- -
HBK - Elfsborg 1-2: Hedervärda förluster
Halmstad har spelat upp sig märkbart de senaste matcherna. Hemma mot Elfsborg var man efter bra spel på väg mot en poäng, men Denni Avdic släckte lyset för de blåsvarta när han fri i straffområdet placerade in slutresultatet 1-2 (1-1) i den 88:e minuten.
Regnet föll över Halmstad och vinden bet i alla oskyddade kroppsdelar. Skillnaden mot det strålande sensommarvädret för nio dagar sedan då Helsingborg besegrade var slående. För sent september betyder höstväder, betyder tunga planer, betyder höstfotboll. Betyder spelare som bokstavligen står och faller med underlaget. Främst faller faktiskt.
Halmstad började matchen bäst, pressade högt och vågade spela offensivt. Detta samtidigt som Elfsborg spelade för tamt på mitten och slog bort många enkla bollar.
Och typiskt nog var det just efter att Halmstad haft två offensiva inkast och flyttat upp mycket folk som Elfsborg vann boll, ställde om, och via Martin Ericssons huvud knoppade in ett ledningsmål framför de tillresta gulsvarta supportrarna.
Därefter lät Elfsborg bli att passa fel och pressade intensivt i några minuter och Halmstad fick slå ifrån sig för allt vad de var värda. Men stormen reds ut och Halmstad kunde åter komma in i spelet. Azrach Mahamat fick byta av Jonas Gudni Saevarsson som med ett gult kort och ljumskbesvär (?) lämnade planen strax före paus, och knappa tre minuter senare slog Espanyollånet in sitt första HBK-mål då en undannickad frispark med en säker volleyspark placerades mitt i målet, utom räckhåll för en fallen Ante Covic.
I andra halvlek inledde Elfsborg piggast och man radade upp resultatlösa hörnor de inledande minuterna. Efter hand tuggade sig dock Halmstad in i matchen igen och man hade en lysande chans att forcera in ett ledningsmål i slutet när inbytte Emir Kujovic nickade ner till inbytte Joe Sise – som inte nådde fram till bollen.
Och trots att Elfsborg minuterna senare, via en öppnande pass signerad Anders Svensson (som tidigare i matchen knappt synts alls), en genomlöpning och bakåtpass från Amadou Jawo, och ett distinkt avslut från en fristående Denni Avdic till 1-2 i 88:e minuten, så är det svårt att känna den där riktiga bitterheten. Det är en sak att spelas ut av Häcken och Trelleborg och förnedras med 4-0, och en helt annan att stå upp och vara värda en poäng, men snuvas på den i slutminuterna.
Det är väl ett mått på Halmstads spel under säsongen att man börjar prata om hedervärda förluster. Inte ett bra mått, men ett mått likväl.