HBK vidare efter sjöslag på Örjans vall (del 1)
Halmstads BK lyckades efter 1-0 mot turkiska Genclerbirligi avancera i UEFA-cupen. Men först efter skyfall, slit, svett och skandalartade scener!
HBK:s europeiska turné, som nu pågått sedan juli och i två olika cuper, fortsätter. Detta står klart efter att Halmstads BK efter en riktig tuff (i dubbel bemärkelse) tillställning lyckats besegra turkiska Genclerbirligi SK med 1-0 (1-0) och därmed avancera till UEFA-cupens andra omgång med sammanlagt 2-1.
Allt var upplagt för en härlig fotbollskväll med sprakande, europeisk fotboll, behagligt höstväder och ett HBK i slagläge. Tyvärr drabbades Halmstad och Örjans vall cirka en halvtimme före matchstart av ett lika plötsligt som intensivt skyfall. Dessbättre upphörde dock det ursinniga regnandet lagom till matchstart, annars vete sjutton om matchen hade kunnat slutföras. Skadan var dock redan skedd, då ett stort antal fotbollssugna (men uppenbarligen inte tillräckligt!) halmstadsbor säkerligen vände på vägen till arenan, och den plötsligt regnsjuka planen bäddade för en chansartad match med många potentiellt dråpliga situationer.
HBK hade i jämförelse med matchen i Ankara och även senaste matchen mot TFF gjort flera ändringar i förstaelvan. Man kan väl sägas ha ställt upp med en defensiv 4-4-2-uppställning i kvällens match, där Torbjörn Arvidsson var tillbaka som fältherre och ledargestalt på mitten, guld värd som han är i den här typen av matcher. Därmed såg vi en comeback av tuffa centralduon Petter/Tobbe,med uppdrag att med sitt eviga slit och högklassiga huvudspel trasa sönder turkarnas spelskickliga mittfält. På topp såg vi en annat radarpar återförenas: kontringspecialisterna Sella och Robban. Deras mål: mål!
Turkarna tog dock (precis som i första mötet) omedelbart initiativet i matchen, och i inledningen fick halmstadspelarna mest jaga boll och slå ifrån sig. Genclerbirligi lyckades även vaska fram ett antal chanser, ofta iscensatta av kvicke afrikanen Youla, men även HBK skapade några farligheter via hete Arvidsson och Selakovic.
Successivt började också HBK komma mer in i matchen och få till mer eget spel, stärkt av Arvids och Petters oerhörda överlägsenhet och dominans i luftrummet. Särskilt Arvidsson tycktes vara på härligt spelhumör efter två missade matcher p g a sjukdom, och det var även han som visade vägen ut i Europa när han i 21:a minuten snyggt styrde in 1-0 på volley på högerinlägg från Selakovic. Ett oerhört viktigt mål för bollklubben, som nu satte än mer press på redan hårt pressade turkar.
Trots underlaget var första halvlek som helhet riktigt underhållande med högt tempo och många chanser åt båda håll, där HBK förlitade sig på kontrastötar via Robban/Sella eller sin dominans i luftrummet för att skapa farligheter, medan turkarna utnyttjade sin överlägsna teknik och passningsskicklighet för att komma i lägen, men där man allt som oftast fastnade i gröten framför Håkan Svensson och istället fick ta avslut från distans. Men som helhet en mycket bra första halvlek av HBK, där man stod upp väl mot sina tempostarka motståndare.
När HBK tidigare mött öststatsländer (om nu Turkiet kan klassificeras som ett sådant) i de europeiska cuperna har matcherna präglats av fult, nästan brutalt spel från dess spelare och en mycket grinig och obehaglig stämning på planen och läktaren. Vi som såg matcherna mot Sofia 1995 och Vardar Skopje 1996 vet. Tyvärr utgjorde inte Genclerbirligi SK något undantag; man smällde på stenhårt i varje närkamp, och när HBK-spelarna inte heller är några duvungar, så uppstod snart en riktigt irriterad stämning på Örjans vall. Domaren hade klara tendenser att få problem med att hålla det tuffa spelet och de heta känslorna i schack, och tyvärr skulle det bara bli värre i andra halvlek...
Denna andra akt fick en annan karaktär, då HBK medvetet eller omedvetet började krypa hemåt för att bevaka sin bräckliga ledning. Turkarna å sin sida, som nu var tvingade att ligga på, tog över spelet allt mer och försökte med sitt fina passningsspel hitta ytor i hallänningarnas försvarsmur. HBK:arna slet, jagade boll och skickade iväg befriande luftpastejer till en alltmer isolerad Stefan Selakovic på topp. Det började kännas lite som den nattsvarta Anderlecht-matchen, där en 1-0-ledning och bra kontroll på matchen inför våra bedrövade ögon förvandlades till 2-3 och godnatt, Champions League!
Men den här gången hade HBK uppenbarligen lärt sig en läxa, och kunde med en helhjärtad kämpa- och försvarsinsats stå distansen ut. Visserligen skapade turkarna en hel del farligheter, och det ska erkännas att det var fruktansvärt nervöst att sitta på läktaren och se allt tröttare HBK:are försvara sig mot allt mer desperat anfallande turkar, medan matchklockan tickade nästan olidligt långsamt mot 90 minuter. Men turkarnas ineffektivitet blev deras fall, och på 180 spelade minuter lyckades turkarna bara göra ett enda mål på HBK, dessutom ett mycket turbetonat sådant! Starkt av HBK, och svagt av Gencler, således!
Men så var det ju det här med det fula spelet. Tyvärr blev andra halvlek i takt med ett Genclerbirligi i tidsnöd ännu värre, och om domaren Bernhard Brügger hade haft problem i första halvlek, så tappade han nu kontrollen över matchen totalt. Det stannade vid 8 gula kort (5 för GSK, 3 för HBK) och ett rött kort till Torbjörn Arvidsson efter två gula kort. Tyvärr var det inte slut med det.
Efter slutsignalen fortsatte turkarnas dåliga och osportsliga uppträdande, då man i sin frustration över resultatet gav sig på HBK:s segerrusiga spelare, och i synnerhet Stefan Selakovic som fick agera ofrivillig måltavla för en Genclerbirligisk spottloska. Reservmålisen Conny Johansson fick här en otippad hjälteroll när han klev in och försvarade sina lagkamrater från ilskna och bråksugna turkar, och fick därmed även han en spottloska i ansiktet.
Efter sådana scener kan jag inte påstå att jag fått några större sympatier för fotbollsklubben Genclerbirligi SK. Ett saftigt bötesbelopp och en fortsatt undanskymd roll i de europeiska cuperna för all framtid hade inte varit mig emot...
[Matchrapporten fortsätter i del 2]
