KFF - HBK: What's in a game?
Efter tre matcher av i bästa falla krampaktigt spel, och petningar av våra favoriter, fick vi till slut se både fantastiskt spel - i en halvlek i alla fall - och tre ljuvliga poäng. Och äntligen: ett mål från Anel!
Före matchen var jag högst tveksam. I min införrapport skrev jag att även en förlust vore okej idag, förutsatt att man hittar tillbaka till det fina spel man skämde bort oss med i höstas. Men med tanke på hur illa det har sett ut i de första matcherna i år - dålig rörelse, dålig vilja och ännu sämre passningsspel - så var oddsen ens för det inte de bästa.
När startelvan sedan meddelades en timme innan match visade det sig att de synbarligen underliga uttagningar vi slitit vårt hår över i de senaste två matcherna inte skulle lämna oss ifred idag heller. Anselmo som offensiv spets centralt på mittfältet? Det blev ju pannkaka av det när han provade på försäsongen! Och Anel till vänster? Vi kastade mössan på golvet och stampade på den med båda fötterna medan vi mumlade förtvivlat mellan våra sammanbitna käkar.
Glrmtrbfgjevlakassafanavgåmgvmdllslsffrr!
Men se, tji fick vi. För man ska aldrig tro att något som försvunnit är borta för alltid. Det ligger alltid där och skräpar under någon sten. Idag hittade HBK sitt spel, precis som det var när det var som bäst i höstas. Som om inget hade hänt.
Hela första halvlek var en fröjd för ett blåsvart öga. Bollen längs marken för det mesta, bra rörelse, fint passningsspel. Joe löpte på djupet, gick på genombrott, la tillbaka bollen till framlöpande mittfältare. Anel snurrade på kanten, Anselmo dribblade och Ante hittade formen igen, och använde både kropp och fötter på helt rätt vis. I första halvlek i alla fall.
Och Anel gjorde mål. Anselmo kroppsfintade Rydström, gick ned mot kortlinjen, la in bollen mot straffpunkten, Sise höll undan sin back och den underbare Anel Raskaj dök upp, eager to please, och skickade in bollen bakom Wastå i målet. Rättvisa! Rättvisa!
Låt gå för att andra halvlek var sämre. Men vad ska man göra? Efter den totala utspelning Kalmar fick serverad i första finns det bara en väg att gå och det är upp - det kan ju inte bli sämre. För HBK var förutsättningen att göra ännu en storartad, defilerande halvlek, och så blir det ju inte - det går emot den inneboende dynamiken. Men man försvarade sig bra, försvaret var underbart bra idag. Bahne tangerade 2007-formen. Järdler gjorde sin bästa match hittills och Emil Salomonsson fortsätter att gå från klarhet till klarhet.
Någon på forumet sammanfattade det bäst:
Janne bör avgå. HBK borde vunnit med 2-0.
Frågan är delikat nu. Hur går HBK vidare från det här? Var det underlaget som gjorde hela skillnaden (mattan på Fredriksskans bör vara den bästa man har spelat på i år med viss marginal - möjligen undantaget den på Bröndby Stadion)? Spelet fanns ju där, under en sten eller i en gammal bortglömd byrålåda. Lyckas man hålla fast i det nu? Lyckas man bibehålla den moral som fick laget att stå emot Kalmars (visserligen ganska tama) anstormning?
På torsdag väntar Helsingborg på Olympia. Det vore så trevligt om vi kunde få ett jakande svar på de två sista frågorna där.
