IFK Göteborg - Djurgården2 - 1
Ännu en förlust
Ett tappert kämpande HBK räckte inte till. Hammarby vann rättvist.
HBK:s förannonserade 4-4-2-uppställning har ställt till med stor förvirring bland många fotbollsstatistiker. Exempel på detta ser ni på Svenskafans laguppställning ovan. Sanningen är att HBK spelade med en uppställning som mer liknar 4-5-1.
Thorvaldsson spelade ensam på topp. Ingelsten och Preko fick i uppgift att hålla bredd på varsin kant. Djuric spelade som offensiv innermittfältare och Ante G defensiv innermitt. Turbo spelade mellan Ante och Dolle, eller snarare överallt som brukligt är.
Någon större succé förde inte den nya uppställningen med sig när de grönvita drog upp ett ursinnigt tempo inledningsvis. HBK-spelarna hann inte med utan tvingades istället att backa hem med mittfältet. Effekten av detta blev istället att Hammarbys backlinje fick ytor och kunde relativt ostört slå sina offensiva passningar.
Hammarby skapade många chanser. 1-0 (7 min) och 2-0 (42) föll därför logiskt till hemmalagets favör. Som kritiker kan man möjligen ifrågasätta att HBK inte lyckades rensa undan bollen vid båda målen.
Vid 1-0-målet hade Anklev möjlighet att brösta bort ett inlägg som senare når Björn Runström som lägger bollen mellan benen på Conny. En HBK-rensning sker vid 2-0-målet, men inte bättre än att bollen går rakt till Petter Furuseth Olsen som kan placera bollen i mål. Men om marginalerna var emot HBK vid dessa tillfällen hade man dem med sig vid många andra tillfällen då Hammarby tryckte på som mest. Sett till matchen som helhet och Hammarbys chanser ska man vara glad att det inte blev fler mål i baken.
Hammarbys ursinniga tryck mattades succesivt av ju längre matchen led. I slutet av första halvlek har HBK utjämnat spelet, men skapar inte riktigt några heta chanser. Inte förrän i 45:e minuten. Dolle slår en frispark långt utifrån högerkanten. Gunnar möter bollen perfekt vid bortre delen av straffområdet och nickar otagbart in bollen i andra burgaveln. Snyggt mål av islänningen. Det är vi många som unnar honom. Han fick slita enormt mycket när han ensam sprang och jagade på topp.
Andra halvlek är jämn inledningsvis. Men det är svårt för HBK att komma igenom Hammarbys solida backlinje. Det känns som att HBK är på väg att ta över matchen då Zwirgdauskas får sitt andra gula kort (60 min) och därmed får lämna plan.
Efter utvisningen tar åter Hammarby kommandot i matchen, men HBK kämpar frenetiskt och lyckas med nio utespelare åter lyfta spelet och sätta tryck på Hammarby. Med lite tur kunde man faktiskt fått in ett 2-2-mål. Men som matchen såg ut i sin helhet är det en helt klart en rättvis hammarbyvinst.
I HBK gör Emil Jensen åter en stormatch. HBK-bekantingen Jeffrey Aubynn skapade stor oreda på sin vänsterkant inledningsvis, men efter att Jensen gjort en rockad med Anklev blev det betydligt lugnare. Plus också till Conny Johansson, Magnus Svensson (som vanligt) och som tidigare nämnts Gunnar H Thorvaldsson. Även Andreas Johansson förtjänar beröm för sitt intelligenta spel. Som helhet finns det mycket hjärta och kämpaglöd i HBK, men tyvärr ser det fortfarande ostabilt ut på flera platser.
Som HBK-supporter är det svårt att acceptera att domaren kunde ta fram det andra gula kortet till Zvirre när han missar bollen och istället träffar Björn Runström på foten. Dessförinnan har samme domare totalmissat när en hammarbyback (den annars så duktige Daniel Johansson) armbågar Conny Johansson i en höjdduell. Det är saker som fortafrande maler i huvudet så här dagen efter. När det sedan händer på Söderstadion med tiotusen enögda fotbollstyckare, känns det som om hela världen är emot en.
Ibland kan det faktiskt vara skönt att få vara tjurig efter en furlust. Men det får inte gå till överdrift så man mister verklighetsförankringen. Ett alltid gott exempel på detta är HBK:s spelare och ledare som aldrig förlorar fattningen utan är storsinta även i motgång. Det hedrar vår fina förening.