Emra: "Hälsa fansen så mycket som möjligt"

Han var tillbaka på Örjans vall och hoppades på speltid mot sin gamla klubb. På läktarna stod supportrar och ville välkomna honom tillbaka med sång. Men när Örebro bytt färdigt i matchen mot Halmstad satt Emra Tahirovic kvar på bänken och både inhopp och hyllningskör uteblev.

När Emra kom till Halmstad inför säsongen 2006 beskrevs han både som jättetalang och som ett trubbel. I Örebro fick han inte den speltid han önskade, vilket han inte heller var sen att påpeka, men i Halmstad blev han snabbt fansens kelgris. Det var Emra (som tillsammans med Janne och Zvirre) hamnade på tröjorna som trycktes upp av supporterklubben, det var Emra som fick en egen sång och hyllades i tid och i otid. Det var Emra som gjorde det avgörande målet mot Helsingborg, och mot Trelleborg, som skruvade en hörna direkt i mål mot Blåvitt, som gav Halmstad ledningen på Malmö Stadion vilket ledde Klubben ut ur en lång ond svit. Och det var Emra Tahirovic som i slutet av juli 2007 inledde sin utlandssejour i franska Lille.

Stora händelser kan få en ögonblicksbild att etsa sig fast i minnet så att man lång tid framöver minns exakt vad man gjorde, var man var, vad man tänkte. Fråga en amerikan och han kan berätta utförligt om vad han tänkte, kände, gjorde den 11 september 2001. Fråga mig och jag kan berätta om den 23 juli 2007.

Men det var en annan Emra Tahirovic som var tillbaka på Örjans Vall för att representera Örebro mot Halmstad. En bänkad Emra. En Emra som fick se Alejandro Bedoya bytas in i halvtid. Som vi fick se anfallaren Wirtanen bytas ut mot mittfältaren Astvald. Och det var en Emra som med tunga steg vandrade tillbaka till avbytarbåset när tränarstaben ropade till sig mittfältaren Erik Nilsson som ersättare för anfallaren Porokara.

Aldrig förr har jag så intensivt önskat ett HBK-mål för att motståndarna ska hinna omvärdera situationen och göra ett offensivare byte.

Men HBK gjorde inga fler mål, och Emra fick inte mötas med jubel från sina gamla fans. När jag efter presskonferensen gick för att leta efter honom meddelandes det att medan alla andra var i omklädningsrummet satt han redan i bussen.

Ensam i bussen, i det mittersta sätet längst bak, satt Emra Tahirovic lyssnande på musik ur stora hörlurar.

- Det är klart att jag är besviken. Det hade varit ett perfekt läge att få komma in. Men det är inte mitt beslut, och det är inget jag kan göra något åt.
- Som det känns nu blir jag inte kvar i Örebro. Jag har alternativ utomlands.
- När jag valde att komma hem fick jag lovord och trodde att jag skulle få spela, men ibland ändrar sig sådant. Men jag har fått otroligt bra självförtroende utanför fotbollen, och det är positivt för mig.

Hur kändes det att vara tillbaka i Halmstad igen, även om du inte fick spela?
- Det var faktiskt rörande. Jag har otrolig respekt för Halmstads Bollklubb, det var här jag började allting. Jag har stor respekt för Janne Andersson, och jag är bara tacksam mot HBK.

När du gick från Örebro till Halmstad pratades det om att du inte kom överens med Örebro, att du inte fick tillräckligt med speltid etc. Hur kändes det att komma tillbaka till Örebro?
- Jag hör ju hemma i Örebro liksom, jag har ju min familj och mina kompisar där. Jag kände att det var perfekt för mig. Jag valde Örebro för att jag kände att jag behövde det här utanför planen också, men det är trist att jag inte fick självförtroendet i fotbollen också. Jag kom tillbaka till Sverige för att få chansen att spela U21-EM i sommar, men utan speltid har du inte chans att visa upp dig. Jag har bara fått spela en match från start. Det är tråkigt som sagt, men så är det ibland.

Du fick spela cupmatchen mot Halmstad häromveckan. Hur kändes det att möta dina gamla medspelare?
- Det var också rörande. Det var lite svårt att förstå, ibland höll jag på att passa till de blå. Utan Halmstad hade jag inte varit någonting, jag har fått hela min utveckling här. Jag respekterar fansen otroligt mycket. De har verkligen stöttat mig. Och Janne Andersson och Ante [Smith] och Tobbe Arvidsson. De har hjälpt mig otroligt mycket.

Någon som var speciellt roligt att dribbla av?
- Ja lite Texas. Jag och han var lite hetsiga mot varandra. Det är kul att han håller fortfarande, jag hoppas att han håller i ett par år till.

Du lämnade Halmstad för Lille 2007, men fick inte mycket speltid. Känner du att du hann visa för den franska publiken vad du kunde?
- Nej inte riktigt. Jag fick bra respons från fansen och de ville att jag verkligen skulle vara kvar, men jag måste spela för att utvecklas. Får jag spela så växer självförtroendet.
- I Halmstad fick jag spela och nästan direkt blev jag såld till Lille. Det halvåret fick jag spela varje match och då kände jag stödet från Janne och det är det stöd jag behöver känna för att utvecklas.

Flera spelare väljer att ta ett mellansteg till exempelvis den danska ligan. Var steget mellan Sverige och Frankrike ett för stort steg att ta?
- Jag funderade på om jag kanske borde ha varit kvar ett helt år i Halmstad, men Lille kändes riktigt bra både för Halmstad och för mig och då tog jag det alternativet. I Lille var det sju anfallare och alla var landslagsanfallare och vi slogs om bara en plats, vi spelade 4-5-1.
- Men det var bra att då se hur det ligger till, jag gjorde inte bort mig. Jag fick spela en match från start och var riktigt nära att få göra både ett och två och tre mål. Hade jag gjort mål där hade det kunnat gå annorlunda. Fotboll kan vända snabbt både upp och ner.

Jag pratade med supporterklubbens ordförande innan matchen. Om du hade blivit inbytt hade du sannolikt kunnat räkna med ett varmt välkomnande.
- Det var rolig att höra. Tråkigt att det inte blev av. Jag har fått ett fantastiskt stöd från Halmstad, så jag kommer att hålla tummarna för HBK. Jag vet att de kan hamna i toppen, jag tycker att de har riktigt duktiga spelare faktiskt. De hade otur mot oss idag och vi hade tur. Men det är så det är i fotbollen. Nu gjorde de ett mål, vi får se om det släpper.

Ja Halmstad har haft svårt att göra mål på sistone. Vad säger du om Janne skulle ringa?
- Jag har ju fortfarande kvar hjärtat i Halmstad. Halmstad är en stor klubb för mig. Jag får se vilka alternativ som finns, sedan får vi se vad som händer.

In i bussen börjar sakta men säkert fler och fler spelare strömma, och eftersom jag inte har planerat att följa med norrut tackar jag för intervjun och önskar Emra lycka till med framtiden och spelet, var han än hamnar. Med mig ut får jag ett meddelande som känns väldigt lätt att förmedla vidare:

- Tack så mycket. Och hälsa fansen så mycket som möjligt.

Will do.