Fortsatt svårt i Helsingborg
Regnoväder stoppade matchen i september, men spelade en stor roll även i kväll när matchen äntligen kunde spelas. En enorm blåst och ständigt regnande gjorde dock matchen chansartad och svårspelad.
HBK begav sig än en gång över åsen för att utkämpa ännu en batalj mot antagonisten Helsingborgs IF. Senaste vinsten kom i början av 90-talet och under Tom Prahls ledning har HBK som bäst klarat 0-0 på bortaplan. Nu var detta Prahls sista chans med HBK att klara av sitt spöke på bortaplan för lika lätt som HBK haft de senaste åren hemma mot HIF, lika omöjligt är det på Olympia. De senaste åren har dock HBK spelat jämnt med HIF i betydligt större utsträckning än vad HIF klarat på Örjans Vall.
Trenden med jämnt spel fortsatte ikväll där HBK tog hand om inledningen av matchen. Redan innan 10 minuters spel passerat fick formtoppade Mikael Nilsson ett friläge mot Sven Andersson. Mikael fick bollen i vänstra delen av HIF:s straffområde, men Sven Andersson kom ut snabbt och reflexräddade elegant bollen till en resultatlös hörna. Matchen fortsatte i ett ganska högt tempo där HIF hade ett skenbart övertag genom mest bollinnehav, men där HBK skapade de få chanser som skapades.
HBK använde sig av snabba bollar mot Stefan Selakovic i inledningen, som blev avvinkad för offside, några gånger tveksamt. HIF spelade istället kort och snabbt till rörliga Alvaro och hypereffektive Hans Eklund. HIF:s korta och snabba passningar och omställningar stoppades genom hela 1:a halvleken väldigt effektivt av de otroligt följsamma och positionssäkra Joel Borgstrand och Tommy Jönsson.
HIF:s enda riktiga farlighet under 1:a halvlek kom på en hårt skruvad hörna av Mikael Hansson som touchade Torbjörn Arvidssons ben och gick tätt utanför Håkan Svenssons vänstra stolpe. HBK hade inte heller några mängder av chanser, men fick genom Stefan Selakovic ett gyllene läge att ta ledningen 5 minuter innan halvtidspausen. En långboll fann Stefan på språng i högra delen av straffområdet. Fri mot Sven Andersson försökte ”Sella” chipa bollen med en yttersida till höger om Andersson, men fru fortuna var på Anderssons sida ikväll och Andersson fick bollen på armen och returen från Mikael Nilsson täckte han skickligt undan.
0-0 i halvtid var dock rättvist och HBK imponerade mer än HIF gjorde. HIF hade mest boll, men HBK skapade mer och Stefan Selakovics rörlighet orsakade problem för HIF:s försvar som testade med Jozo Matovac som vänsterback istället för Marcus Lindberg som fick Matovacs plats i mitten. Nanne är en gåta!
Den 1:a halvleken måste ha gett alla tillresta HBK-supportrar hopp där flera av spelarna ikväll gjorde en mycket vass 1:a halvlek. Mittbacksparet Joel/Tommy var strålande och Martin Ekström och Mikael Nilsson var mycket bra på mittfältet. På topp spelade ”Sella” och ”Bertil” mycket klokt och kompletterade varandra utmärkt.
2:a halvlek inleddes med en forcering av HIF som tänt till under halvtidspausen. Det skulle betala sig, men på ett högst oväntat och olyckligt sätt. HIF pressade HBK och skapade några halvchanser, men fick sitt mål först sedan Martin Ekström fått för sig att han skulle krossa bollen över egen planhalva. En dödssynd, vilket alla vet som spelat fotboll i organiserad form. Ekström missade en krosspassning innan hans andra inom kort tid hamnade hos Alvaro Santos. Från vänsterkanten passade han in till Mikael Hansson som missade bollen totalt, men det var inte bättre än att HBK-dödaren Hans Eklund skulle få bollen serverad 3-4 meter från mål. Givetvis inget misstag av Eklund och ett väldigt psykologiskt mål var ett faktum efter 52 minuter.
Effekterna av målet var stora. Ekström som fram till sitt ödesdigra misstag varit mycket bra, tappade spelet helt och missade tyvärr i stort sett varenda passning resten av matchen. I den svackan hamnade även Mikael Nilsson, som även han fick passningsproblem, men inte av samma dignitet. HIF satsade då på att kontrollera matchen och anfalla ekonomiskt. HBK blev tvungna att flytta fram sina positioner och HIF kontrade farligt istället.
HBK bytte ganska tidigt in Robert Andersson istället för Henrik Bertilsson. Det gav i sanningens namn inte någon större skillnad, fortfarande var det Selakovic som var den alerte på topp. Kampmomentet i matchen intensifierades allt eftersom matchen pågick och det märktes tydligt att Petter Hansson saknades på mittfältet. Arvidsson klarade inte att mana på spelarna på samma sätt som Petter kan.
HBK gick sedan över till 3-5-2 när Samuel Wowoah kom in och Stefan Vennberg gick ut. Mikael Nilsson bytte plats med ”Ekan”, men trots ett stort bollinnehav sista halvtimmen skapade inte HBK något riktigt farligt förrän de sista minuterna. Sven Andersson var dock omutlig i målet och det kändes lite typiskt att Sven skulle göra en klanderfri insats just mot HBK.
Domaren Martin Hansson var ojämn och han lyckades missa en tämligen given straff(situation) sista minuten när Robert Andersson kom loss för första gången i matchen och gamle HBK:aren Mikael Gustavsson vräkte omkull Robban i straffområdet. Benen sattes upp i midjehöjd och samtidigt drog ”Gus” i tröjan på Robban på ett mycket klart sätt. Vet inte om det var fylld straffkvot eller Robbans spelstil som fällde avgörandet, eller var det helt enkelt ett felaktigt domslut? Det får vi nog aldrig reda på, och gulddrömmarna kan nu definitivt kasseras även hos de mest obotliga optimisterna. Matchen slutade 1-0 till HIF och mardrömmen fortsätter på Olympia. Oavgjort hade inte varit orättvist för HBK var minst lika bra som HIF, men hade bara inte de viktiga marginalerna på sin sida. Nu blir det dessutom än besvärligare att nå en medaljplats och därmed UEFA-cupsspel. Seger på söndag mot Djurgården är ett måste för fler felsteg finns det inte rum för. Tyvärr fick Stefan Selakovic sin tredje varning för säsongen och är därmed avstängd mot Djurgården, men i gengäld är förhoppningsvis lagkaptenen Petter Hansson med igen. Öppnar ”Sellas” avstängning för Robban, Wowoah eller rent av Roger Nordstrand?
I HBK var redan nämnda Joel Borgstrand bäst i HBK. Tommy Jönsson gjorde en 1:a halvlek i landslagsklass, men tappade lite i klass när HBK flyttade upp och om. Martin Ekström var mycket bra i 1:a, men hans misstag i 2:a tog hårt på hans spel. Själv undrar jag lite försynt hur många dåliga matcher Björn Carlsson har på lager innan han petas till förmån för Wowoah. Björn ger ingen klass på kanten, tyvärr. Stefan Selakovic höll dock som vanligt hög klass, men skapade inte, i sanningens namn, några jättechanser. Vila nu för Stefan till Sporting kommer nästa torsdag. För övriga i HBK väntar guldjagande Djurgården på söndag. Vinst då ett måste för fortsatt medaljstrid i höst! Ikväll kan vi konstatera att trots flera bra insatser borta mot HIF så lyckades aldrig Prahl vinna på Olympia, kan Thern vända den trenden? Svaret får vi nästa säsong, kanske...