Krönika: Att lagstifta om vädret
En match med kortpassningar och sedan fem med långa bollar på valfri Bengt, blir det resultaten av diverse förbunds bestämmelser? Kanske är det lättare att hitta en utomstående syndabock?
För ska någon ha skulden så är det cricketen, tro det eller ej. Det var nämligen de brittiska cricketklubbarna som på 1800-talet bestämde sig för att anamma fotbollen som vintersysselsättning. Hade sporten blivit en sommardito hade säsongerna i de stora ligorna spelats vår-höst i stället för det omvända. Och då hade inte FIFA kunnat stjäla de bästa fotbollsmånaderna till mästerskap och samtidigt förbjuda övrig elitfotboll.
Effekterna för den svenska fotbollen skulle vara många.
Framför allt skulle vi kanske under ett år av missat mästerskap slippa byta ut juni och juli – två utomordentliga månader både för att spela och att titta på fotboll – mot mars och november – två i alla avseenden tämligen otrevliga månader.
Med mattor som fått vakna och börja växa hade det kreativa spelet gynnats. Om man som i år försöker chockväcka gräset håller det i bästa fall i en match, kanske inte ens det. Sedan tvingas alla spela jordfräsfotboll: så länge bollen försvinner bort från eget straffområde kvittar det var den hamnar.
Halmstad som i år ska spela mer efter backen, fler kortpassningar och färre långa och höga lyftningar, är bara ett av många lag som gynnats av att slippa ifrån potatisåkrarna.
Är det egentligen konstigt att svensk elitfotboll håller en lägre nivå än den kunnat göra? Att publiken sviker? Först spelar vi i några månader på undermåliga planer så att de som har tekniken inte kan spela ut. Sedan får de som har någon fotboll i sig gå billigt till Danmark och Norge under sommaren, så att de slutligt fina planerna till var match beträds av 22 ”grovjobbare” – ett finare namn för 22 otekniska Håkan Mildare.
Och allt på grund av cricketen...
Anel Raskaj tyckte inte att han hade lekstuga med Trelleborg, vilket alla på arenan såg att han visst hade. Vilket visserligen inte var något emot det äventyrsland som Michi Görlitz förnedrade motståndarna i.
Så länge planerna tillåter sådant har jag inget att klaga på. Men jag såg Fredriksskans matta, och jag vågar inte ens tänka på hur Rambergs-, Vånga-, Strand- eller Kopparvallarna ser ut. Gissningsvis skulle gräset helst vilja sova vidare under snötäcket.
För vad hjälper det att planskötare jobbar 80-timmarsveckor för att få en premiärplan redo när en match sedan förstör mattan för veckor framöver? Jag pratade med Jonny Costmar på Stadion i höstas om problemet, mer specifikt om vårdressade naturgräsplaner. Han var inte nådig i sin dom.
– Du kan få det spelbart till första omgången och du kan spela första matchen, men det hjälper inte mattan att överleva. Och till match två blir du idiotförklarad
Det är lättare för förbundet att gentemot klubbarna stifta regler om spelbara planer från den 15 mars än att tvinga vädret att acceptera samma fotbollens lagbok.
Hörde jag någon säga Råsunda?
Lasse Jacobsson pratade inför Trelleborgsmatchen om vikten att vara noggrann, att inte titta upp innan bollen var bortskickad. Men därifrån till att skicka långt är avståndet hårfint.
Kulan är i luften.
Om några omgångar lär det vara ordentligt med snö på den.
