Om vi vinner den matchen...

Många röster sa att 1-0 för gästerna var i underkant. Det är ett stort fall framåt. Men man ska inte ropa hej...

Ja, då var det klart! Vi hittar formen, vi hittar spelet och vi vinner mot svenska mästarna Kalmar. Jag är ledsen över att jag inte kan sitta still. Nerverna. Det känns fortfarande inte bra. Eftersom Radiosporten missar det visuella (det får man stå för själv) så försvinner mycket av det fina spelet. Man kunde dock inte undgå det faktum att Halmstads BK spelade en offensiv och vacker fotboll under första 45. Mot Kalmar (svenska mästarna) blev det 8 avslut i första halvlek.

I efterspelet till fadäsen Brommapojkarna, skrev jag i min artikel ”Noteringar från en svart bok”, en direkt kommentar till Janne.

”Janne, nu får du sluta med experimenten! Vi vill ha kontinuitet med 11 man som vill spela fotboll. Med det materialet du förfogar över så kan du bättre än så här annars blir jag mörkrädd.”

Han fortsatte med experimenten och jag fick ingen kontinuitet men jag fick 11 man från det material han förfogar över. 11 man som ville spela fotboll, och dom gjorde det i första halvlek. Jag vet inte om jag vill äta upp mina ord än. En vinst mot ett (för året) blekt Kalmar är skönt för alla blåsvarta, vi fick våra djupt gömda 3p och det offensiva spelet kom igång ordentligt, men bakom hörnet står Henke med sitt gäng och frustar...

Anel Raskaj fick göra sitt första allsvenska mål och nu tror jag att det lossnar för honom, då är det ”tankespöket” borta. Nu kan han sova gott och nu kan han slappna av. Anel är bevisligen (för oss som ser matcherna) en extrem begåvning på det tekniska planet. Hans förmåga att öppna ytor åt både sig själv och sina medspelare är faktiskt lite utanför min vetenskap. Hur gör grabben? Notera inlägget han slår till Ante i Kalmarmatchen, hur många slår ett inlägg med höger-yttersida av foten från vänsterkanten? Anel gör det. I sitt inhopp mot BP blev han pressad av tre försvarare men lyckades med dubbelfötter och kroppsfinter komma loss och slå en pass till medspelare.

Att briljera genom att göra det ”omöjliga” mot kombatanterna, för att sedan slå en ”lätt pass” är svårare än vad många tror. Den girige försöker dribbla ytterligare motstånd, Anel vet att han ska släppa bollen. Där vinner han också hjärtan. Om han skulle försöka sig på mer trolleri så hade han förmodligen tappat boll och vi hade inte sagt mer än att han var en ”överskattad egon”. Så är det inte nu. Anel är ett bollgeni med rätt att passa. Nu har han börjat måla också. Vart ska det här sluta?

Anselmo bjöd på korv! En liten lätt kroppsfint, vänster-höger, Rydström stod på läktaren med en ”Dennis i bröd” och fick se målet. Anselmo med svarta handskar var på spelhumör och kunde gott ha gjort ett mål också. Härligt att han lever upp igen efter den bleka och träsmakande starten på säsongen.

Sise fick starta igen och han beskrevs på radiosporten som en viktig del i HBK:s anfallspel. En spelare som ständigt oroar backlinjen. Jag njöt av dessa smickrande ord från kommentatorerna. Kombinationsspelet med Anselmo var briljant och han var på vippen att göra ett mål också! Ledsamt fick han utgå efter en spark i magen som resulterade i en blödning. Hur illa det är kan jag inte säga för det har jag ingen som helst aning om, men en blödning gör ont i vilket fall.

Det var dessa tre herrar som figurerade på Radiosporten. Men man fick även höra att Ante på håret missade ett nickläge - bollen gick strax utanför stolpen. Han var enligt media planens gigant och åkte således också på en stämpling... ”Du ska inte komma hit och tro...”. Järdler var stabil som få och Tim Sparv vann dueller på mitten och levererade bollar. Bahne gjorde några famntag om bollen och hade också en fantastisk räddning på ett skott från en Elm i slutet. Backlinjen vår återigen en lagdel som fungerade utomordentligt. Men var höll Michi till? Oroande. Var det han som låg bakom vår offensiva styrka då Kalmar punktade honom? Nä, det har jag svårt att tro. Han figurerar enbart vid två ställen i matchrapporten. Ett tamt skott från straffområdeslinjen och situationen där han blir utbytt. Jag önskar med hela mitt hjärta att jag kunde få se matchen mot de regerande svenska mästarna. Ska man vara en buse och trotsa Ipred?

Det som oroar mig är inte att Kalmar tog tag i taktpinnen under den andra halvleken, det är det minsta man kunde förvänta sig från svenska mästarna på dera hemmagräs. Nä, det är orken att kunna hålla igång en hög press under hela matchen. Om det nu är så att pressen avtog i samma veva som Kalmar ger allt sitt kött och blod för att plocka sina första pinnar på Fredrikskans, då kommer vi få sitta på nålar framöver. Det defensiva bytet är också en indikation på att Kalmar störde oss rejält i slutet. Nu kunde jag inte se det med egna ögon och måste helt förlita mig på 25 års matchsekvenser som sitter i bakhuvudet och klistrat på näthinnan. Som ni förstår är det helt omöjligt att visualisera hur det har sett ut på Fredrikskans.

...Ett fullsatt Olympia. Ett skenande ånglok. Ett gäng med kontinuitet och vind i ryggen. Jag fruktar scenen från ”A clockwork orange”, där gänget pryglar en gammal man. Ser ni det? Vi blåsvarta sjunger och trivs med tillvaron. Vi känner oss, för första gången denna säsongen som vinnare. Men Henke och hans grabbar ger oss (kanske) verklighetens våldsamma sanning på Olympia. Kommer de blåsvarta grabbarna hem utan poängpinnar men har visat upp ett bra spel, då är jag nöjd. Kan vi ta med oss en poäng från den matchen då är jag mer än nöjd. Om vi vinner den matchen...