.
Andra halvlek var ganska lik första, även om Örgrytes chanser var något mer sällsynta. Istället var det Sella som hade det första vassa läget, men hans något tama skott räddades påpassligt av pigge Dick Last.
HBK fortsatte att spela disciplinerat och tätt i försvaret, och lyckades även etablera press högre upp i banan, vilket man misslyckades med i första halvlek. Tobbe och Ekan hade vid det här laget hittat sina positioner betydligt bättre och etablerat en god kommunikation.
Robban, som inte hade någon av sina bästa dagar, byttes ut med en kvart kvar mot Björn Carlsson. Dessförinnan hade ÖIS gjort ett dubbelbyte, Patrik Elmander och comebackande (efter långtidsskada) Patrik Sandström kom in, Mike Owusu och Jocke Karlsson gick ut. Även om Elmander hade några skapliga lägen medförde bytet inga större förändringar för ÖIS.
Bortsett då från att Patrik Sandström efter tio minuter på plan fick bollen på handen innanför straffområdeslinjen – och HBK:s andra ”elvametare” var ett faktum. Tommy Jönsson lyckades ännu en gång hålla nerverna i styr och slog, hur kallt som helst, in 2-0 bakom Dick Last, och jublet bland oss supportrar visste knappt några gränser.
Trots en något halvhjärtad forcering från ÖIS under slutminuterna lyckades HBK hålla ifrån och kunde kvittera ut tre poäng, vilka kan visa sig mycket värdefulla under slutspurten i serien. För nästa match för Bollklubben är nämligen borta mot Hammarby på lördag, och vid seger där är man helt plötsligt med i guldstriden. Låt oss bara hoppas på lite kontinuitet…
Följetongen om högerbacken går vidare. På Gamla Ullevi var det Eminem som fick chansen, och det är helt uppenbart att hans självförtroende är allt annat än bra efter hans skakiga insats mot Anderlecht. I returen i Bryssel om tio dagar ser jag gärna någon annan spelare på den platsen, eftersom Anderlecht annars kan ha ett visst psykologiskt övertag, men i allsvenskan ser jag ingen anledning att byta ut Emil. För han är trots allt en stor talang, och även om han gjorde några billiga missar igår så gjorde han en hel del rätt också, och alternativen Stefan Vennberg är i mina ögon inget alternativ. Steves enda fördel gentemot Eminem är förstås rutinen, men det enda sättet en spelare kan få rutin är genom att spela, och därför faller min röst i frågan definitivt på Emil.
Emil hade också något av en tuff tid igår då vissa element på bortaläktaren tog för gott att bua ut honom (!) efter ett par misstag. Ofattbart tycker jag, man buar väl inte ut en spelare i sitt eget lag?
Ännu tråkigare var behandlingen Jeff fick, framförallt under första halvlek. Istället för att hylla honom för hans fina insatser för HBK under förra hösten buade och visslade man åt honom. Skandalöst dåligt beteende! Jag tycker också att det var tråkigt att han lämnade HBK, och dessutom för en annan svensk klubb, men karln är väl inte mer än människa? Nä, det är dags för Kvastarna att rannsaka sig själva i den frågan.
I övrigt tyckte jag att klacken stod för en helgjuten insats, trots den kassa akustiken på Ullevis bortaläktare lyckades vi klämma i ganska duktigt. Det är alltid en fin känsla när man hör ”H! B! K!” eka tillbaka från de andra läktarna… Mer hejaramsor, mindre hat. Keep it up!
När jag läser igenom betygen som Örgryteredaktionen här på SvenskaFans.com satt blir jag lite förvånad över att Håkan Svenssons namn saknas bland HBK-spelarna. För visst är han värd högsta betyg efter en sån här match?
Låt oss hoppas att han har återfunnit sin form från förra året, och att han tar med sig detta till Söderstadion på lördag...
Forza HBK!
