Krönika: Jag önskade mig ett Nintendo
Halmias körpojkar kallar sig (som bekant) för Headhunters. Tragiskt nog är det alldeles för många blåsvarta headhunters idag. Man jagar Janne med ett silverfat och en trancheringskniv från Global. Medelsvenssons och deras morgontidningar sliter sina hårtofsar, gång på gång hittar man felen. Ett vanligt fenomen när det går dåligt för det laget man håller i sitt hjärta. Någon måste bära hundhuvudet. Janne Andersson.
I helgen kom fantastisk arkeologisk fakta fram. HP har gjort ett digert jobb och någon stackare har fått analysera fakta från 1988 fram till idag. Det är en bra poäng i artikeln, man plockar fram jämförelser mellan HBKs fem senaste chefstränare och det är riktigt intressant, man hänger ut Janne i en snara som gjord för Saddam. Jag säger att det är siffror och fakta som tillhör en period i HBK som inte har någon som helst betydelse idag. Vänta nu, det har ju visst nån betydelse! Man uppviglar en mobb, starkare än förut, som ska jaga Janne mer än förut. A HA!
”Vi kommer inte med positiva toner i en tid av sorg. Vi våldtar i satans farvatten och hugger på allt. Janne ska bort och här finns fakta som styrker varför, historia som krydda på moset.” Typ.
Jag säger inte att det är fel att presentera fakta, jag säger inte att det är rätt heller. Jag tycker bara att det är riktigt tråkigt att hugga tränaren i ryggen när man vet att han kommer vara kvar säsongen ut, minst. Stötta och hjälp. Sparka inte på den som ligger ner. Hjälp honom upp. Gör det för laget om inget annat. Jag är ingen psykolog men jag är helt övertygad om att Jannes mentala hälsa är ett hot mot lagets prestationer. Därmed är det lokalmedia, supporters och gemene man som ligger till grund för hur det fungerar idag. För hur roligt kan det vara att spela fotboll för ett gäng dårar som gång efter en annan sågar ens prestationer. Ni tror väl inte att det blåsvarta gänget är ett gäng tonåringar som skiter i vilket?
Folkilskna data-eremiter som lever för att debattera i HP fastän dom inte vet ett smack om fotboll måste ju också få höras. Där är öppen kommentering ett fantastiskt verktyg. Det är också därför jag tvingar folk att registrera sig innan kommentering tillåts. När jag säger ”folkilskna” menar jag inte de röster som faktiskt har en hel-jävla-del vettiga saker att föra fram i ljuset. För dom finns, dessa eldsjälar som brinner för sitt HBK. Dom som kommer med förslag och lösningar på problemen.
Visst är vissa lösningar mer falkenbergsrevy än andra men ibland så får man en väckarklocka i skallen. En del är faktiskt så briljanta att man måste ta ett ”chill-pill” för att kunna fortsätta till nästa inlägg. Väl där möts man av samma eländiga inlägg – Avgå Janne! – Att ett sånt inlägg överhuvudtaget kan ta sig förbi den som modererar kommentarerna är för mig en gåta. Det är två ord med samma risk för konsekvens, som att slänga tändare och bensindunk till ett gäng pyromaner.
En säsong är en säsong och sen kommer nästa säsong och den är ny. Förra säsongen har egentligen ingen som helst betydelse. Allting börjar om igen och det är faktiskt det enda som håller en kvar i fotbollsträsket. En ny chans, nya tag, nu jävlar. Nya träningsmatcher, nya infallsvinklar och nya spelare. Medelsvensson ser bara sportbladets plus och minus. Knappt minusen. Man har ingen som helst förankring i verkligheten. Man litar blint på vad som skrivs i media inför allsvenskan. Man tror på antalet getingar som delas ut till juniorer och nyförvärv. Jag kommer troligtvis köpa kvällspressens inför-bibel igen, men bara för att räkna getingar och plus!
Vem fan är det egentligen, som sätter getingar, plus och minus och poäng på en spelartrupp?
Hur många i stan bildar sig en egen uppfattning om laget? En uppfattning om laget som grundar sig på att man står och ser försäsongsmatcherna i kalla månader med snålblåst. Man står och fryser röven av sig på en grusplan i söndrum.Vem ser träningarna på sannarp i februari-mars? Nu får jag slå mig själv på fingrarna för jag ställer mig inte och ser på HBKs träningar. Jag har inte funnit glädjen eller inspirationen till att se kvadraten i regn och blåst. Men det finns ju vissa som gör det. Man vill vrida trasan ett varv till, få ut maximalt av innehållet.
Det är faktiskt samma ansikten man ser på träningsmatcherna, om och om igen. Samma gäng blåsvarta eldsjälar, dom som brinner för laget, dom som vet hur det ser ut i truppen. Dom som vrider trasor. Man ser direkt om det finns potential eller inte, man jämför med tidigare spelare, tidigare laguppställningar. Man fryser rövarna av sig tillsammans för att bilda sig en uppfattning om hur bra det här gänget egentligen är. Vilka förväntningar man ska ha. Jag ser alla matcher som jag har möjlighet att se på hemmaplan. Försäsong eller tävling, jag vill se det med egna ögon, bilda mig en egen uppfattning.
Nu är den bittra sanningen att många har sett fotboll på örjans vall i år. Många har bränt sina surt intjänade pengar på medioker fotboll och förluster. Dessutom förluster mot lag som man helt enkelt ska slå på hemmaplan. Vidare får samma personer som slänger bort sina barnbidrag och alfakassor läsa Jannes kommentarer efter matcherna. Det är alltid positivt. Där sitter man i kalsongerna på söndagsmorgonen, med en påse nudlar och en svidande förlust mot Brommapojkarna. Man loggar in på HP. Nu jävlar!
Ett skönt exempel på träningsmatcher är den mot Qviding i mars. Kallt och jävligt. Man hann inte hälla upp kaffet i plastmuggen innan det var kallt. Det här laget har ju en del intressanta profiler och en del lirare med det lilla extra. Jag såg att Görlitz var för bra för detta ändamål, att Mackie var blixtsnabb och att Salomonsson skulle gå långt fastän han sprang på högerbacksposition. Jag såg att Anselmo hade bekymmer med den centrala positionen och att Anel var vän med bollen. Jag såg att Ante hade en ledarroll och ett lugn som ingen annan kunde ge laget. Så var det! Jag förväntade mig en placering i mitten men jag lurades senare av Jannes mediaträning, dessa uttalanden om att det faktiskt kunde bära hela vägen. Hans prat inför allsvenskan är som hypnos. Själv är man ett barn som tror på julklappen man önskat sig.
Den 20 mars kom det fram på HÄB, jag hade tippat följande topplag.
TOPPEN
Elfsborg
Halmstad
IFK Göteborg
AIK
Jag önskade mig ett Nintendo men fick en stickad tröja.
Heja HBK!
