Gästkrönika: Eguren som rondellhund
Nyhetsflödet den här veckan har dominerats av två hot. Ett allvarligt och ett mindre allvarligt. Men vilket var nu vilket?
Lars Vilks ville använda sin konstnärliga frihet och yttrandefriheten med att avbilda en profet som rondellhund. Nästan alla troende muslimer lät detta bero, men en mycket liten klick såg sig trampade på. En varken muslimfödd eller särskilt muslimskt troende person tog på sig ansvaret att göra något åt saken. Hon fick med sig en grupp svaga och sökande människor som inget hellre ville än att få tillhöra något stort. Myndigheterna hann dock före, och kunde gripa dessa under Tisdagen.
Landslagsmannen Sebastian Eguren hade gjort en stark säsong i Hammarbys lag, och blev sedan kontrakterad av Villareal. Tyvärr så fick han inte nog med speltid under avslutningsåret, och började söka efter alternativklubbar. En klubb från Sverige hörde av sig, och eftersom Sebastian hade trivts mycket bra i den lilla staden Stockholm, så tackade han ja. Han behövde ju speltid för att få ny inkomst och chans för att få spela i världsmästerskapet.
En mycket liten klick av de som hejar på Hammarby tyckte inte om detta. De ansåg att Sebastian skändade klubben, och dessutom sårade personerna i fråga. En person tog så illa vid sig att denna samlade flera i ett upptåg där de skulle hota Sebastian. Detta skedde under Onsdagen, och polis tillkallades.
Sebastian och Lars meddelar att båda känner sig förvånade över händelserna, men tar det med ro. De har ju bara agerat efter vad de känner är det enda rätta. Huruvida omgivningen helt och hållet håller med är inget de tycker sig ha ansvar för.
Varför blev det då så här?
Jo, om ingen av oss tar aktiv ställning kring det som vi säger oss supporta så tar någon annan taktpinnen.
Med "oss" menar jag i vårt fall alla från Klubbledning och Klackledare till gubben i keps på läktaren och alla vi som skriver och läser här. Det är vi som måste markera vad som är tillåtet eller inte att göra i vårt klubbmärkes namn.
Visst kan vi få bli besvikna på dåliga passningar, tråkiga övergångar och uteblivna poäng. Och det är helt ok att låsa in sig på pojkrummet och skrika, och också att döpa om hunden om dennes namn nu inte passar längre. Men inte att gå till angrepp.
Och om ändå någon gör det, så behöver det aktivt markeras mot detta.
Annars går det ju som det går. En gång till.
(Med lite tid för research kan säkert laget och händelsen i texten bytas ut mot valfritt allsvenskt eller superettanlag.)
