Debatt: 51-pocentsregeln
Något i skymundan har Svenska Fotbollsförbundet tillsammans med Svenska Hockeyförbundet beslutat sig för att företag och privatpersoner ska kunna köpa idrottsklubbar. Idag får föreningen inte äga mindre än 51% av föreningens aktiekapital. Men nu har de båda förbunden skickat in en motion till Riksidrottsförbundet om en ändring av den s.k. 51-procentsregeln.
Jag ställer mig frågan om de båda förbundsstyrelserna verkligen har mandat för detta beslut bland medlemmarna. Har Lagrell och co verkligen dryftat detta bland föreningarna?
Hur som helst verkar det som att beslutet faller i god jord i mediavärlden där det bara hörts positiva röster. Frågan har tagits upp i Fan-TV:s Matchpuls men anmärkningsvärt är att inte någon av de fem medverkande har något emot motionen utan istället hyllade man den. Speglar detta verkligen svenska supportras mening? Från föreningslivet är det tyst och även bland de allt mer aktiva supporterorganisationerna lyser kritiken med sin frånvaro. Men vet folk vad förslaget egentligen innebär? Väger locktonerna av nytt kapital i din förening tyngre än rätten till en demokratiskt styrd förening? Eller är det helt enkelt så att frågan är för komplex för vanligt fotbollsintresserat folk att förstå?
Jag ska vara ärlig och medge att jag inte har den bästa kollen på vad en bolagisering av svenska fotbollsklubbar skulle innebära i den internationella konkurrensen. Men farhågorna jag ser är många och exemplen man ser i Europa idag är inte särskilt förtroendeingivande.
England är ett av de länder där man kommit längst med bolagisering av fotbollsklubbar. En klubb som kanske lyckats allra bäst med att dra in pengar från ägaren är Chelsea. Ägaren Roman Abramovich ser inte sitt engagemang i klubben som något vinstprojekt utan mer som en kul hobby. Därför pumpar han gladeligen in miljontals kronor ur egen ficka för spelarköp. Det han kräver i gengälld är förstås att ha makten att bestämma. Abramovich är nöjd och supportrarna är i huvudsak nöjda. Men frågan är ingalunda okontroversiell. Abramovichs pengar kommer i huvudsak från den ryska statens avreglering av oljeindustrin. En avreglering som skedde i krigsliknande former under Boris Jeltsins styre. Ett liknande exempel är Manchester Citys förre ägare. Han hade olagligt tillskansat sig pengar under sin tid som premiärminister i Thailand, innan han ogenerat började styra i den brittiska fotbollsklubben. Nu är det iochförsig inget som säger att en bolagiseringsreform i Sverige enbart skulle medföra att investerarna enbart består av halvkriminella typer. Men det är troligt att det skulle dyka upp riskkapitalister som inte ses med blida ögon i idrottsverige. Det var bara några månader sedan porrkungen Bert Milton hade för avsikt att köpa in sig i AIK AB. En helt bolagiserad klubb skulle helt klart ytterligare öka Miltons intresse att investera samtidigt som det skulle vara omöjligt för idrottsrörelsen att hindra detta.
En sportsligt välmående klubb i England är Manchester United. Men förhållandet mellan supportrar och ägare har länge varit spänt. Först med mediemogulen Rupert Murdoch därefter Malcolm Glazer. Uniteds ägare har knappast gått in i föreningen i form av ett mecenatskap utan snarare har syftet varit, precis som det egentliga syftet med alla aktieinnehav, nämligen att tjäna pengar för egen del. Mot detta står supportrarna helt maktlösa. De potentiella klubbmedlemmarna är istället konsumenter som ägarna gör pengar på. Om vi fortsätter med den engelska fotbollen bör man nämna historien om Wimbledon FC. Klubben bildades 1889 och gick i graven 2004 till supportrarnas stora förtret och sorg. Aktieägarna hade nämligen bestämt att klubben skulle byta namn och flytta till det ekonomiskt mer gynnsamma Milton Keynes.
Jag hoppas ingen är så blåögd så de inte tror att Wimbledons FC:s öde inte skulle kunna ske även i Sverige vid en eventuell ombildning av ägandet i fotbollsklubbarna. Bara under de senaste åren har det dykt upp ett antal konflikter som förmodligen haft en helt annan lösning om föreningen ägts av aktieägare istället för föreningsmedlemmar. Här är tre tydliga exempel där medlemarnas intresse strider med vinstintresset.
* 2004 väljer Djurgårdens ledning att förlägga sina hemmamatcher på Råsunda eftersom Stockholm Stadion saknar intäktsbringande faciliteter som restauranger och loger. Efter kritik från medlemmarna väljer ledningen att nästkommande år spela på Stockholm Stadion.
* Samma person som låg bakom Djurgårdens flytt till Råsunda, riskkapitalisten Tommy Jacobsson, engagerade sig senare i Åtvidabergs FF. Här vill Jacobsson flytta den anrika klubben till mer befolkningstäta Linköping. Föreningsmedlemmarna sa ifrån och körde iväg kapitalisten.
* Den 14 september 2007 kallade GAIS, Örgryte och Häcken till presskonferens. Tanken var att presentera ett förslag där de tre klubbarna skulle slås ihop och bilda FC Gothia. Förebilden var bl.a. FC Köpenhamn och man såg stora vinstmöjligheter då man bl.a. slapp att konkurrera om sponsorer från samma stad. Föreningarnas medlemmar och supportrar sa tydlig nej till idén. På presskonferensen kunde man höra folk som stod utanför och skrek "fotbollsmördare" och "avgå". Med det tydliga misstroendet från medlemmarna tog ledningen i respektive förening tillbaka sitt förslag. Många avgick från sitt förtroendeuppdrag.
Ett starkt vägande argument för att upphäva 51-pocentsregeln sägs vara att det är nödvändigt för att hävda sig i Europa. Men det argumentet faller om man betänker att såväl Real Madrid som FC Barcelona ägs under demokratiska former av sina medlemar. En annan åsikt bland bolagiseringsförespråkarna är att det är varje förening fritt att välja vilken väg man ska gå. Låt oss säga att medlemmarna i en förening vill bolagisera till mer än 50%. Varför ska man inte få lov till detta? Varför ska en paraplyorganisation som RF eller Svenska FF sätta stopp för detta kanske många frågar sig. För det första så står det varje förening fritt att göra detta. Men man kan däremot inte ingå i RF respektive SFF eller delta i deras tävlingar om man väljer att bedrivas som företag. Det är inget konstigt med detta. Det vore snarare mer konstigt om man tillät företag delta i seriepyramiderna. En annan aspekt i det hela är att med en förändring av 51-pocentsregeln skulle förmodligen många föreningar välja en kortsiktig lösning och bolagisera och på så vis få in kapital. Kvar finns kanske bara ett fåtal föreningar som fortsätter att vara medlemsägda. Dessa klubbar får därmed betydlig svårare att göra sig gällande då regler och lagar ska fattas i exempelvis momsredovisning, arbetsgivaravgifter och ersättning till spelare. I ett sådant perspektiv blir det mycket svårt att få gehör som idéell förening och risken är stor att man missgynnas ekonomiskt.
Så fotbollsälskare tänk till innan det är för sent! Det är nu det kan avgöras vem som ska ha makten i din klubb. Den som har haft möjligheten att investerat mest pengar eller som nu i demokratisk ordning där varje hjärta är lika mycket värt som någon annans. Vilka värden har egentligen ditt fotbollsengagemang? Själv var jag stor supporter till Manchester United på 80-talet. Idag kan jag ärligt säga att jag inte bryr mig vilka titlar de vinner. Det som betyder något för mig som supporter är att få möjlighet att tillhöra en gemenskap och att få uppleva fotboll med spänning och dramatik. Det gör jag med HBK. Det är en klubb jag finner samhörighet med och som jag är ytterst tacksam medlem i. Låt ingen ta makten från medlemmarna i våran klubb. HBK är inte till salu!
Pengars makt får aldrig styra HBK. Historien har visat att det är klubbkänslan och de goda traditionerna som styrt HBK och lett oss till framgångar. /Stig Nilsson i Jubileumstidskriften 1989.
